Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

En fråga till er som varit på utredning nu inför ett andra barn - har ni gått privat då? Eller kan man få det via landstinget trots att man har barn ihop sedan innan?

Har haft den här tråden bland mina favoriter ett tag, skönt att man inte är ensam om att syskonet dröjer... Precis som många av er har även jag fått tid för kontrastultraljud av äggledare men det har varit fullbokat de senaste månaderna när jag har ringt, så drygt! Nästa månad tänker jag "småfuska" och ringa innan mensen kommer så att jag hinner få en tid innan de tar slut... De har visserligen sagt att de har garanti på att få det gjort inom 3 månader men jag vågar inte lita på det. Känns som om allting tar en sån nedrans tid i den här utredningskarusellen.

Är det förresten någon som vet om man kan få inseminering landstingsbekostat vid syskonförsök? Vet att det inte går med IVF med inseminering har jag inte läst något om.

Förstår det där med att känna mer sorg än hopp. Men kanske kan det bli ett litet lyft i "barnskaffnings-inspirationen" nu när ni fått tid hos IVF-klinik (som jag antar att det är?) och kanske kan få en plan för hur de tycker ni ska gå till väga. Någon att bolla provsvar och undersökningsfynd med. Läste tidigare att du skrev att landstinget slutar betala vid spolningen och att din sambo får kolla upp sig m.h.a. privatkliniken, har han inte fått lämna blodprov och spermaprov via landstingsansluten vård? I vårt landsting ingår det för mannen även vid syskonförsök, kanske värt att kolla upp för er del?

Vi fick svar häromdagen att mannens spermieprov var onormala och bland annat visade lågt antal spermier (1 milj/ml) samt låg andel normala (2%). Chansen att vi skulle bli gravida spontant med de siffrorna är mycket små. Han har nu lämnat två prov som varit ungefär lika dåliga. Så antagligen hade vi oerhört tur förra gången när jag blev gravid på bara 3 månader. Eller så har hans spermiekvalitet sjunkit sedan dess.

Någon annan här som fått reda på att barnlösheten beror på en komponent med dålig spermiekvalitet?

Ok! Gick tillbaka i tråden och såg att du nämnt det tidigare. Vet att du börjat spraya inför IVF, har du börjat med sprutorna nu? När är det i så fall dags för äggplock om allt går som det borde? Angående äggreserver, jag fick också reda på att min FSH låg för högt (12,3) i början av utredningen, så läkaren tog fler FSH och även AMH men som enligt henne låg inom normalgränsen. Vet du vad dina värden legat på? Inget dem har reagerat på nu inför IVF? Har förstått det som att man får lite annan behandling om man har ett lite högre FSH.

Ja, för vår del blir det att gå vidare och boka möte hos privat IVF-klinik nu. Dock så ska jag göra ytterligare ett kontrastultraljud av mina äggledare (första var icke-konklusivt, i rena ordalag var det nog så att min läkare inte var så bra på att göra denna undersökning... ) och sen så ska min man till en androlog för att se om de kan finna någon orsak till att han har så dålig spermakvalitet, samt ev fler prov och ultraljud. Egentligen hade vi väl lika gärna kunnat boka besök till IVF-kliniken redan nu, men vi känner nog att vi måste låta detta smälta in någon månad ändå...

Sen så har jag under några månaders tid gått till en fantastisk kille som är kinesisk örtmedicinare och akupunktör, specialiserad inom infertilitet. Han har sagt att han kan få upp spermieantalet hos många, men vi får se... Vill inte att det ska fördröja något i alla fall. Någon annan här som testat örtmedicin/akupunktur?

Vad spännande! Ok, så då är det det "långa" protokollet som ni kör då, har det funkat ok hittills tycker du? Hur mår man liksom (undrar en frågvis )? Har ni förresten köpt något paket med flera behandlingar? Håller tummarna så för att det ska gå hela vägen för er!! Vet du förresten hur pass "dålig" din mans spermiekvalitet var, blir det IVF eller ICSI?

