smellycat1 skrev 2013-01-15 13:55:49 följande:
Fick en dotter nov -09 och har nu försökt få ett syskon i 18 månader. Så det blir försök nr 19 om ca två veckor alltså.
Känner mig enormt stressad över den stigande åldersskillnaden. Kan inte slappna av och känna att livet rullar på och allt är bra ändå, utan känner mig till och från jättedeppig och är allmänt oerhört känslig för allting. Nästan direkt efter ÄL får jag som en arg klump av känslan att det inte tog och att jag ska gå och vänta på ännu en besvikelse.
Jag vet att många försöker i jättemånga år, får upprepade missfall och kanske inte får några barn alls, medan jag har en underbar dotter och ändå mår så dåligt.
Det har tagit över mitt liv; jag är tveksam till att planera nånting alls, och det känns som att jag har fastnat i en sits här. Det har blivit en ond cirkel och jag undrar är det nån annan som känner så?
Börjar känna att jag vill ge upp, men samtidigt kan jag inte göra det för jag vill att min dotter ska få syskon och jag vet att jag skulle ångra mig för alltid.
Skulle verkligen behöva nån slags uppmuntran och helst inte höra att jag är fånig eller otacksam, för tro mig, det vet jag och behöver ingen förmaning.
Känner igen precis det du säger. Du är varken fånig eller otacksam.
Du har helt rätt att känna som du gör, detta är ju det du önskar dig mest så varför skulle du inte få må dåligt över när det inte blir så?
