Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

Vad gör vi för fel liksom?.!! Vi har sex varannan dag, räcker inte det, måste vi göra det varje dag för att ha nån chans? Alla visar ju på att allt är okej. Men nåt fel måste det ju vara vi gör annars skulle det ju inte ta så lång tid!

Tjejer, ge inte upp! Jag har försökt att bli gravid med andra barnet i 5 år, bestämde mig att göra IVF nästa år och så plussade jag igår

Försök att strunta i att bli gravid och komma på plan B, då kanske löser det sig...

Lycka till!   

Grattis till plusset! Men: Du som försökt så länge, tror du verkligen på att bara man slutar tänka på det så lyckas man? Jag tror då inte att det är så enkelt, skulle det vara det så kan jag inte förstå hur det kan födas barn i misshandelsförhållanden, under krig och svält, naturkatastrofer och liknande.

Tack!

Det är nog olika vad som hjälper vem. Det är nog bäst att göra en utredning om man inte lyckas bli gravid på ett år. Det har vi gjort men de hittade inget fel. Jag ville bli gravid i så många år och hade massor av skengraviditeter under tiden. Jag har provat på allt möjligt, inget hjälpte.

Jag lyckades också att bli gravid 2011 och det var just dessa månader som jag inte ville bli gravid av olika anledningar. Men sedan fick jag missfall.

Skönt att höra att det finns solskenshistorier trots allt! Stort grattis till graviditeten och hoppas verkligen den vill stanna.

Jag vill bara förtydliga att jag inte ljugit mig till en utredning. Det skulle jag aldrig göra. Jag har däremot äntligen fått en tid för VUL som jag sökte om i augusti då jag hade mycket ont (dock ej akutont). Just nu har jag inte ont och kanske borde jag avboka tiden till förmån för nån annan. Men smärtan kommer och går och har gjort så under drygt två år, så jag vill nog kolla upp det iaf. Så rent krasst har jag nog inte ljugit mig till tiden, även om det känns lite så just nu. Det är inte (o)moralen i detta som tråden handlar om så jag vill inte diskutera vidare. Ville bara förtydliga lite.

Jag vet precis hur det är. Jag har t.o.m. en som kallar sin mage för lilla "Oups". Känns ju kul när en annan kämpar och faller varje månad när mensen kommer. Förstår inte vad som är skillnaden på mig idag och för tre år sen. Då var det inga problem att bli gravid. Och min första är också en "Oups" så jag vet den känslan också.

Har ni andra ett barn eller fler? Jag har två. Min man är nöjd med det. Men han vill ge mig tre om jag vill. Jag vill. Men ibland tänker jag att jag borde vara nöjd. Jag har ju redan fått så mycket mer än många... Jag kanske är otacksam?

Maramina: Jag tänker såhär, det är djungels lag som gäller. Jag skulle aldrig vänta till efter 16 försök och ett par missfall med att försöka få en tid för utredning! Tänk att du hade ringt efter 3 försök, sagt att ni hade försökt i ett år och struntat i att nämna att ni har ett barn sen innan, ja då hade du kanske sluppit att starta trådar som denna :) det är ingen som tackar dig eller alla andra där ute som oroar sig och kanske tycker att det är jobbigt.. Och varför jag skrev från första början var för att du dömde en annan skrivare som hade dragit en vit lögn för sin egen skull.. Om du inte vill att andra skriver i tråden om sina erfarenheter så är mitt tips till dig att kanske skriva dagbok istället. Tjafsa vet jag inte ens om man kan göra över nätet!? Och ja absolut får du fråga varför jag "hänger" i trådar som denna, men jag tror inte att du gillar svaret! I mitt liv så har ALLT gått som jag har velat, jag har aldrig gått igenom några direkt jobbiga stunder och nej jag har inte haft svårt att bli gravid (ännu). Jag känner en stor tacksamhet när jag läser om människor som har det svårt (inom alla områden) just för att för mig är tex det här med graviditet något självklart. Det är lätt att ta saker för givet när man inte får uppleva svårigheter.. Å med det skrivet så kanske jag borde tacka dig för att du delar med dig utav dina svårigheter..

Annica: Grattis till dig att allt har gått vägen för dig och din familj hittills. Och tro det eller ej, jag gläds med alla som det går bra för. Och jag hoppas att du aldrig behöver möta baksidan av ageranden som det vi diskuterar. Jag hoppas att du aldrig kommer behöva vänta på en livsviktig operation på grund av köer, eller sitta med ditt barn på akuten i timmar där barnet uppenbarligen är mycket sjuk/har mycket ont, i väntan på att de barn vars föräldrar har ljugit om sina barns tillstånd mer än vad du har gjort. Jag hoppas att du inte på något vis ska behöva märka av landstingens knappa resurser, du tycks ju vara väl förskonad från dom i alla fall fram till nu. Men skulle lyckan vända, skulle du en dag få komma i kontakt med detta, ja, då tror inte jag att du skulle tycka att det var lika ok att utnyttja resurserna. Eller snarare, du skulle själv vilja utnyttja dom, av förklarliga skäl, men du skulle garanterat inte tycka att det var lika ok att andra gjorde det.

Nu har jag haft lyckan att också slippa möta sådant i alltför stor utsträckning, men jag har i alla fall lite vett och lite medmänsklighet i min kropp. Samtidigt som jag även anser att min familj är viktigast i hela världen.

Och till din information, att vi väntade så länge på utredning var vårt eget beslut, vi hade rätt till det redan efter sex månaders försök men vi valde att vänta.

Slutligen, jag undrar fortfarande vad du menar med att jag ska ta itu med mitt liv. Vilken del tycker du jag ska börja med?

Maramina: Det är ju en jäkla tur att det finns sådana människor som dig! Med medmänsklighet alltså, för jag saknar det totalt!! Du valde att vänta, jag valde att slippa vänta, slippa oroa mig och njuta av livet istället.. Mitt barn blev till i en kärleksstund och inte under press.. Alla har ett val, dom som väljer att faktiskt vänta i ett år istället för att i gripa direkt, ja dom förstår jag inte.. Sen är det ju oftast så att under detta år av försök så blir dom flesta gravida och slipper söka hjälp. Men känner man på sig att det kan vara något så tycker jag att man ska utnyttja systemet och vara ego, för det är man värd!! Varför jag skrev att du skulle ta tag i ditt eget liv var för att du klankade ner på någon annan som faktiskt hade gjort något åt saken, du har säkert tagit tag i det du behöver, men enligt min mening alldeles för sent.. M

Måste bara fråga hur du tänker det skulle fungera om alla sökte utredning för infertilitet? Skulle det inte bli så att alla fick vänta länge på tur för att 75% av de som sökte (som faktiskt blir gravida inom 1 år) skulle få utredas också. Jag menar då skulle ju även du få vänta, med enda resultatet att de som inte är purunga (som faktiskt har lite bråttom) och är infertila på riktigt skulle gå miste om sin chans. Jag antar att det skiter du i eftersom du inte verkar ha någon känsla av solidaritet, men då måste du ju vara lite dum om du inte förstår varför alla inte söker utredning med en gång eftersom det med den mentaliteten skulle innebära att de som inte har problem ändå skulle få vänta. Förstår du resonemanget?