Punk Angel skrev 2013-04-04 21:32:36 följande:
27/5 ska vi ha vårt första besök hos privatkliniken som nu tar över vår utredning. Då har vi försökt i nästan två år, trodde inte att vi skulle behöva hålla på så här. Sonen klarade vi på egen hand efter 9 mån försök. Nu vågar jag knappt hoppas på ett syskon längre, just nu känner jag mer sorg än hopp. Men vi får se om privatkliniken kan hjälpa oss. Men jag vågar inte hoppas på nåt.
Förstår det där med att känna mer sorg än hopp. Men kanske kan det bli ett litet lyft i "barnskaffnings-inspirationen" nu när ni fått tid hos IVF-klinik (som jag antar att det är?) och kanske kan få en plan för hur de tycker ni ska gå till väga. Någon att bolla provsvar och undersökningsfynd med. Läste tidigare att du skrev att landstinget slutar betala vid spolningen och att din sambo får kolla upp sig m.h.a. privatkliniken, har han inte fått lämna blodprov och spermaprov via landstingsansluten vård? I vårt landsting ingår det för mannen även vid syskonförsök, kanske värt att kolla upp för er del?
Vi fick svar häromdagen att mannens spermieprov var onormala och bland annat visade lågt antal spermier (1 milj/ml) samt låg andel normala (2%). Chansen att vi skulle bli gravida spontant med de siffrorna är mycket små. Han har nu lämnat två prov som varit ungefär lika dåliga. Så antagligen hade vi oerhört tur förra gången när jag blev gravid på bara 3 månader. Eller så har hans spermiekvalitet sjunkit sedan dess.
Någon annan här som fått reda på att barnlösheten beror på en komponent med dålig spermiekvalitet?