Knäckt läskoden?

När man har knäckt läskoden så kan man avkoda, dvs man har förstått att varje bokstav är en symbol för ett ljud och kan dessutom sätta ihop ljuden så att de bildar ord. För att läsa behöver man även förstå det som står.....och inte står . Det implicita är en stor del av läsförståelsen. Att kunna "läsa mellan raderna". För att kunna läsa mellan raderna behöver man använda olika lässtrategier som att dra kopplingar till egna erfarenheter, ställa frågor, förutse etc etc.

Min äldsta blir 6 år vid jul. Han knäckte läskoden när han var strax över 3 år. Han fattade då hur man ljudade ihop ord som han inte, sedan tidigare, lärt sig ordbilden för. Däremot skulle jag inte säga att han kunde läsa då. Avkodningen tog så mycket kraft och gick så långsamt att det inte var aktuellt att läsa något längre eller att ens förstå det. Han kunde avkoda ord helt enkelt. Idag närmar han sig som sagt 6 år och nu läser han. Han kan läsa lätt-att-läsa-böcker och återberätta och svara på frågor kring det han läst. Jag skulle säga att jag ansåg att han hade lärt sig att läsa när han kunde läsa ett par kortare meningar och förstå dem/återberätta dem/svara på några enkla frågor om innehållet. Det luriga med läsning som begrepp är ju att det inte handlar om att kunna och inte kunna läsa. Läsning är något som utvecklas - läsförståelsen framför allt. En 15-åring som läser och förstår som min 6-åring skulle de flesta av oss anse inte kunna läsa. Läshastighet, läsförståelse etc. förväntar vi oss ha kommit längre i den åldern om man "kan läsa". Avkoda kan han/hon så klart, liksom har lärt sig den första läsinlärningen men inte så mycket mer.
 

Att ha knäckt läskoden betyder att man kan avkoda. Att avkoda innebär att man kan identifiera orden. Hur man avkodar - genom att känna igen ordbilder eller ljuda spelar ingen roll. Vanligtvis använder man båda metoderna (syntetisk och analytisk), men ju färre ordbilder man känner igen desto mer identifierar man med hjälp av ljudning. De flesta små barn känner t.ex igen ordbilder av sitt namn tidigt. Min äldsta kunde exempelvis känna igen massor med ordbilder innan han knäckt läskoden, men han hade då ingen strategi för att identifiera ord han inte kände igen ordbilder för och kunde alltså inte avkoda. Han hade inte förstått hur vårt skriftspråk fungerar. "Att läsa" är dock mycket mer än att ha knäckt läskoden.

Nu blandar du begreppen. Att knäcka läskoden innebär att kunna avkoda. Man behöver inte förstå av sammanhang etc. Att ha knäckt läskoden betyder att kunna avkoda. Löv- och trädmetaforen fungerar ändå. För att exemplifiera:

Min yngsta kan inte ljuda ihop bokstäver till ord. Han kan alltså inte avkoda och har därmed inte knäckt läskoden. Han har dock förstått att varje bokstav är en symbol för ett ljud, men vet inte hur han ska sätta ihop dem till ord. Han ser varje enskild bokstav/ljud = varje löv, men han ser inte ordet de bildar tillsammans = trädet. Om jag t.ex. skriver SOL, så kan han om jag pekar på bokstäverna ljuda s-o-l, men även om han ljudar de enskilda bokstäverna rätt och i rätt följd om och om igen så vet han inte vad det står om jag frågar honom vad det står eller vad han säger. 

När man förstår av sammanhanget så har man börjat läsa.  

Om man ljudar bokstäverna utan att förstå att de bildar ord - som min 4-åring för tillfället gör - nej, då har man inte knäckt läskoden. När man ljudar och förstår vilka ord man bildr genom ljudning då har man knäckt läskoden. Att knäcka läskoden innebär rätt och slätt att man kan avkoda.

Ja, om hon även kunde ljuda sig igenom främmande och längre ord som hon inte kände igen ordbilden av. Barn lär sig ju väldigt snabbt ordbilder. Min yngsta kan också ljuda sig igenom sol, apa och boll eftersom han känner igen ordbilderna och dessutom vet hur varje bokstav ljudas. Skulle jag lägga fram orden "solstol", "radioapa" och "bollplank" så skulle han inte ha en susning. Han har då ingen strategi för avkodning då han inte knäckt hur vårt skriftspråkssystem fungerar. Min snart 6-åring kan - eftersom han knäckt skriftspråkssystemet - ljuda sig igenom ordet "kvantfysik" och avkoda det även om han inte sett ordbilden förut (varken hela eller delar) eller kan förklara vad det innebär.

