• Anonym

    Jag vill inte ha nån annan =(

    Efter 8 år ihop lämnade han mig. Det har gått mer än ett år sen och jag gråter fortfarande dagligen för att jag saknar honom så. Jag vet inte om jag kan komma över honom, om jag ens vill... Allt gör så ont. =(

    Är inte intresserad av att börja dejta nån annan, allt påminner mig om honom... Jag känner mig olyckligt kär. Jag vill bara att han ska komma tillbaka till mig... Gråter

    Det var först när jag träffade honom som jag förstod varför det känts så fel med alla jag varit tillsammans med innan. Jag var inte kär i en enda av dem. Jag trodde inte att jag kunde bli kär eller älska en annan människa, men så träffade jag honom. Min själsfrände... Har så svårt att acceptera att det är slut!

    När jag läser trådar här inne på FL undrar jag i mitt stilla sinne om folk verkligen vet hur det är att aldrig ha älskat en enda människa och plötsligt möta någon man blir riktigt, riktigt kär i. När vissa skriver om att man kan möta kärleken igen... Jag tror faktiskt inte att jag kommer göra det. Jag är helt övertygad om att han var mitt livs kärlek och jag vill inte ha nån blek kopia. Tyvärr. Det kommer bli ett ensamt liv detta...

     

  • Svar på tråden Jag vill inte ha nån annan =(
  • Anonym
    Anonym (2 år) skrev 2012-11-28 20:21:28 följande:

    Att dejta är INTE att ge sig in i relationer utan känslor. När man dejtar ser man om man kommer att kunna falla för den killen. Det tog mig flera månader av dejtande innan jag vart kär i min nuvarande kille. Att bli kär går inte bara på en dejt. Efter dem månaderna vi dejtade eller ja mer träffades som vännder så kom vi fram till att båda hade känslor för varandra DÅ gick vi in i ett förhållande.
    Det är möjligt att du funkar så, men jag gör det då inte - det har jag lärt mig den hårda vägen. Jag känner direkt om det finns nåt där eller ej. Känner jag inte det, så kommer det aldrig att finnas där hur mkt jag än försöker frammana det. Då är det bara slöseri med tid (och den andra personens känslor). Det börjar tära på mig att sitta där och förklara för kille efter kille att jag inte är kär i honom och se honom bli sårad. Jag mår inte bra av det helt enkelt. När man dejtar ger man den andre hopp om att det kanske kan bli nåt, oavsett man vill det eller ej. Jag anser att jag har ansvar för mina medmänniskor och om jag känner starkt att "detta kommer aldrig att bli nåt", då är det också min skyldighet att avsluta i tid innan den andre investerat både hopp och känslor i mig. Varför skulle jag fortsätta dejta nån person jag inte känner den minsta attraktion till, som jag inte ser att jag på något sätt skulle kunna få känslor för etc? 
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-11-28 20:22:02 följande:
    Ha ha , nej finns inga känslor  eller emitionellt intresse är det meningslöst  ,det säger ju sig själv , det förstår jag sitta där och blabla och dejta   utan något syfte ...
    Ja, det är väl det jag känner själv... Det känns totalt meningslöst, a waste of time. 
  • Anonym (2 år)
    Anonym skrev 2012-11-28 20:34:23 följande:
    Det är möjligt att du funkar så, men jag gör det då inte - det har jag lärt mig den hårda vägen. Jag känner direkt om det finns nåt där eller ej. Känner jag inte det, så kommer det aldrig att finnas där hur mkt jag än försöker frammana det. Då är det bara slöseri med tid (och den andra personens känslor). Det börjar tära på mig att sitta där och förklara för kille efter kille att jag inte är kär i honom och se honom bli sårad. Jag mår inte bra av det helt enkelt. När man dejtar ger man den andre hopp om att det kanske kan bli nåt, oavsett man vill det eller ej. Jag anser att jag har ansvar för mina medmänniskor och om jag känner starkt att "detta kommer aldrig att bli nåt", då är det också min skyldighet att avsluta i tid innan den andre investerat både hopp och känslor i mig. Varför skulle jag fortsätta dejta nån person jag inte känner den minsta attraktion till, som jag inte ser att jag på något sätt skulle kunna få känslor för etc? 

