Någon mer som funderar på att sluta hoppas?

Jag känner verkligen igen mig i dina tankar Charlotte! Vi har köpt hus för ett par år sedan och jag har också ett relativt högavlönat jobb som jag tycker är stimulerande. Vi har många intressen och har verkligen mysigt ihop på tre man hand på alla sätt och vis. Och jag försöker ofta påminna mig själv om alla släktingar och vänner (kusiner) som VALT att bara ha ett barn. Jag har häpnadsväckande många kusiner som är ensambarn.

Jag försöker verkligen fråga mig själv varför jag finner vår familj incomplete? För det gör jag ju inte, tre är också perfekt. Men jag vill ju bara ha en liten till...

Samtidigt har jag ju väldigt svårt att vara gravid så egentligen är det ju att utmana ödet att ens försöka. Jag vet ju att jag måste ligga halva graviditeten och riskerar att få ett sent missfall. Hur får man önskan att synka med förnuftet?

vi som

Denna gång dök mensen upp på dag 26... oregelbundna cykler är naturligtvis ett förklimakteriettecken. I övermorgon ska jag till gyn, få se vad hon säger om Pergotime.

Jag fick akut ont i ryggen för några dagar sedan och i dag kom jag iväg till en kiropraktor. Hon frågade om jag  kände mig stressad och då tog jag upp denna fråga som diskuteras här i tråden. Då sade hon att hon har hjälpt många att få barn (fråga mig inte hur). Reflexmässigt blev jag förstås förhoppningsfull, fast jag egentligen vet att jag måste sluta gripa efter halmstrån. Jag ska dit i morgon igen, få se vad hon egentligen menade. (Jag är redan bättre i ryggen och det var ju därför jag gick till kiropraktorn).

Hur går det för er andra? 

     

Oj....inte visste jag att även kiropraktorer kan hjälpa till med att öka fertiliteten

Jag har hittat en presentation om en äldre tjej som försökte allt för att bli gravid och för henne funkade det med Pergotime - även om hennes läkare tyckte det var helt slöseri att skriva ut det till henne, men han gjorde det iaf.
Så...om läkaren är tveksam så får du försöka stå på dig Charlotte! I värsta fall får du väl ta med den här tjejens text till läkaren:
http://www.familjeliv.se/hem/lyckoprinsessan/presentation.php

Själv sitter jag just nu i "Limbo-land" ....inget alls händer här. Jag har inte fått mens fast BIM var 31/1 och jag har inga gravidkänningar. Testade ju BIM -1 och då var det så negativt som det kunde...men eventuellt testar jag på torsdag morgon när det har gått en vecka över BIM om inte tant röd kommit på besök innan dess.

Skulle jag vara gravid igen då har jag allt att tacka Munkpepparen för! Fick ju i höstas reda på av sjukvården att jag inte kunde bli gravid utan hormoner...det var då jag i december drog igång med MP och efter första kuren fick jag ett plus (blev MF på nyår). Nu har jag kanske blivit gravid igen på den andra kuren MP...men jag avvaktar tills på torsdag och rapporterar vad som händer här på min front!    
     

 jag hoppas och tror att jag har haft äl och också lyckas få till det med mannen (det är bannemig inte så lätt med stora barn/tonåringar som inte somnar innan en själv på kvällen.... men på mornarna sover de har jag kommit på så då gäller det att passa på )
Just nu är jag ändå mest glad för att jag känner mig som mig själv igen istället för det "ingenmansland" som senaste 49-dagars cykel tog mig till.

Det låter spännande med kiropraktor Chrarlotte, nu har du både det besöket och besöket hos gyn att berätta om  och tack för din redogörelse för menscyklarna. Med tanke på min äl redan nu blir nog inte det här en lång cykel i alla fall.

Blingbling, jag håller mina tummar, man vet aldrig när det tar sig, så varför inte nu? Hoppas, hoppas! 

Mowgli, var befinner du dig? Tankarna är ju som dystras och humöret som sämst när mensen kommer, men efter det så kanske du orkar ett varv till, eller vad tror du? 