Definitionsmässigt är "att kunna läsa" svårare. För att läsa krävs både avkodning samt förståelse. Ta min snart 6-åring igen. Jag anser att han kan läsa, men han klarar ju inte att läsa vad som helst. Han kan avkoda det mesta men inte läsa det mesta. Vilken nivå läsningen befinner sig på handlar om erfarenheter och förkunskaper i olika ämnen samt hur skicklig man är på att använda lässtrategier. Förståelse är inget fast utan i ständig förändring och där bli man aldrig klar. Det här är exempelvis en uppgift som sorgligt nog inte alla elever klarar i år 7-9:

Lisa gungar. Lisa gungar högre och högre, högre och högre. Plötsligt sitter Lisa på marken.

Vad gör Lisa? Hon gungar (detta svarar alla rätt på) 
Varför sitter Lisa plötsligt på marken? Nu blir det svårt. Jag har aldrig haft en klass där inte flera omgående konstaterat att "Det står inte!" Majoriteten löser uppgiften och svarar att hon antingen hoppat eller ramlat av gungan, men några har ingen aning. De förstår inte. De kan inte utifrån erfarenheter och sammanhang läsa mellan raderna. 

 

Ja, visst är det så, men pratar vi begreppet "att läsa" så är just att läsa mellan raderna, att läsa det implicita centralt eftersom det är en oerhört väsentlig del av alla texter. Sedan att man måste arbete annorlunda med barn och ungdomar med specifika svårigheter är en annan sak. Kan man enbart läsa bokstavligt så får man problem med läsförståelsen.

Då har avkodningen blivit automatiserad. Det är inte detsamma som att lära sig avkoda/knäcka läskoden.

Visst kan det finnas dem som man missat lindrig npf med, men generellt brukar det handla om ren avsaknad av lässtrategier. För relativt många så kommer en sådan sak som att dra kopplingar till egna erfarenheter automatiskt om man läser mycket, I alla fall på en basnivå, men för en rätt betydande del så måste man även tidigt arbeta aktivt med lässtrategier. I Sverige har vi varit rätt duktiga på den inledande läsinlärningen, dvs att få barn att knäcka läskoden/avkoda, men rätt dåliga på att sedan jobba vidare med lässtrategier för fördjupad förståelse.

I den senaste sjuan jag undervisade så hade jag elever som förståelsemässigt inte klarade exemplet ovan, men även en som läste Mobergs utvandrarserie med behållning.....och så allt däremellan . Den gemensamma nämnaren för goda läsare är att de använder olika lässtrategier på ett skickligt sätt. De som dessutom är medvetna om vilka och hur de använder dessa  har kommit långt.

Jo, självklart. Jag skrev att gemensamt för goda läsare är att använda lässtrategier på ett skickligt sätt. Detta kan man absolut göra omedvetet. Medvetenhet om dem ger dock större möjlighet att mer aktivt vidareutveckla sitt läsande - oavsett nivå. Det underlättare helt enkelt för att komma vidare. Din man låter som ett typexempel på någon som skulle vinna på att bli medveten om lässtrategier .

Men även om du ljudar bokstaven B så får du ett slags "vokalbiljud" i form av ett kort ö-ljud. Bokstaven B heter B-E, men även om du ljudar så låter det "bö"

Fast dessa var alltså olika elever. Och ja, det är skrämmande att några har sådana svårigheter med läsförståelsen. Men ALLA är inte där. Spridningen är enorm när de kommer upp i åldrarna.

Jag har också två som gör/har gjort olika, men däremot stämmer inte pusslandet vad gäller mina - det är tvärtom .

Min äldsta knäckte läskoden tidigt. Började med att känna igen ordbilder innan, men med  ljudandet kom aha-upplevelsen. Han har inte haft något stort intresse för att skriva (mer än sitt eget namn). Skrev lite ord på datorn i samband med att han knäckte avkodningen men inget mer. Det är först nu när han börjat förskoleklass som intresset för att skriva väckts till liv. Han är den stora pusslaren i familjen. Lägger 500-bitars och börjar alltid med ramen; det har han alltid gjort.

