Någon mer som funderar på att sluta hoppas?

Mowgli, så kul att höra att det händer saker med pepparn! Du har samma upplevelser som jag har med dropparna, här märks det också tydligt när jag har ÄL genom sekretet och att man känner av ägglossningen i trakten av äggstockarna (denna månad kunde jag inte avgöra på vilken sida ägget släppte - vilket jag kunde förra månaden jag tog Agnus Castus). Just för att tunna ut sekretet lite tar jag Rosenrot (Bisolvon är ju en annan variant) och roten gör ju också att ÄL förstärks...vilket är en fördel. Sedan äter jag EPA-glandin för att bygga upp och förstärka livmoderslemhinnan så den ska vara stärkt när man blir gravid. Jodå, homeopat börjar jag också snart känna mig som

Hej Mowgli och Leoniz (och alla andra förstås)
Vilka intressanta inlägg! 

Jag hade en märklig upplevelse på väg till jobbet igår. Jag stötte på en kollega, som kanske är 5-10 år äldre än jag. Jag har egentligen aldrig pratat med henne och känner henne inte. Men hon började prata med mig och vi kom in på barn. Hon frågade vad min dotter heter. Jag sade det och då svarade hon "Vi har också en X (jag vill inte lägga ut namnet) fast hon är 24). Jag fick intrycket av att den tjejen är deras enda barn. Hon berättade så livfullt och engagerat om deras mor-dotterförhållande och i övrigt hur livet hade varit med denna flicka medan hon fortfarande växte upp och bodde hemma. Jag fick en sådan frid i själen av det samtalet och kände som att jag fick en inblick i hur min mans och mitt liv med vår enda dotter faktiskt kan bli. Mötet med min kollega kändes faktiskt livsavgörande.

Jag funderar vidare på pergotime (om jag nu skulle få det utskrivet). Intressant att få ta del av dina biverkningar, Mowgli (fast mycket tråkigt för dig förstås). Speciellt det här med att ägglossningssekretet kan bli "förstört" så att spermien inte kan simma igenom det har jag läst om förut, och om det händer så är ju pergokuren helt förfelad. Det var också intressant att få veta att du fått liknande symptom med munkpeppar. Jag provad apiforce en cykel i somras. Jag fick mycket flytningar, som jag (miss?)tolkade som ägglossningssekret. Sedan dröjde min mens i 48 dagar. Jag var inte gravid med missfall. Däremot kan det ha varit ett ägg som tog väldigt god tid på sig att släppa, för jag hade sådana "sprängningskänslor" kring livmodern av och till, Det var i alla fall vad min gynekolog sade.       

Jaha, nu ska jag snart på akupunktur. Jag har ingen lust, för det känns meningslöst, men jag har bestämt mig för att gå i dag och nästa vecka. Då kommer jag sammanlagt att ha gått 14 ggr och då borde jag en långtidseffekt.

Jag ser fram mot att läsa fler intressanta inlägg här i tråden - om barnlängtan och klimakteriet och annat.      

 

Bliglin, jag hade inte sett ditt inlägg när jag skrev mitt

Charlotte, vilken fin historia du berättar om ditt möte med din kollega! Ibland kanske det är så att man behöver lite input från oväntat håll för att reda ut ens egna tankar/känslor. Jag har en gång hört ett litet uttryck i stil med att allt som man säger och allt som man gör kan påverka andra på ett sätt som man själv aldrig hade en aning om. Ens influenser kan vandra som en skugga till platser som man själv aldrig kommer att besöka.

Gillar den tanken att det som din kollega berättade för dig, kanske bara i förbifarten, kan vara ord som för dig blir livsavgörande....och det kanske du aldrig ens berättar för henne. Det är dessa små möten mellan människor som faschinerar mig så mycket, då de kan betyda mer än man tror. Det kan faktiskt vara så att en klapp på någons axel, en komplimang eller ett vänligt ord till en okänd person kan betyda så mycket mer än ens fantasi kan föreställa sig...

Bara en tanke som dök upp när jag läste om ditt möte  

Jag måste också få instämma med övriga, vilket härligt möte du beskrivit Charlotte och vilka tankar det väckte hos dig. Ibland behövs inte alls det man tror utan något helt annat och oväntat som kan få stora och positiva konsekvenser

Jag önskar och hoppas att jag själv kommer till liknande insikt på något sett, att med sorg men ändå frid lägga bebisverkstaden på hyllan för gott och ta vara på livet. Jag har tre underbara barn och är inte på något sett lottlös, men jag har en ny man (utan barn) och det hade verkligen varit fantastiskt att få uppleva detta med honom, men verkigheten ser just nu inte ut så.
Jag är på dag 38 idag, men vet innerst inne ändå att gravid är jag inte. Jag har dock bestämt mig för att testa, bara för att bekräfta att jag har rätt. Det kommer vara surt att se "inte gravid" men jag behöver se det för att det fåniga lilla hoppet inom mig inte ska få mer näring just nu  

Hej igen

Jag tog mig, trots allt, samman och mailade "min" gynekolog med en förfrågan om Pergotime kan vara något för mig (jag blev inspirerad av Flannery i en annan tråd som också finns under 40+). Jag nästan hoppas att gynekologen ska säga NEJ, för det kommer att hjälpa mig att känna att jag gjorde allt som jag kunde för att få ett syskon till vår dotter.

Om gynekologen säger ja, vilket jag har svårt att tänka mig med tanke på min ålder,  så kommer det att bli ytterligare några månader med detta påfrestande HOPP.

 

Ja, jag sitter ju på jobbet så ibland skriver man inte riktigt det man tänkt.

Jo, om det blir NEJ, vilket ju nog vore det bästa för mitt själsliv, så kommer jag att ha lättare att acceptera det i och med mitt möte med kollegan. Sorgen över det uteblivna syskonet kommer att bli mindre. Glädjen över vår lilla dotter är förstås alltid enorm!  

hej tack för tråden

jag fyller 39 i mars o vill ha barn men har ingen partner. har försökt hitta en bra partner sista 2 åren för att kunna få barn i en bra relation men det har bara blivit pannkaka eftersom jag varit för på och angelägen.

funderar på andra lösningar, tex skaffa med ett manligt gaypar. någon som har en tankegång?

vill ej ha ensam vårdnad då jag känner att det skulle bli för tufft.

:) 

Testade tidigt i morse (03.30) efter en sömnlös natt och som väntat

Skönt att stilla min oro men trots att resultatet var väntat gör det ont när det sista hoppdet dör ut... nu är frågan om jag orkar ladda om eller om det är dags att hitta styrkan att sätta stopp, suck suck, vet dock att just nu tänker jag bara negativa och deppiga tankar och att det vänder när mensen passerat (när nu den kommer!!!) och det är väl där och då beslutet mer kan fattas.

True, har inga kloka tankar att dela med mig av mer än att jag förstår hur jobbigt läge du har. Önskar dig lycka till i jakten på en pappa till ditt önskade barn.  

Vad tråkigt Leoniz! Jag förstår att det är jobbigt.

Vi har inte ens fått till det denna månad för OM jag får äl trots munkpeppar (som jag nu testat för sista gången) så inträder väl den i denna kommande helg och maken är bortrest  tills på onsdag.

Men det gör att jag också grubblar på om vi ska ge upp nu. Jag pallar fan inte mer .