Jag vill inte ha nån annan =(

Angående "du har alltid ett val" - att välja mellan pest eller kolera är inte vad jag personligen kallar att ha ett val. 

 

Du kanske gillar att känna dig lite eländig och gråta varje dag samtidigt som du romantiserar och idealiserar den kärlek ni delade? Sådant är inte helt ovanligt, men brukar ge med sig efterhand. Du har kanske andra issues som du behöver bearbeta i terapi? 

Gillar att känna mig eländig? Absolut INTE. Jag önskar inget hellre än att må bra. Jag är inte masochistiskt lagd för fem öre. Men visst har jag andra problem som jag går i terapi för, det har väl alla? (Åtminstone har jag aldrig träffat på nån som inte skulle behöva gå i terapi för nånting alls.)

 

Och de problemen kanske gör att den här situationen har förstorats. 
Du skriver en hel del om att du inte vill komma över honom, och det trots att det faktum att du inte gått vidare gör att du sitter och lipar varje dag i över ett års tid, så nog tycker jag att det låter som om du har hittat något du gillar i gråten, sentimentaliteten, nostalgin och idealiseringen och förmodligen handlar det mycket mindre om att han skulle vara den enda i hela världen som skulle kunna vara rätt för dig och mer om något helt annat som har med dig själv att göra.  

Ja, det handlar givetvis om mig - om att jag inte blir kär så lättvindigt. Och det handlar säkert mer om nån kemisk obalans i min hjärna än något inlärt psykologiskt beteende. 

Men nej, jag gillar inte "sentamentaliteten" etc. Hade jag kunnat bli kär i andra så hade jag naturligtvis inte varit så nedstämd av detta nu. Det är sorg, inget annat. Jag har lätt för att komma över annan slags sorg - mycket lättare än andra jag har hört talas om. Men just detta lider jag av för att jag inte ser att det finns nåt alternativ som är attraktivt. Att andra människor sen presenterar "val" för mig som jag själv inte ser som annat än skenbara val får stå för dem.

Åh, nu blev jag ledsen =(
Känner precis som du. Jag och min man har varit tillsammans i 10 år, och jag tror inte att jag någonsin skulle kunna älska eller bo tillsammans med någon annan om något hände med honom - eller om han en dag kom hem och sa att han ville flytta ut. 
Vet inte vad jag skall säga som skulle hjälpa dig på något sätt. Har du funderat på att prata med någon? Även om du inte vill komma över honom kan det nog vara bra att ta hjälp av någon så du i alla fall kan börja må bättre 

Jaha, okej. Då ber jag om att få önska dig lycka till i livet som du avser framleva i ensamhet.

Jag tycker att det är väldigt intressant hur du resonerar TS, om monogamitet vs seriemonogamitet. Så jag har lite frågor, hoppas att du vill svara! =)

1. Om han nu kom tillbaka till dig och sade att eftersom ni varit isär så länge så var det som att träffa en helt ny person när han träffar dig, och att han vill starta ett nytt förhållande med dig - att ni glömmer/struntar i allt det som varit mellan er, bra som dåligt och påbörjar något helt nytt. Hur skulle du känna inför det?

2. Ifall han inte hade lämnat dig utan istället dött, hade du känt annorlunda på något sätt då, tror du?

3. Även om han är oersättlig och du inte kan känna samma sak för någon annan, tror du att du skulle kunna ha ett förhållande med någon annan bara för att du vill ha någon att vara med, bo med och ha sex med, ungefär som ett djupt vänskapsförhållande?

TS, kontakta ditt ex., tala om hur du känner. Ge allt du har och hör vad han har att säga. Jag vet att man ibland fastnar i känslor pga att man på nåt konstigt sätt delvis också föreställer sig att den andra personen också känner likadant, men sen när man hör, vet att den personen egentligen känner helt annorlunda, är på väg någon annanstans i ett annat tåg (uttryck) så kan det underlätta för en själv att få reda på sånt för att kunna acceptera och gå vidare. 

Jag vet en annan som är som du, TS. Min kille. Jag har gjort slut ett antal gånger och försökt få honom att hitta någon ny genom att presentera/få honom att lära känna många andra tjejer som är singel och mycket sötare och trevligare än jag, men han är liksom inte intresserad. Säger att han aldrig har älskat någon på det här sättet (som mig) tidigare och att ett dåligt förhållande med mig är värt tusen gånger mer än ett förhållande med någon annan.

Det har orsakat problem då jag är polygam och blir förälskad i andra då och då när jag är tillsammans med honom. Dock skulle jag inte vilja byta ut honom, han är totalt oersättlig och alla andra personer bleknar i jämförelse med honom, känns som att han är min själsfrände och den enda som känns som en riktigt riktig person som jag kan lära känna på djupet eller hur jag ska säga , men jag har väldigt svårt att hålla mig från att ha någon på sidan om.

Så det är lite vårt problem. Han känner igen sig i det du skrivit.