Maramina

Äldre 28 Nov 09:59

2774 svar

Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

Efter sammanlagt 16 försök, och två missfall under den här tiden (en konstaterad av sjukvården, en utan läkarkontakt) till att få till ett syskon till vår dotter på snart 3 år så ska vi i december påbörja en utredning. Dottern blev till på 7:e försöket men nu tycks det inte vilja ta sig.

Det vore trevligt att komma i kontakt med andra som också har försökt ett tag att få till ett syskon till det/de barn man redan har. Någon som vill hänga här med mig?

Fröken Frågvis

Äldre 20 Feb 20:52

#81

Maramina skrev 2013-02-20 14:49:57 följande:

Jag beklagar verkligen Fröken Frågvis! Jag förstår att du känner dig uppgiven nu, men du ska se att snart har du ett frö som kommit för att stanna! Jag försöker sända all styrka jag kan till dig! Själv så känner jag mig också uppgiven. Jag skulle enligt planen ha börjat spraya imorgon inför vår i IVF men då jag känt mina typiska symptom för att ämnesomsättningen är ur balans så togs ett blodprov när vi var in till kliniken för ett par veckor sedan, och mycket riktigt, mitt TSH låg för högt. Så nu skjuts det hela minst en månad, kanske tom mer. Helt beroende på hur fort vi får balans på skiten

Tack för pepp! Beklagar att det strular för dig också. Vad beror dina ämnenomsättningsproblem på? Vad får du för symtom? Kan du medicinera så att värdena stabiliseras? Hoppas du snart mår bättre och får komma igång med din Ivf!

Punk Angel

Äldre 20 Feb 21:55

#82

miiillan skrev 2013-02-19 23:36:58 följande:

Hej! Jag hoppar gärna in här..

Vi har en son som är 5 i år och försökte 2011 att få ett syskon. Jag har inte haft mens i dagsläget på 4 år och inte heller någon ägglossning.

Punk Angel: Du skrev att dem gjorde spolning på dig och sedan i så fall hänvisar dig vidare till privatklinik.. Jag gjorde undersökning och vul men ingen spolning vad jag kan minnas... Och vad jag hört av vänner och läst om spolningen så kan det göra ganska ont och det känns konstigt om jag missat den lilla detaljen vid mitt besök...

I alla fall så la vi ned syskon försöket efter mina 3 kurer med pergotime.. Jag orkade inte längre, var inte alls nöjd med min läkare och jag var (ÄR) trots allt väldigt nöjd med den lille grabb vi har! Det är lätt och smidigt med ett barn...

Men nu för någon vecka sedan beslutade vi (eller jag så min man förstår att detta är jobbigt för mig) att försöka en sista gång. Jag vill känna att jag har gjort allt jag kunnat, jag vill så gärna ge min son ett syskon! Men fungerar det inte nu så slipper jag ha dåligt samvete eller tänka tillbaka på att jag kunde sökt mig till privatklinik och kanske lyckats bli gravid.

Så nu väntar jag med spänning till mars då mitt första besök hos kliniken äger rum. Vill att de undersöker mig, gör spolning och ger mig trippelkur med pergotime! Får se vad dem säger, men önskemål får man ju alltid ha! :)

Eftersom jag inte fick ägglossning under mina kurer med pergotime 2011 känns det som något blockerar.. Eller det är det jag hoppas på, då kanske man har en chans!

Hur det känns att genomgå en spolning är väldigt individuellt har jag förstått. Sen beror det på om man har stopp i rören eller inte så att säga. Dom som har stopp brukar (vad jag vet) uppleva smärta. Dom som inte har stopp (som jag själv) kan uppleva svag mensvärk under spolningen och ev. en stund. Dessutom bad dom mig att ta en värktablett ca 30 min innan. Jag håller tummarna för att ni får den hjälp ni behöver så ni kan ge er son ett underbart syskon

Resan till att få barn kan vara så j-vla smärtsam men om man får sitt efterlängtade barn så är allt så värt det.

Själv ska jag till gyn på fredag för att kontrollera om jag har en infektion som spökar och ev. stör våra försök att få en liten. Jag orkar inte lägga energi på att snöa in mig på försöken, utan jag tar ett steg i taget och lägger fokus på min fina familj

Precis som du skriver, får man inte en till så kommer man fortsätta att vara stolt över det barn man har. Min son är mitt allt, min hjälte när livet kan kännas mörkt (vi har haft ett tufft år med dödsfall, uppsägningar, våra barnförsök m.m.), så jag kan ibland stanna upp och bara känna sån tacksamhet över att vi faktiskt har honom

Punk Angel

Äldre 20 Feb 21:57

#83

Fröken Frågvis skrev 2013-02-20 13:17:15 följande:

Dottern hade rätt, jag var gravid igen. Tyvärr ville det inte stanna den här gången heller. Har nu ätit en ny omgång Pergo och ska på VUL imorgon. Men just nu känns det bara helt hopplöst. Jag önskar att jag kunde finna kraft och hopp i att jag blivit gravid två månader i rad, men istället tänker jag bara att har jag blivit gravid två gånger nu så kommer jag aldrig att bli det igen.

