Anonym (ångest)

Äldre 2 Jun 20:38

847 svar

Att komma över omöjlig kärlek

För nästan ett år sedan blev jag helt oväntat galet förälskad i min kollega som jag känt i många år. Han kände lika dant och vi inledde en relation trots att vi båda har familj. Känslorna fullkomligt exploderade men nu har han en gång för alla bestämt sig för att stanna med sin familj och vi har därför brutit vår relation.

Fattar dock inte hur jag ska stå ut. Tänker på honom varje vaken minut och saknar honom så att jag mår fysiskt illa. Samtidigt kan jag inte visa något här hemma.

Någon som varit i samma situation - dvs stannat hos er familj efter en längre otrohet? Hur gjorde ni för att glömma? Hur lång tid tog det? Lyckades ni någonsin få tillbaka känslorna för er man/fru?

PS Inser naturligtvis att det inte är synd om mig eftersom jag får skylla mig själv som varit otrogen, att otrohet är omoraliskt, fegt och alltid fel etc. Men gjort är gjort och i dagsläget försöker jag bara överleva/uthärda.

Tittisöt

Äldre 30 Nov 14:01

#781

Tragiskt men sant, är det du som startade tråden?

Anonym (?)

Äldre 30 Nov 16:45

#782

Nej. :)

Anonym (Varför otrohet?)

Äldre 30 Nov 20:08

#783

Anonym (Vilsen) skrev 2013-11-11 07:33:04 följande:

Hej alla igen... Jag har haft en jobbig helg, därför valt att inte läsa eller kommentera här. Men kunde inte slita mig från detta forum. Har inte sett min älskare nu på många dagar. Har inte hört av mig till han alls, men han hör av sig hela tiden...på olika sätt... Det är otroligt jobbigt, jag tänker på han varje sekund. Får höra från min man vad min älskare gör och så, försöker låta glad...fast jag bara vill grina och lägga mig ner och dö. Det känns som mitt hjärta gått i tusen bitar. Jag älskar han. Vill leva med han. Vill starta en framtid med han. Men just nu går det inte. Jag ska försöka få det bra med min man, jag har satt en tidpunkt, maj 2014. Känner jag då att det inte går att rädda mitt äktenskap, känner jag då att jag fortfarande älskar någon annan än min man, då kan jag inte stanna hos min man. Men jag ska INTE träffa min älskare under tiden. Ska försöka att inte ses så mycket allihopa, ska lösa det på något sätt, Är jag dum som satt en tidpunkt, maj2014.... Jag måste ju börja någonstans för att försöka rädda mitt äktenskap, försöka för barnens skull...

Jag har läst alla dina inlägg igen och jag saknar ord för hur jävligt jag tycker att ni två beter er. Du pratar om vänskap. Vilken vänskap. Du är inte värd din älskares sambos vänskap och din älskare är inte värd att kalla sig din mans vän. Fy vad svinigt ni beter er.

Berätta för oss hur fantastisk er kärlek är. Hur kära ni är i varandra och hur svårt det är att hålla er ifrån varandra för ni är ju sååå fantastiskt lyckliga med varandra. Men baksidan då. Den smutsiga baksidan av er stora kärlek. Hur är det med den - i vilken av de äkta sängarna har ni sex. I din älskares eller din och din mans? Byter ni lakan eller låter ni dem ligga kvar så att er otrohet verkligen kan gnidas in era partners skinn?

Jag kommer aldrig att förstå hur man kan sjunka så lågt att man bedrar sin partner - och dessutom med dennes bästa vän. Har ni inga gränser? Vadå föll handlöst? Ni ha ju känt varandra i många år - hur kan du kalla det handlöst? Och vadå svårt att hålla sig ifrån varandra. Hur svårt är det. Har man en ryggrad och en känsla för vad som är rätt och fel och dessutom säger sig inte vilja göra någon annan illa - DÅ Är MAN INTE OTROGEN!

