Jag vill inte ha nån annan =(

Får man fråga om din ålder?

36 

med allra största sannolikhet ÄR det så att du blir kär igen. Men visst kan det ta tid, väldig tid...

Hur lever han idag?
Har ni barn?

Varför tog det slut?

Vad är viktigt för dig i ditt liv? Att må bra hoppas jag kan vara ett bra kriterie? Om det kan stämma så bör du kanske fundera på vad det som gör att du inte vet om du vill komma över honom som du skriver?

Han har inget förhållande i alla fall, men i övrigt vet jag inte hur han lever. 

Nej, vi är båda barnlösa.  Jag betvivlar det starkt med tanke på att jag har väldigt svårt för att känna såna känslor. Annars borde jag väl ha varit kär mer än en gång i min ålder? Han lämnade mig pga att vi hade en del problem. Jag tror att de hade kunnat gå att lösa om han lagt manken till, men han var då i en situation är han inte orkade lägga ner sin energi på det eftersom även annat krånglade i hans liv. Lugn och ro, trygghet, utveckling och kärlek. 

Anledningen till att jag inte vill komma över honom, är att jag inte vill ge upp hoppet om att han ska komma tillbaka. Jag längtar efter ett liv med honom, och om jag skrotar känslorna för honom måste jag försöka hitta nån annan i hans ställe (kärlek är viktigt för mig som sagt). Men om vi ska vara realistiska här tror jag verkligen inte att jag kommer träffa på nån som kommer kunna fylla den platsen i mitt hjärta igen.

Jag vill inte nöja mig med nån som älskar mig och som jag bara tycker om lite halvdant i gengäld. Det är inte kärlek för mig, och heller inget jag vill utsätta en annan människa för. Det är som sagt så det alltid har sett ut för mig innan jag fick känslor för honom.

Liksom det finns personer som är polyamorösa, tror jag att det finns de som är fullständigt monoamorösa/monogama och inte seriemonoamorösa/seriemonogama (det sistnämnda är ju det de flesta i vårt samhälle förespråkar). När man talar om att ersätta en annan människa handlar det ju snarare om att ersätta de behov en fyllde, inte personen. Behoven är sekundära för mig; det jag saknar är personen. 


 

För mig tog det 2 år att komma över mitt senaste ex och vi hade inte varit ihop så länge som 8 år! Gråter du fortfarande varje dag efter 2 år så gå och prata med någon proffesionell.

Dina kriterier för vad som är viktigt i livet verkar inte riktigt stämma överens med vad du väljer att göra just nu?
Man har alltid ett val, jobbigt men sant...  Om du väljer att hoppas och längta efter någon som inte finns i din närhet just nu så får du antagligen inte någon lugn och ro alls? Att val nummer 2 sedan innebär att  du  måste försöka hitta nån annan i hans ställe gör nog inte saken bättre? Mitt förslag är att först välja att ta det lugnt och skapa dig en egen trygghet. Kärleken och närheten är nog så viktig men kommer inte utan att du har lugn, ro och trygghet först. Du ska inte "nöja dig" förrän det känns helt rätt men det måste få ta sin tid oavsett vem du möter framöver.

Jag går redan hos en psykolog, men det har inte hjälpt ett dugg.Att "nöja mig" är inget jag är intresserad av alls, då är jag hellre singel resten av livet. Jag vill som sagt inte ha någon bara för sakens skull eller för att slippa vara ensam. Min erfarenhet är att man inte kan "döva" ensamheten genom att vara med fel person. Tyvärr. Så, ja, då kan jag bara fokusera på allt det andra. Precis som du säger. 

Att man "alltid har ett val" låter mest som en klyscha i mina öron; man har inte ALLTID ett val. Ibland handlar det snarare om att acceptera det som ligger framför fötterna på en och göra det bästa av det, samt inse att man inte kan få allt i livet. Jag tror nog snarare att det är så det ser ut för mig.