Blir så oerhört ledsen bara jag ser en familj med mer än ett barn någonstans, på tv, i mataffären, på dagis... Har tappat allt hopp om att min dotter någonsin kommer få ett syskon. Antar att hormonerna åkt berg- och dalbana de senaste månaderna och känslorna har ju naturligtvis hängt med. Men hur ska man få hoppet tillbaka?

Jag beklagar verkligen ${#emotions_dlg.flower}$

Maramina

Äldre 20 Feb 22:53

#84

Fröken Frågvis skrev 2013-02-20 20:52:36 följande:

Tack för pepp! Beklagar att det strular för dig också. Vad beror dina ämnenomsättningsproblem på? Vad får du för symtom? Kan du medicinera så att värdena stabiliseras? Hoppas du snart mår bättre och får komma igång med din Ivf!

Jag har hypotyreos sedan mer än tio år tillbaka och har medicinerat lika länge och med undantag av graviditeten med dottern(då brukar personer med hypotyreos få öka på sin medicindos, så även jag) så har jag legat stabilt ända sedan vi lyckades hitta rätt dos då när det hel upptäcktes (det tog någon månad). Under det senaste året har den dock hoppat en del. I maj hade jag låga 0,0005, fick minska medicindosen med 0,25 ug och hade vid nästa blodprov, i september 3,2. I december när vi gjorde utredningen hade jag 2,1 och så nu 3,6. Då har jag haft samma dos sedan sänkningen i maj och fram tills nu när vi har fått höja dosen igen. Varför det har blivit så vet jag inte. Kan väl tillägga att bra värden för gravida och de som vill bli gravida är mellan 0,1 och 2,0.

Mina symptom är dels några av de vanligare så som viktuppgång (vilket jag dock inte hade denna gången men jag har inte heller gått ner trots att jag börjat träna 2-4 ggr i veckan jämfört med ungen träning alls och jag äter likadant som tidigare), håravfall, extremt torr hud och även torra ögon och slemhinnor, matthet men även de ovanligare symptomen med smärtor i muskler och leder, men främst under fötterna plus att fötterna lätt "somnar" helt utan anledning.

miiillan

Äldre 24 Feb 21:50

#85

Jag har ringt sjukhuset för att få kopior på mina undersökningar som gjordes 2011. Kul att se och dessutom är jag så nyfiken på om jag gjorde spolningen eller ej.. Men jag åt i alla fall ingen värktablett innan besöket.

Jag ska till privatkliniken på min födelsedag, 12 mars. Längtar massor och vad jag hört är gynläkaren där riktigt bra, så jag håller tummarna! :)

Punk Angel: Jag försöker med att inte tänka så mycket på det utan tar ett steg i taget. Man kan ju inte göra så mycket mer än att vänta och hoppas på det bästa.

Men jag tycker att det är så frustrerande att det ska vara så svårt att få ett syskon. Jag vet inte ens varför min mens varit borta i 4 år! Jag äter inga p-piller eller liknande och sedan att jag inte får ägglossning är också skumt.

Jaja... vänta och se, vänta och hoppas... :) Ibland vill man bara spola fram tiden lite! ;)

Punk Angel

Äldre 24 Feb 22:58

#86

miiillan skrev 2013-02-24 21:50:45 följande:

Jag har ringt sjukhuset för att få kopior på mina undersökningar som gjordes 2011. Kul att se och dessutom är jag så nyfiken på om jag gjorde spolningen eller ej.. Men jag åt i alla fall ingen värktablett innan besöket.

Jag ska till privatkliniken på min födelsedag, 12 mars. Längtar massor och vad jag hört är gynläkaren där riktigt bra, så jag håller tummarna! :)

Punk Angel: Jag försöker med att inte tänka så mycket på det utan tar ett steg i taget. Man kan ju inte göra så mycket mer än att vänta och hoppas på det bästa.

Men jag tycker att det är så frustrerande att det ska vara så svårt att få ett syskon. Jag vet inte ens varför min mens varit borta i 4 år! Jag äter inga p-piller eller liknande och sedan att jag inte får ägglossning är också skumt.

Jaja... vänta och se, vänta och hoppas... :) Ibland vill man bara spola fram tiden lite! ;)

Då kör du samma taktik som jag gör, tar ett steg i taget. Och frustrationen känner jag igen så väl, men jag försöker släppa den när den och alla jobbiga tankar kommer och så försöker jag fokusera på familjen, hemmet och träningen istället.

Jobbigt att du inte har mens och ägglossning, men det borde en läkare snabbt kunna ta reda på tycker jag. Hoppas att dom hittar felet och att dom kan åtgärda det snabbt och smärtfritt.