Antingen gör ni slut omedelbart och upphör med all kommunikation eller så gör ni slut med era respektive. Personligen tycker jag att er historia har blivit så smutsig att det inte finns någon annan väg att gå än att bekänna för era respektive vad ni gjort och sedan låta dem ta beslutet om de över huvud taget vill fortsätta leva med er.

Det är era respektive som ska få ta beslutet! Du och din älskare har förverkat all rätt att bestämma hur ni vill ha det. Era respektive förtjänar att behandlas med respekt och kärlek! De förtjänar att få leva lyckliga med en partner som inte ägnar all sin vakna tid med att tänka på någon annan, en partner som inte ljuger och går bakom ryggen och låtsas vara lycklig i relationen.

Vakna upp och ansvar för den situation du försatt dig i! Sluta ljug för din man, dig själv och din älskares partner. Hur står du ut med dig själv? Tycker du om den person du blivit? Är det så här du vill leva ditt liv?

Blancheflour

Äldre 1 Dec 17:48

#784

Anonym (Varför otrohet?) skrev 2013-11-30 20:08:55 följande:

Jag har läst alla dina inlägg igen och jag saknar ord för hur jävligt jag tycker att ni två beter er. Du pratar om vänskap. Vilken vänskap. Du är inte värd din älskares sambos vänskap och din älskare är inte värd att kalla sig din mans vän. Fy vad svinigt ni beter er. Berätta för oss hur fantastisk er kärlek är. Hur kära ni är i varandra och hur svårt det är att hålla er ifrån varandra för ni är ju sååå fantastiskt lyckliga med varandra. Men baksidan då. Den smutsiga baksidan av er stora kärlek. Hur är det med den - i vilken av de äkta sängarna har ni sex. I din älskares eller din och din mans? Byter ni lakan eller låter ni dem ligga kvar så att er otrohet verkligen kan gnidas in era partners skinn? Jag kommer aldrig att förstå hur man kan sjunka så lågt att man bedrar sin partner - och dessutom med dennes bästa vän. Har ni inga gränser? Vadå föll handlöst? Ni ha ju känt varandra i många år - hur kan du kalla det handlöst? Och vadå svårt att hålla sig ifrån varandra. Hur svårt är det. Har man en ryggrad och en känsla för vad som är rätt och fel och dessutom säger sig inte vilja göra någon annan illa - DÅ Är MAN INTE OTROGEN! Antingen gör ni slut omedelbart och upphör med all kommunikation eller så gör ni slut med era respektive. Personligen tycker jag att er historia har blivit så smutsig att det inte finns någon annan väg att gå än att bekänna för era respektive vad ni gjort och sedan låta dem ta beslutet om de över huvud taget vill fortsätta leva med er. Det är era respektive som ska få ta beslutet! Du och din älskare har förverkat all rätt att bestämma hur ni vill ha det. Era respektive förtjänar att behandlas med respekt och kärlek! De förtjänar att få leva lyckliga med en partner som inte ägnar all sin vakna tid med att tänka på någon annan, en partner som inte ljuger och går bakom ryggen och låtsas vara lycklig i relationen. Vakna upp och ansvar för den situation du försatt dig i! Sluta ljug för din man, dig själv och din älskares partner. Hur står du ut med dig själv? Tycker du om den person du blivit? Är det så här du vill leva ditt liv?

Jättebra skrivet 💐. Ibland behövs det någon som kan ruska tag i en och få en att vakna upp! Efter känslan av skam som infinner sig kommer förhoppningsvis reflektion och eftertanken ta vid. Tror att alla i tråden behöver erkänna för sig själva att de faktiskt har ett val istället för att välja vara offer för omöjlig kärlek. Möjliggör kärleken istället och gör slut med era män eller gör slut med älskaren. Det är det enda rätta.