Låter bra att ni prickat in ÄL - trots alla tonåringar/barn i närheten - spännande fortsättning och härligt att ni inte ge upp! Nu är det bara att hoppas att tant röd håller sig lååååångt borta framöver

Kul också att du sätter upp mål för dig själv (läste om det i ett tidigare inlägg), så brukar jag också göra - och har gjort i nästan alla år - men det verkar som om jag tappat de där måluppställningarna de senaste åren....fattar egentligen inte varför. De ger mig en hel del energi att kämpa för att nå dem, men ändå har jag lagt av med att ställa upp nya... Tack för påminnelsen om dem och hoppas du lyckas komma till N.Y. för att springa där!

Ja...det kan ju vara så att just det är ett symptom i sig - att man inte känner något alls. Återkommer med rapport om det fortsatta läget framöver

Just det, hur går det för Mowgli? Är du "på gång" igen?       

Intressant att kiropraktorer kan påverka fertiliteten. Att akupunktörer kan göra det har jag ju förstått, men det kanske finns fler intressanta alternativ att testa...

Tja, tack för att ni frågar om hur det går för mig. Jag avvaktar min mens som torde komma 13:e februari ungefär med tanke på att min äl blev den 31 januari.  (inte för jag vet om dte släppte något ägg men fick utslag på äl-test i alla fall) Det innebär 2 veckors försening - drygt och drygt 40 dagars menscykel. Absolut rekord i mitt liv.

Jag hade ju bestämt mig för att gå till akupunktör när jag får mens nästa gång... Dr Nie vill att man ringer på första mensdagen och den har alltid inträffat när jag befunnit mig på annan ort (eller helgdag) de senaset månaderna. Men inte hade jag räknat med att  munkpepparn skulle ställa till det så här...

Lycka till ni andra! 

Lycka till ni andra! 

Usch, jag är nervös inför gynbesöket i morgon. Å ena sidan vill jag att hon ska säga att det kan vara värt att prova med pergotime, men å andra sidan vill jag att hon ska säga att det är kört för mig, för då kan jag få lägga syskoförsöken åt sidan.

Jag betvivlar att kiropraktorer kan hjälpa äldre kvinnor att bli mer fertila, men vad vet jag... Jag får väl fråga kiropraktorn nästa gång jag ska dit. För min del räcker det att hon fixar min rygg.  

Hej igen

Nu har jag varit hos min gyn och hon är verkligen jättebra! Vilken tur att jag har en så bra och medmänsklig läkare.

Men hon tycker inte att det är rätt att skriva ut pergotime till någon som nästan är 48 och har lågt amh, vilket jag håller med om är rimligt. Hon gjorde dessutom ett ultraljud på mig och då visade det sig att jag bara har en ynka äggblåsa nu. För ett år sedan hade jag flera stycken. Och om jag hade varit yngre skulle jag ha 4-6 st, sade hon. Men hon tyckte att vi kunde ta nya prover, AMH, FSH, LH och östradiol, för att se hur de har ändrats sedan sist.

Jag känner att detta är bra för mig. Proverna kommer att ge svart på vitt att äggreserven sinar och förklimakteriet är här. Ultraljudet med den ynka bekräftade detta för mig. Naturligtvis hade jag önskat att jag vore yngre och kunnat få ett barn till, men jag tror att det är bra för mig att få ett definitivt besked. Det var ju inget oväntat besked precis. Hon sade till mig att detta självklart är en sorgeprocess - vad glad man blir att få sådan förståelse från en läkare.

Ang. kiropraktorn som jag var hos så är hon nog bra för min rygg (jag är redan mycket mycket bättre), men i övrigt visade hon diagram på mina obalanser. Bl.a. hade hon kommit fram till att min biologiska ålder är 53! Riktigt hur, vet jag inte, för det enda hon gjort förutom själva behandlingen är att ta foton på min hållning. Så jag rekommenderar inte kiropraktorbesök för att öka fertiliteten! Hoppas hon pratar mindre nästa gång jag ska dit.

Hur går det för er andra?