Min 4-åring kan inte avkoda. Däremot kan han skriva lite grand....och ljudar då fram skriften. Trots det kan han som sagt inte sedan avkoda/läsa ordet. Frågar man när han har skrivit ett par ord vad han skrivit/vad det står, så blir han irriterad och säger "Det kommer jag ju inte ihåg nu!" Han pusslar bilder i pusslet och ramen blir ofta kvar till sist.

Jag har snarare tänkt att min äldsta är en extrem systematiker. Han är väldigt rationell och vill veta hur saker och ting fungerar. Han vill veta hur man läser och förstå systemet för skriftspråket.....på samma sätt som han vill veta exakt hur andra saker fungerar, regler i fotboll etc. Samma sak med pussel - lägger systematiskt med ramen först - ser former före bild. Lillebror är tvärtom den mer spontana, fantasifulle och kreativa som inte har tid eller lust för att lära systematiskt utan mer går på känn. 

Pussel kanske inte alls har med saken att göra

 

Lässtrategier är de strategier vi har för att förstå en text. Exempel på viktiga lässtrategier:
* Dra kopplingar
   - till egna erfarenheter
   - till andra texter
   - till sin omgivning/omvärld
* Ställer frågor (löpande under läsningen)
* Gör förutsägelser
* Skapar inre bilder (med hjälp av kopplingar)

Sedan är det viktigt att ha strategier för hur vi hanterar texten då vi inte förstår, liksom insikt i att det finns olika typer av texter och att vi behöver texter på olika sätt beroende på dess karaktär och vad mitt syfte är. Letar jag efter ett specifikt program i TV-tablån, läser jag en dikt eller en roman etc.

Vad som gått fel. Ja, vissa barn har inte tillägnat sig några strategier för att förstå text. De har lärt sig avkoda och förstå det som står explicit, men inte mer. I Sverige har och är vi generellt rätt dåliga på att arbeta med barns läsförståelse. Efter den inledande läsinlärningen så har fokus i mångt och mycket legat på mängdläsning. Att läsa mycket har absolut en funktion, men det får inte stanna vid enbart det. För vissa barn räcker det. De knäcker lässtrategierna på egen hand. De har helt enkelt fallenhet för det. För andra fungerar det tillfredsställande. De skulle komma mycket längre om de fick lära sig mer om hur man läser, men hittar vissa fungerande lässtrategier på egen hand. Och så finns det då de barn som inte hittar dem på egen hand. 

Som lärare (fungerar ypperligt som förälder också) är modellering ett rätt väsentligt redskap, dvs man visar genom sitt eget exempel. Jag läser helt enkelt en text högt och visar hur jag gör när jag läser texten - hur jag drar kopplingar, ställer frågor, gör förutsägelser etc. (man kan ta en strategi i taget). Sedan måste man ju låta barnen arbeta med just detta. Jag modellerar först, sedan arbetar vi med en text tillsammans. Därefter låter jag dem arbeta i par så att de kan bolla med varandra för att sedan avsluta med enskilt arbete kring en text. 

En svårighet är att få elever att våga inte förstå. De är inskolade i att det är skämmigt att inte förstå och skaffar goda undvikande strategier. Det finns elever som utvecklat dessa undvikande strategier till fulländning. 

BEMÖTER inte behöver. Lite trött småbarnsmamma här .

I de nya kursplanerna så är lässtrategier centrala redan under år 1-3. Det  är något positivt som man som förälder kan pusha på vid utvecklingssamtal. Som förälder kan man enkelt hjälpa sitt barn med lässtrategier. När man läser högt så kan man själv genom modellering berätta vilka kopplingar man själv gör och uppmuntra barnet att dra kopplingar:

 "Vad glad jag bklir när jag läser det här. Det är precis som när jag var liten och vi var hos mormor och morfar i deras sommarstuga. Vi brukade också....."

"Vad härligt det låter med sommar och bad. Kommer du ihåg när vi....."

"Oj vad arg Emils pappa blev. Kommer du ihåg bok X som vi läste i förrgår? Där var det en mamma som blev arg. Varför tror du de blev arga?"

"Vad ledsen Kalle blev när han inte fick vara med. Har du känt så någon gång?"

"Vet du vad. När vi läser om Anna så kommer jag att tänka på Nils i bok X. Gör du det? Jag tycker att de är rätt lika varandra. Båda......"

Man kan också göra förutsägelser eller hjälpa sitt barn att göra det:

"Hu vad läskigt. Undrar hur det kommer att gå för Stina. Jag tror att.....eftersom......"

"Vad tror du att det står i brevet?"/"Vem tror du det är som är inne i huset?" etc.