Anonym (Gick inte)

Äldre 1 Dec 20:35

#785

Tittisöt skrev 2013-11-30 13:38:15 följande:

Haj

Jag läste både historier och framförallt kloka råd. Jag befinner mig i en omöjlig situation...Levde länge i ett äktenskap som inte var bra, träffade en man som hade det likadant! Starka band och känslor föddes och otrohet kom som ett brev på posten.Jag/ vi betraktade inte det som otrohet egentligen eftersom i vår värld var skilsmässan det som fördröjdes bara för att våra respektive inte ville. Mitt i förälskelsen när vi försökte reda ut hur vi ska gå vidare berättar han att han är alkoholist och har missbrukat i många, många år. Numera är han nykter i 5 år och känner starka skuldkänslor gentemot sina barn och är rädd att skilsmässa blir att de känner sig svikna ännu en gång! Jag chockad ,har aldrig haft med missbruk att göra, kär och besluten at vi ska genomgå allt stegvis och fint och klara det! Jag skilde mig...han började hitta på anledningar att förhala allt...Mer än ett år gick...vi började plågas av osämja och varje gång vi bestämde oss att avsluta föll vi tillbaka till varandra. Oftast var det jag som tog kontakt med honom! Vårt förhållande uppdagades och då beslöt han sig att försöka reparera sitt äktenskap som det så fint heter...smärtsamt för mig men jag bet ihop och inte hade ngn som helst kontakt med honom. När vi efter två månader träffades så kändes det som om vi aldrig gick ifrån varandra ...Under dessa två månader försökte han ge sitt äktenskap en chans men även träffade en tjej på AA och vad det var för relation de emellan är jag inte säker på. Den upphörde dock när vi två åter tog kontakt. Vi fortsatte träffas men snabbt hamnade vi på ruta 1, han med sina rädslor och övertygelser att han inte vill skiljas trots allt han känner för mig och jag med min konstiga,helt hemska sätt att stå ut och plåga mig i relation med honom! Till slut gick det inte vi slutade träffas den 7 november...sedan dess har vi skrivit mycket både kärleksfullt och riktigt elakt till varandra men inte träffats alls. Jag har tillgång till till information om honom och vet att han tog kontakt med en kvinna men vet inte vad det är för relation det är de emellan. Plågar mig med att veta att han skriver, pratar och träffar henne då när vi träffades innan. Han förnekade men jag kom på honom att han ringde på de tiderna man inte brukar prata med bekanta.

Jag skrev ett brev till henne och frågade men fick aldrig ett svar. Det är fruktansvärt jobbigt att jag uppför mig så här impulsivt, oberäkneligt och jobbigt och att jag inte kan stoppa mig innan jag gör så pinsamma saker som att skriva till hans ev älskarinna.

Jag vill egentligen sätta punkt på det hela och gå vidare men blev så svag vissa stunder att jag helt enkelt faller tillbaka. Nu drivs jag även av hatiska, hämndlystna tankar att skriva även till hans fru och meddela henne om allt. Har någon snälla rara människor ngn mirakel bok, tips, råd...Jag är 40 + och detta skrämmer mig att jag inte fixar detta på egen hand.

tusen tack för hjälpen

Titti

Oj, vilken röra!
Din älskares oförmåga att fatta beslut som han står för och hans undanglidande gentemot dig i kombination med ett mångårigt missbruk bakom sig gör att jag får lite varningsvibbar här. Jag skulle definitivt dra öronen åt mig i en liknande situation.

Nu är du upp över öronen förälskad, men detta "rus" kommer med tiden att försvinna och vad finns då kvar?? Försök se hans beteende lite nyktert och fundera på om du verkligen vill leva med en sådan man. om jag vore du skulle jag gå till en psykolog/terapeut och prata av mig och försöka få lite perspektiv från en oberoende människa.

