Jag vill inte ha nån annan =(

36 

med allra största sannolikhet ÄR det så att du blir kär igen. Men visst kan det ta tid, väldig tid...

Han har inget förhållande i alla fall, men i övrigt vet jag inte hur han lever. 

Nej, vi är båda barnlösa.  Jag betvivlar det starkt med tanke på att jag har väldigt svårt för att känna såna känslor. Annars borde jag väl ha varit kär mer än en gång i min ålder? Han lämnade mig pga att vi hade en del problem. Jag tror att de hade kunnat gå att lösa om han lagt manken till, men han var då i en situation är han inte orkade lägga ner sin energi på det eftersom även annat krånglade i hans liv. Lugn och ro, trygghet, utveckling och kärlek. 

Anledningen till att jag inte vill komma över honom, är att jag inte vill ge upp hoppet om att han ska komma tillbaka. Jag längtar efter ett liv med honom, och om jag skrotar känslorna för honom måste jag försöka hitta nån annan i hans ställe (kärlek är viktigt för mig som sagt). Men om vi ska vara realistiska här tror jag verkligen inte att jag kommer träffa på nån som kommer kunna fylla den platsen i mitt hjärta igen.

Jag vill inte nöja mig med nån som älskar mig och som jag bara tycker om lite halvdant i gengäld. Det är inte kärlek för mig, och heller inget jag vill utsätta en annan människa för. Det är som sagt så det alltid har sett ut för mig innan jag fick känslor för honom.

Liksom det finns personer som är polyamorösa, tror jag att det finns de som är fullständigt monoamorösa/monogama och inte seriemonoamorösa/seriemonogama (det sistnämnda är ju det de flesta i vårt samhälle förespråkar). När man talar om att ersätta en annan människa handlar det ju snarare om att ersätta de behov en fyllde, inte personen. Behoven är sekundära för mig; det jag saknar är personen. 


 

Jag går redan hos en psykolog, men det har inte hjälpt ett dugg.Att "nöja mig" är inget jag är intresserad av alls, då är jag hellre singel resten av livet. Jag vill som sagt inte ha någon bara för sakens skull eller för att slippa vara ensam. Min erfarenhet är att man inte kan "döva" ensamheten genom att vara med fel person. Tyvärr. Så, ja, då kan jag bara fokusera på allt det andra. Precis som du säger. 

Att man "alltid har ett val" låter mest som en klyscha i mina öron; man har inte ALLTID ett val. Ibland handlar det snarare om att acceptera det som ligger framför fötterna på en och göra det bästa av det, samt inse att man inte kan få allt i livet. Jag tror nog snarare att det är så det ser ut för mig. 


 

Angående "du har alltid ett val" - att välja mellan pest eller kolera är inte vad jag personligen kallar att ha ett val. 

 

Du kanske gillar att känna dig lite eländig och gråta varje dag samtidigt som du romantiserar och idealiserar den kärlek ni delade? Sådant är inte helt ovanligt, men brukar ge med sig efterhand. Du har kanske andra issues som du behöver bearbeta i terapi? 

Gillar att känna mig eländig? Absolut INTE. Jag önskar inget hellre än att må bra. Jag är inte masochistiskt lagd för fem öre. Men visst har jag andra problem som jag går i terapi för, det har väl alla? (Åtminstone har jag aldrig träffat på nån som inte skulle behöva gå i terapi för nånting alls.)

 

Och de problemen kanske gör att den här situationen har förstorats. 
Du skriver en hel del om att du inte vill komma över honom, och det trots att det faktum att du inte gått vidare gör att du sitter och lipar varje dag i över ett års tid, så nog tycker jag att det låter som om du har hittat något du gillar i gråten, sentimentaliteten, nostalgin och idealiseringen och förmodligen handlar det mycket mindre om att han skulle vara den enda i hela världen som skulle kunna vara rätt för dig och mer om något helt annat som har med dig själv att göra.  

Ja, det handlar givetvis om mig - om att jag inte blir kär så lättvindigt. Och det handlar säkert mer om nån kemisk obalans i min hjärna än något inlärt psykologiskt beteende. 

Men nej, jag gillar inte "sentamentaliteten" etc. Hade jag kunnat bli kär i andra så hade jag naturligtvis inte varit så nedstämd av detta nu. Det är sorg, inget annat. Jag har lätt för att komma över annan slags sorg - mycket lättare än andra jag har hört talas om. Men just detta lider jag av för att jag inte ser att det finns nåt alternativ som är attraktivt. Att andra människor sen presenterar "val" för mig som jag själv inte ser som annat än skenbara val får stå för dem.