    Ok, jag tycker bara det lät lite konstigt att man är helt säker innan man ens lärt känna personen.
  • fläta

    Men det viktiga är väl inte om du kommer eller inte kommer att träffa, älska, whatever någon annan - det viktiga borde väl vara att du kan må bra i ditt eget sällskap? Att sitta år efter år och vara ledsen över ett förhållande som sprack verkar ju vara lika mycket slöseri med liv och tid som det du beskrev i inlägget här ovan (som jag glömde citera), även om du nu skulle ha rätt i att det var bara den där mannen som du kunde älska, menar jag. 

  • Anonym
    Anonym (2 år) skrev 2012-11-28 20:39:28 följande:

    Ok, jag tycker bara det lät lite konstigt att man är helt säker innan man ens lärt känna personen.
    Jag kanske skulle börja ta och dejta tjejer då också eller (trots att jag är hetero)? Ibland vet man bara att detta är ingenting för mig, hur snäll personen än är och hur fina egenskaper den än må visa sig ha så småningom. Man kan ändå inte känna "det där" som gör det till den typen av kärlek. 

    Jag har valt att behålla många av dessa män i mitt liv - som vänner. Inte ha det då utvecklats nåt annat efter hand när jag väl lärt känna dem bättre...
  • Anonym (2 år)
    Anonym skrev 2012-11-28 20:43:00 följande:
    Jag kanske skulle börja ta och dejta tjejer då också eller (trots att jag är hetero)? Ibland vet man bara att detta är ingenting för mig, hur snäll personen än är och hur fina egenskaper den än må visa sig ha så småningom. Man kan ändå inte känna "det där" som gör det till den typen av kärlek. 

    Jag har valt att behålla många av dessa män i mitt liv - som vänner. Inte ha det då utvecklats nåt annat efter hand när jag väl lärt känna dem bättre...

    Vad bitter du är. Ja men då får du väl leva utan partner då, det är väl inte mer med det. Ditt ex vill uppenbarligen inte ha dig då han gjorde slut.
  • Anonym
    fläta skrev 2012-11-28 20:42:00 följande:
    Men det viktiga är väl inte om du kommer eller inte kommer att träffa, älska, whatever någon annan - det viktiga borde väl vara att du kan må bra i ditt eget sällskap? Att sitta år efter år och vara ledsen över ett förhållande som sprack verkar ju vara lika mycket slöseri med liv och tid som det du beskrev i inlägget här ovan (som jag glömde citera), även om du nu skulle ha rätt i att det var bara den där mannen som du kunde älska, menar jag. 
    Ja, DET håller jag med om! Jag mår så pass bra i mitt eget sällskap att jag väljer det framför ett desperat sällskap med en person jag inte älskar. Däremot finns det inget som går upp mot att umgås med den där personen man faktiskt älskar... Inte ens sällskapet med enbart mig själv.
  • mmmm01

    Jag hatar kärlek... Pest och tårar bara...

  • Anonym
    Anonym (2 år) skrev 2012-11-28 20:45:29 följande:

    Vad bitter du är. Ja men då får du väl leva utan partner då, det är väl inte mer med det. Ditt ex vill uppenbarligen inte ha dig då han gjorde slut.
    Bitter? Nja, jag väljer hellre att se det som att det är verkligheten som inte går ihop med mina önskningar. 

    Jag förstår bara inte varför jag ska kamouflera desperation med "hopp", såsom de flesta tycks göra när de blivit singlar. Okej om man vet att man är en sån som nöjer sig med att inte älska eller är en person som faller för andra kors och tvärs, men nu är jag varken det ena eller det andra. Jag har dock sorg över att ha blivit lämnad av mitt livs kärlek. That's all.  
  • Anonym
    mmmm01 skrev 2012-11-28 20:47:56 följande:
    Jag hatar kärlek... Pest och tårar bara...
    Right. Hello sarkasm. 
Svar på tråden Jag vill inte ha nån annan =(