Lycka till!

sårad01

Äldre 3 Dec 19:24

#786

Ingen anar hur hårt en otrohet skadar förutom de som själva upplevt det.
Det är inte värt att försöka vänta på någon som tydligen ändå väljer sin familj.Det är inte rätt mot någon av de inblandade.Tänk dig då tanken hur frun känner det, hur jobbigt är det för henne om hon älskar sin make djupt och ännu värre om barn är inblandade de blir också drabbade av att se sin mamma ledsen.Jag själv är den drabbade frun så jag vet vad jag talar om.Jag var flera gånger påväg att ta livet av mig men jag kunde inte genomföra det med tanke på mina barn.Jag har också erbjudit min make att lämna mig och låta han leva med sin älskarinna,men det vill han inte.Jag älskar min make så mycket att jag vill att han ska vara lycklig därför erbjöd jag honom att kunna välja älskarinnan.Jag har väldigt svårt att få tillbaka tilliten efter hans otrohet pga att han vill inte kämpa för äktenskapet jag känner enorm sorg att jag ger kärlek närhet uppmärksamhet jaa allt som hör till men får inget tillbaka inget sex,närhet,ömhet vet inte varför maken påstår sig älska mig men gör inget.
Detta tär något oerhört på mig att ha det såhär.Jag har varit trogen hela tiden inte tittat på någon annan under våra 16 år tillsammans.Jag känner mig lurad.Till älskarinnan vill jag säga att livet kanske skulle vara rosenrött ett tag men vänta tills vardagen kommer och eventuella barn från förra äktenskapet kommer varannan vecka och tar tid från dig vänta dig inte att du blir nr1 i hans liv,för det kommer vara barnen som är nr1.Lämna gifta män i fred och satsa på singlar där du blir nr 1 i deras liv.Risken är också att om den gifte mannen bedrar sin fru tror inte du att han skulle göra likadant efter ett tag mot dig???
ÄRLIGHET VARAR LÄNGST!!!! LÖGNEN KOMMER ÄNDÅ FRAM FÖRR ELLER SENARE

sårad01

Äldre 3 Dec 19:36

#787

jag vill också säga till älskarinnan om du vill slippa att bli plågad byt arbetsplats så slipper du bli plågad av att se och drömma omöjliga drömmar om någon annans make annars riskerar du att bli kvar i denna onda cirkel.

Anonym (?)

Äldre 4 Dec 11:55

#788

sårad01 skrev 2013-12-03 19:24:50 följande:

Ingen anar hur hårt en otrohet skadar förutom de som själva upplevt det.
Det är inte värt att försöka vänta på någon som tydligen ändå väljer sin familj.Det är inte rätt mot någon av de inblandade.Tänk dig då tanken hur frun känner det, hur jobbigt är det för henne om hon älskar sin make djupt och ännu värre om barn är inblandade de blir också drabbade av att se sin mamma ledsen.Jag själv är den drabbade frun så jag vet vad jag talar om.Jag var flera gånger påväg att ta livet av mig men jag kunde inte genomföra det med tanke på mina barn.Jag har också erbjudit min make att lämna mig och låta han leva med sin älskarinna,men det vill han inte.Jag älskar min make så mycket att jag vill att han ska vara lycklig därför erbjöd jag honom att kunna välja älskarinnan.Jag har väldigt svårt att få tillbaka tilliten efter hans otrohet pga att han vill inte kämpa för äktenskapet jag känner enorm sorg att jag ger kärlek närhet uppmärksamhet jaa allt som hör till men får inget tillbaka inget sex,närhet,ömhet vet inte varför maken påstår sig älska mig men gör inget.
Detta tär något oerhört på mig att ha det såhär.Jag har varit trogen hela tiden inte tittat på någon annan under våra 16 år tillsammans.Jag känner mig lurad.Till älskarinnan vill jag säga att livet kanske skulle vara rosenrött ett tag men vänta tills vardagen kommer och eventuella barn från förra äktenskapet kommer varannan vecka och tar tid från dig vänta dig inte att du blir nr1 i hans liv,för det kommer vara barnen som är nr1.Lämna gifta män i fred och satsa på singlar där du blir nr 1 i deras liv.Risken är också att om den gifte mannen bedrar sin fru tror inte du att han skulle göra likadant efter ett tag mot dig???
ÄRLIGHET VARAR LÄNGST!!!! LÖGNEN KOMMER ÄNDÅ FRAM FÖRR ELLER SENARE

