Någon mer som funderar på att sluta hoppas?

Jag såg en bok på nätet Wanting another child - coping with secondary infertility" av Harriet Fishman Simons. Är det någon som känner till den?

Hej
Jag har startat en ny tråd under sekundär barnlöshet. 

www.familjeliv.se/Forum-7-136/m68787971.html

Jag som har slutat att hoppas kanske ska berätta något hoppingivande för er som fortfarande hoppas: i morse på tunnelbanan såg jag en kvinna som jag skulle tippa på var 45+ - men mycket fräsch - med en liten bebis i bärsele. Bebisen var mycket lik kvinnan, så det kanske var hennes egna ägg.

Jag vill också vara ung!

Mensen har inte kommit ännu och jag blir inte klok på om jag är i förklimakteriet eller om jag är gravid?

Jag fick positivt på äl-test den 30 januari och borde ha fått mens för länge sedan - jag brukar ha kort lutealfas, max 13 dagar. Jag testade neg i onsdags och i morse med Clearblue digital. Okej, negativt, jag fattar. Men var är mensen?

Då jag blev gravid med sonen blev jag "sjuk" på dag 8 e äl i "feber" och huvuvärk. Då blev jag övertygad om att ägget implanterade och morgonen 4 dagar senare fick jag plus.

Nu blev jag "sjuk" i onsdags, feberfrossa utav guds nåde och feber och huvudvärk som försvann 24 timmar senare, jag sov liksom bort det. Åkte hem från jobbet vid lunchtid och mådde bra vid lunchtid dagen därpå, igår alltså. Nu undrar jag verkligen om dte var någon slags extremt sen implantering? Är det ens möjligt?

Jag har huvudvärk och känner mig gravid men tänker att OM jag är gravid kommer jag inte kunna få positivt förrän på söndag morgon, dvs fyra dagar efter implanteringen (som kanske inte ens skett mer än i min fantasi?).

Kan ägget ens fästa så sent som 13 dagar post äl?

Whats happening?

(Ja, jag ska testa igen imorgon med ett cb, ej digitalt, om jag inte fått mens innan. Två negativa test gör ju att jag tror att mensen kommer... men jag undrar varför den är sen?) 

Jag håller med, tänk att få vara ung igen, eller i alla fall yngre, och ha många fertila år framför sig  

Hur går det för dig mowgli, har du gjort några fler tester? Det är ju spännande att inte veta och på något sätt så är det ju som om det enda som motbevisar graviditet är mensen, och så länge som den uteblir så lever hoppet vidare. 

Själv har jag kommit så långt efter äl att jag letar tecken och jo visst hittar jag sådana  man är för roligt...  bland annat har mina pms i form av deppighet inte inträffat ännu och bara det är ju härligt, så jobbigt att var så nedstämd och deppig länge innan mens så oavsett anledning välkomnar jag det!!! 
Tränande går också trögt just nu, vilket gör att fokus hamnar än mer på att leta tecken. Känner hela tiden att jag måste skärpa mig, ta tag i mig själv och inse fakta och agera "vuxet", men den där jäkla längtan måste vara en av de starkaste drifter vi har, för den bara går inte att bli av med.

Har du fått tag i boken charlotte som du skrev om? Och tack för input om äldre mamma. Att bara höra din berättelse om spontant gravid vid nästan 45 hjälper massor. Det är inte det vanliaste, det vet jag förstås men det händer i alla fall.  

Hej tjejer
Vad kul att ni skriver i tråden! Det är så intressant att läsa era inlägg (det kan man verkligen inte säga om alla trådar på FL) och jag blir berörd varje gång. Just nu är jag hemma och vabbar andrar gången på fyra veckor, vilket får mig att tänka på att det skulle bli dubbelt av sådant om jag hade ett ytterligare barn. Så kanske är jag nöjd (just i dag)...

Nej, jag har inte beställt boken, men jag funderar på att göra det. Vad är väl 200 spänn jämfört med alla tusentals kronor vi har lagt ut på akupunktur, naturläkemedel osv.?

Stor kram på er alla!      

Hej igen

Jag vill tacka alla som har skrivit i denna tråd. Ni har verkligen känts som ett stöd för mig. Jag har nu bestämt mig för att lämna Familjeliv och ta bort min profil. Jag försöker omfamna att mitt liv nu har gått in i en annan fas, en icke-fertil fas. Jag fick nämligen "mens", dvs. en klimakterieblödning, på dag 16 nu senast... Behöver jag fler tydliga tecken på att jag nu är medelålders???

Lycka till ni andra - jag kommer att tänka på er och undra hur det går för er!

Stor kram till alla
Charlotte       

Stor kram tillbaka Charlotte och massor av lycka till. Jag är säker på att det går att ta sig igenom och komma ut på andra sidan och kunna se livets alla ljusa sidor. 

Finns det någon annan kvar i tråden? Och hur har ni det i så fall?

Min mens tycks ha bestämt sig för att inte vara regelbunden den här månaden heller, den skulle ha kommit i lördags... Så just nu är jag åter igen där då jag funderar starkt på hur länge jag ska orka med detta, fast krånglande mens kommer jag förstås inte förbi för att jag slutar hoppas, eller hur?

Hej igen alla som var med i denna tråd
Jag har bytt namn, för jag säljer våra bebisprylar, jag hette förut Charlottte45 och startade tråden. Jag vill tipsa om en jättebra bok som jag har läst. Den heter "Wanting another child - Coping with secondar infertility" av Harriet Fishman Simons. Jag kan varmt rekommendera den, det hjälpte mig mycket, inte minst med igenkänning.

Kram till er alla
Charlotte    

Hur går det för alla i tråden? Jag försöker bearbeta att det bara blev ett barn. Det tar väl tid. Dock ha vi inte gett upp helt. Kör varje månad, dock inte sp hysteriskt vid ÄL, men försöker gör vi. Kan liksom inte sluta. Dock upplever jag det inte så stressigt att vi gör det. Har liksom intalat mig att det inte blir något o blir inte lika ledsen varje månad när mensen kommer. Njuter av vår son på 4,5 år o har det bra. Finns ju många fördelar med ett barn. Skönt att han börjar bli stor o självständig.