I mitt fall så kommer mensen och ägglossningen (tror att jag har det iaf) som en klocka, men nix, inget syskon. Min skräck är att dom inte hittar problemet hos oss eller att det inte går att åtgärda. Men den dagen den sorgen i så fall. Denna månad har jag faktiskt inte så mkt fokus på bebisverkstaden, skönt att få en paus mentalt. Det behöver man ibland

smellycat1

Äldre 25 Feb 15:17

#87

Fröken Frågvis skrev 2013-02-20 13:17:15 följande:

Dottern hade rätt, jag var gravid igen. Tyvärr ville det inte stanna den här gången heller. Har nu ätit en ny omgång Pergo och ska på VUL imorgon. Men just nu känns det bara helt hopplöst. Jag önskar att jag kunde finna kraft och hopp i att jag blivit gravid två månader i rad, men istället tänker jag bara att har jag blivit gravid två gånger nu så kommer jag aldrig att bli det igen.

Blir så oerhört ledsen bara jag ser en familj med mer än ett barn någonstans, på tv, i mataffären, på dagis... Har tappat allt hopp om att min dotter någonsin kommer få ett syskon. Antar att hormonerna åkt berg- och dalbana de senaste månaderna och känslorna har ju naturligtvis hängt med. Men hur ska man få hoppet tillbaka?

Väldigt tråkigt!
Jag vet inte hur det där med hoppet fungerar, men det verkar ju alltid finnas där någonstans även om man inte ser det för tillfället.

Vet inte själv riktigt vad som hände denna månad, var väldigt säker på att jag var gravid då jag kände mig väldigt underlig och och gick upp nästan en bh-storlek. Men så på bim+8 kom min käre vän på besök. Vet inte om det var tidigt missfall eller inte eftersom jag inte testat mig, kanske lika bra.

Har bestämt oss för att ta en paus i försöken nu på obestämd tid. Det känns faktiskt som en lättnad. Jag känner att 19 månader får vara nog, jag fyller 25 år och tänker vara en ung och glad mamma till min snart 4-åriga dotter istället för en ledsen, grubblande och distraherad mamma som jag känner att jag har varit ett tag. Kanske blir ett syskon om några år, men nu räcker det som det är.

Lycka till allihopa!

Punk Angel

Äldre 26 Feb 11:07

#88

smellycat1 skrev 2013-02-25 15:17:52 följande:

Väldigt tråkigt!
Jag vet inte hur det där med hoppet fungerar, men det verkar ju alltid finnas där någonstans även om man inte ser det för tillfället.

Vet inte själv riktigt vad som hände denna månad, var väldigt säker på att jag var gravid då jag kände mig väldigt underlig och och gick upp nästan en bh-storlek. Men så på bim+8 kom min käre vän på besök. Vet inte om det var tidigt missfall eller inte eftersom jag inte testat mig, kanske lika bra.

Har bestämt oss för att ta en paus i försöken nu på obestämd tid. Det känns faktiskt som en lättnad. Jag känner att 19 månader får vara nog, jag fyller 25 år och tänker vara en ung och glad mamma till min snart 4-åriga dotter istället för en ledsen, grubblande och distraherad mamma som jag känner att jag har varit ett tag. Kanske blir ett syskon om några år, men nu räcker det som det är.

Lycka till allihopa!

Ibland kan det vara klokt att ta en paus från allt, för även jag kan känna att det blir för mkt ibland (har försökt i snart 1 år och 9 mån). Ni får säkert ert plus när ni minst anar det.

Just nu inväntar jag bara mensen som ska infinna sig om ca en vecka. Jag håller inte på och känner av efter symptom. Dock är jag väldigt yr till och från och brösten ömmar (men det kan mkt väl bero på annat), men kommer mensen och yrseln är kvar så får det nog bli ett besök hos doktorn. Blodtrycket är det iaf inte fel på, det testade min mamma på mig i går.
Annars fortsätter jag att fokusera på annat

Punk Angel

Äldre 27 Feb 18:54

#89

Jag tror faktiskt att det blir ett gravtest på fredag, för yrseln håller i sig och i dag började jag hulka av obehagliga dofter. Plus att brösten ömmar så och jag har molvärk/ilningar i magen till och från.
Är jag inte gravid nu så är jag skengravid utav bara h-vete eller sjuk på något sätt. Har haft yrseln i flera dagar nu och blodsockret har jag uteslutit som en orsak då yrseln sitter i även efter att jag har ätit och druckit.
Fast samtidigt känns det konstigt att tänka att jag kanske är gravid nu när vi har försökt så länge plus att det känns så skumt att jag började känna av misstänka symptom 10 dagar innan bim.
Med sonen märkte jag inget förrän mensen inte dök upp men mensvärken molade på ändå, symptomen dök först upp i v 6.

Maramina

Äldre 27 Feb 19:29

#90

Vad spännande Punk Angel! Jag håller tummarna för att du är gravid och inte skengravid eller annat dumt!

För mig så går hoppet upp och ner hela tiden. Jag har den här månaden allmänt, av någon okänd anledning, haft väldigt stort hopp om att vi skulle ha lyckats den här gången. Men så sjönk tempen på ÄL+11/BIM-3 alternativt ÄL+9/BIM-5 och var sänkt under två dagar för att idag höjas igen. Så då steg hoppet igen. Tills jag idag var på toa och torkade mig och det var lite blod på pappret. Då försvann hoppet igen, trots att det inte kommit något mer. Och för att det inte kommit något mer så börjar hoppet återigen växa. Suck, att det ska vara så upp och ner!!!!

Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

INNEHÅLL