Hade du ändå velat veta? Jag förstår verkligen din sorg. Och jag har så svårt att förstå mannen som väljer att leva dubbelt utan att berätta. Hur fick du veta? Vill du veta eller hade du hellre velat leva i ovisshet. När männen (kanske kvinnor också) gör så här att de går in i och "lurar" den andra att de älskar kommer undan så lätt genom att undanhålla sanningen är det ändå bättre att få veta än att leva utan en aning?
Tänker mycket på det och känner att det är ett slags orättvist förtryck att hålla igång flera samtidigt. Lutar åt att sanningen måste vara det som är bäst för alla. Annars lever man livet utan att göra det på riktigt?

Anonym (Vilsen)

Äldre 17 Feb 21:37

#789

länge sen man va ut här, och mycket har hänt sen sist jag skrev. varit otroligt mycket tårar och en jobbig tid.

strax innan jul, kom sanningen fram...orkar inte prata så mycket om det, men kan skriva kortfattat.
lever idag fortfarande med min man,...men har otroligt starka känslor kvar för den andra som jag nu väljer att kalla han för.
min man vet om våra känslor jag och den andra har för varandra.
men jag och min man kämpar på, vi går i familjerådgivning.
vi har brutit helt med den andra och hans familj.
min man har helt förbjudit både den andra och mig att ha någon som helst kontakt med varandra. det gick bra i början, va otroligt jobbigt.
men för några veckor sen föll vi dit igen, bara kontakt via mobil, i början bara vanliga sms, han som tog kontakt först och ja jag vet, jag va så DUM att ja svarade. och vips så va vi nära att falla dit igen. han skrev bla. att jag va allt han sökt efter, att han älskar mig. att det varit ett riktigt mörker allt detta. att vi förlorat varandra. att jag var hansbästa vän och mer därtill. att 2013 var hans bästa år. men att han inte är bra för mig, och han har rätt, jag skulle aldrig bli lycklig med han.
jag valde att berätta allt detta för min man förra veckan, han vart ledsen och sårad. otroligt arg på den andra då han lovat att aldrig mer höra av sig. min man känner sig otroligt sviken av den andra, hans bästa vän.
min man säger ofta, att man kan inte styra över sina känslor, men man får inte börja ha känslor för sin bästa väns fru.
vi har det bra, när jag är med min man, då känner jag att det är han jag ska vara med. livet ut, men mina känslor för den andra kommer nog alltid finnas i mig, och jag vet att den andra känner likadant för mig.
alldeles nyss kom jag på mig själv med att lyssna på låtar som den andra skickat till mig under dessa månader, då rann det några tårar ner för min kind. så visst, det är otroligt jobbigt att slita med sinakänslor, har aldrig haft känslor för två personer förut, inte såhär starka känslor. och ibland blir jag ledsen när jag tänker på alla stunder jag och den andra haft.
jag mår dåligt för jag svikit min man, att jag ljugit för han. att jag fick känslor för någon annan. är så arg på mig själv för vad jag ställt till med, men vi jobbar på det. jag och min man älskar varandra. det är han jag ska vara med.
så nu har jag bytt mobil nr, blockerat den andra från allt...facebook....instagram med mera...

vi har även sålt huset och ska flytta ifrån byn vi bor i, det är inte hållbart att bo kvar i samma by som den andra,
och det är jobbigt, att låta barnen byta skola..men i slutändan kommer detta bli det bästa för oss. vi kommer gå starkare ur detta.

Anonym (Varför otrohet?)