Åh, så roligt att höra! Det var ju perfekt antal ägg, fantastiskt med 5 befruktade! Håller alla tummar och tår nu! Mycket att vara spänd inför nu kan jag tänka... Både att få veta om det blev något till frysen och sen inför testdagen. Spännande men säkert också påfrestande kan jag tänka mig.

Sist du skrev skulle du ju på ultraljud och kolla hur äggblåsorna hade utvecklats, fick du ändra något på Gonal F dosen efter det?

Själva så står vi lite stilla just nu. Har precis, för tredje gången, INTE lyckats få någon tid för kontraströntgen av äggledare den här cykeln heller. Tiderna blir fulla DIREKT. Här är det bara en gång i veckan, på tisdagar, och man ska ringa på mensens första dag och boka tid. Undersökningen ska göras på dag 6-12, men så som min menscykel ligger nu så är jag liksom alltid "sist" att försöka få tid. Försökte fuska lite denna månaden genom att ringa och boka redan innan mensen kommit, men det var ta mig tusan fullt ändå! Fattar inte hur det går till...! Just nu känns det liksom som om allt bara är nederlag hela tiden, ingenting går snabbt eller smidigt, man måste kämpa för allt i denna jäkla infertilitets-härvan. Förlåt om jag är lite bitter nu, men det är så jäkla drygt när allt drar ut på tiden ännu mer...

Maramina - Såg att du skrev att ni köpt ett paket om 3 stycken behandlingar, får man fråga vad ni betalade? Vi håller på att kolla oss runt nu... Den kliniken som ligger närmast oss är rätt mycket dyrare än t.ex. Carl von Linné kliniken i Uppsala som många verkar gå till. Vi ska visserligen vara i dem trakterna i sommar men på något sätt kanske det ändå är värt en del extra tusenlappar att få göra det på hemmplan...

M och M - Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Frustrationen, och att man bara har siktet på en enda sak...som visade sig vara så svår! Och så maktlös man är! Om du funderar på att gå och prata med någon så gör det tycker jag. Framför allt om du känner att du inte riktigt kan prata med din man om allt du känner, och att han inte riktigt vill att du "sprider ut" er barnlöshetsproblematik bland era vänner. Då har du ju inte så många som du kan ventilera detta med. Man kan alltid gå till sin vårdcentral och be att få prata med någon enl. rehabiliteringsgarantin, då får man några samtal med en psykolog så som jag har förstått det. Skönt i alla fall att ni nu är på väg att komma till utredning, förhoppningsvis är det något lättfixat!
Vad gäller frågan om vi berättat för familj, vänner mm så har vi berättat för rätt så många. Många på jobb och bland vänner vet, och även mina syskon. Dock har vi svårare att berätta för våra föräldrar, vi inbillar oss att de skulle bli så himla ledsna och inte veta hur de ska tackla detta...

Tråkigt att höra Maramina. Hoppas verkligen på den där lilla chansen som ändå finns där, men är det inte så så är det precis som du säger ju jätteskönt att ni har 3 behandlingar. Nu vet dom hur du reagerade på första behandlingen, hur många ägg det blev och på vilka doser - så det blir ju lättare att styra nästa gång. Självklart är det ju drygt att behöva gå igenom det flera gånger med sprutor mm, men just att man kan repetera behandlingen och göra flera gånger, är IVF behandlingens styrka, för att citera vad vår läkare sa.

Ja, det verkar verkligen vara stora skillnader. På den kliniken som finns i vår stad kostar 3 pack 70.000 kr och sen tillkommer läkarbesök 1300kr samt läkemedel då till högkostnadsskyddet 2200 kr. Mycket pengar. Men vad gör man inte... Fast lite funderar vi ändå på att inte ta 3 pack utan köpa en och en (32.000/st). Vi får nog höra med dem lite närmare hur de bedömer våra chanser per försök, och sen utgå från det.

Jag blev också lite nyfiken, har inte heller hört om någon som gjort det hemma, utan bara på sjukhuset med insemination upp i äggledarna. Var det ni själva som bara kom på det så att säga eller har ni läst/hört någonstans att det ska öka chanserna? Förstår helt ditt resonemang att det är svårt att ha lust att ha "vanligt" sex 5 dagar i rad så där ägglossning eller ägglossning