Äldre 17 Feb 22:13

#790

Anonym (Vilsen) skrev 2014-02-17 21:37:47 följande:

länge sen man va ut här, och mycket har hänt sen sist jag skrev. varit otroligt mycket tårar och en jobbig tid.

strax innan jul, kom sanningen fram...orkar inte prata så mycket om det, men kan skriva kortfattat.
lever idag fortfarande med min man,...men har otroligt starka känslor kvar för den andra som jag nu väljer att kalla han för.
min man vet om våra känslor jag och den andra har för varandra.
men jag och min man kämpar på, vi går i familjerådgivning.
vi har brutit helt med den andra och hans familj.
min man har helt förbjudit både den andra och mig att ha någon som helst kontakt med varandra. det gick bra i början, va otroligt jobbigt.
men för några veckor sen föll vi dit igen, bara kontakt via mobil, i början bara vanliga sms, han som tog kontakt först och ja jag vet, jag va så DUM att ja svarade. och vips så va vi nära att falla dit igen. han skrev bla. att jag va allt han sökt efter, att han älskar mig. att det varit ett riktigt mörker allt detta. att vi förlorat varandra. att jag var hansbästa vän och mer därtill. att 2013 var hans bästa år. men att han inte är bra för mig, och han har rätt, jag skulle aldrig bli lycklig med han.
jag valde att berätta allt detta för min man förra veckan, han vart ledsen och sårad. otroligt arg på den andra då han lovat att aldrig mer höra av sig. min man känner sig otroligt sviken av den andra, hans bästa vän.
min man säger ofta, att man kan inte styra över sina känslor, men man får inte börja ha känslor för sin bästa väns fru.
vi har det bra, när jag är med min man, då känner jag att det är han jag ska vara med. livet ut, men mina känslor för den andra kommer nog alltid finnas i mig, och jag vet att den andra känner likadant för mig.
alldeles nyss kom jag på mig själv med att lyssna på låtar som den andra skickat till mig under dessa månader, då rann det några tårar ner för min kind. så visst, det är otroligt jobbigt att slita med sinakänslor, har aldrig haft känslor för två personer förut, inte såhär starka känslor. och ibland blir jag ledsen när jag tänker på alla stunder jag och den andra haft.
jag mår dåligt för jag svikit min man, att jag ljugit för han. att jag fick känslor för någon annan. är så arg på mig själv för vad jag ställt till med, men vi jobbar på det. jag och min man älskar varandra. det är han jag ska vara med.
så nu har jag bytt mobil nr, blockerat den andra från allt...facebook....instagram med mera...

vi har även sålt huset och ska flytta ifrån byn vi bor i, det är inte hållbart att bo kvar i samma by som den andra,
och det är jobbigt, att låta barnen byta skola..men i slutändan kommer detta bli det bästa för oss. vi kommer gå st

Förvånande att ni blev upptäckta! Säg mig - hur är förhållandet mellan din fd älskares sambo och dig. Den kvinna du kallade din vän?

Du får ursäkta. Jag förstår på ett plan att du har det svårt men för f-n! Jag kan inte tycka synd om dig. Ledsen för det! Däremot tycker jag mycket synd om din man och din fd väninna som du och din älskare har svikit så grovt.

Ta dig i kragen människa! Sluta vältra dig i självömkan och gamla minnen av din älskare! Radera, radera, radera! Det var inget annat än en flykt från vardagen, från verkligheten. Du älskar din man - men börja visa det då!!! Din fd älskare är inget att ha - en ynkrygg och en lögnare! Tänk på hans dåliga sidor istället för det rosaskimrande smickret han öste över dig för att få dig i säng.

Tror knappast det var/är kärlek. Bekräftelsebehov och ren och skär egoism från er båda.

Hoppas du inser vad du gjort! Att du - återigen - sårat och svikit din man! Släpp den andra och fokusera på din man och skapa nya minnen med honom. Hoppas för din skull att han har kraft nog att komma över ditt och hans fd väns oerhörda svek.

Gå vidare!

Att komma över omöjlig kärlek

INNEHÅLL