Hur står man ut med all väntan?

Ja visst är det typiskt! Enda gången man VILL att mensen ska komma så gömmer den sig! :))
Pratade med sjukhuset precis och har mensen inte kommit innan fredag får jag åka ner till SU och göra ett ultraljud. Skulle fått starta med injektionerna imorgon men nu skjuts det fram till nästa vecka istället...

Det här är vårt andra försök. Vi har två misslyckade återinföranden bakom oss. Vi har faktiskt aldrig provat insemination eller sprutor tidigare. Kanske har med att min sambo har för lite antal spermier. Ingen har någonsin föreslagit dessa alternativ, vi fick köra med IVF direkt. Testade Pergotime tre månader, men också det utan resultat. 

Hannah: Grattis till fint VUL!! Det är så skönt att se ett hjärta, för då vet man att det står rätt till och risken för missfall sjunker rejält.
Jag har bara en liten mage och kan fortfarande ha mina vanliga kläder, förutom bh ;) Det verkar som att många blir stora snabbt men här händer inte så mycket än... Jag tränar väldigt lite ska jag erkänna, knappt något sedan ET i början av februari. Min läkare på MVC var så härlig, han sa: "Tänk inte på träning, ta långa promenader istället. Du behöver lugn och ro och behöver inte träna så mycket." Ska jag lyssna på läkaren .. ;)

Frukostflingan: tack för att du delade med dig av din svåra historia. Vad mycket du har varit igenom, men jag förstår om detta också stärker dig och får dig att kämpa vidare. Längtan efter ett barn ger en kraft att kämpa vidare!

Babyheart: Jag känner igen detta med försenad mens, min mens ville inte heller komma i tid när jag skulle börja med sprutor, och vi fick skjuta på datumet. Tänkte precis som du; enda gången man ser fram emot lite rött i trosan :)
Hoppas du får mindre biverkningar när du kommer igång med sprutorna.

Kramar till er alla, vill gärna höra hur det går för er!!

Penny, är du säker på att missfallsrisken minskar när man sett hjärtat? Det verkar inte så med tanke på frukostflingan ju..

Jag har hört att det kan ta lite längre tid att få mage om man har starka magmuskler, men det är kanske en myt.

Ja tack frukostflingan för att du delar med digav det svåra. Hur länge tog du pprogesteron förresten?

Det finns siffror på missfallsrisken efter att man har sett hjärtat slå, och risken var då endast några procent i vecka 7 och mindre än en procent i vecka 8+.

Jag kanske har starka magmuskler ;)) hehe

Missfallsrisken ska minska efter man sett hjärtat. Vi har haft maximal otur tror jag. Men vi har ju ett litet mirakel på gång.

Jag tog progesteron i 3 veckor efter IVF'en och då gick det ju bra.

Finns det några fakta kring det? Eller har era läkare sagt det? Min sa inget om det när jag var där och gjorde vul.

Ja i såna fall har ni verkligen haft maximal otur. Men vi får tänka att våra barn kommer vara så otroligt efterlängtade och få extra mycket kärlek, så dom kommer bli lite bättre människor än medel

Det finns mycket att läsa om detta på nätet, och forskningsrapporter med siffror. Det var där jag hittade siffrorna. Sedan sa överläkare på SU att efter de har sett hjärtat minskar mf risken till ett par procent (i tidig graviditet, vecka7-8).

Oh ja! Barnet är så efterlängtat, jag skulle vilja ha det i min famn nu!! :))
Jag tror att de flesta som har kämpat med sin graviditet blir också mer tacksamma och ödmjuka inför livet i allmänhet, och tar saker mindre för givet. Man får en förståelse inför andra som upplever svårigheter i livet.

Hej alla!
Konstigt att man får så olika information angående det här med att se hjärtaktivitet på tidigt VUL!!
Jag trodde också att missfallsrisken sjönk, men sen frågade jag en läkare på RMC o de sa att det inte är så, det visar bara att det står rätt till just då, sen kan mycket hända, det är känsliga veckor i utvecklingen, så det kan ändå bli missfall tyvärr.
Så det är en lite falsk trygghet. Men man blir ju så glad ändå.
Vi var så lyckliga när vi såg hjärtat slå i v 7+3 i vår andra graviditet, men det blev missfall i vecka 11 ändå.
Sen har vi aldrig sett hjärtaktivitet efter det o just nu går jag igenom mitt 6:e missfall.
(ofostrig graviditet på VUL i v 8+2 i tisdags o började blöda igår)
vecka 11 var det längsta jag kommit o de andra har varit allt från vecka 6 till 9
Nu denna gång hade jag immunbehandling (via Aten) med intralipid dropp, Fragminsprutor o cortison.
De senaste 3 graviditerna har jag tagit Fragminsprutor.
Hoppas så att det ska fungera en dag !!
Denna längtan o väntan är så jobbig.
Kram på er

Che, fy vad hemskt. Har du inte fått göra en missfallsutredning? Har du lätt för att bli gravid?

Jag tänkte väl att det är för bra för att vara sant att risken skulle vara så liten efter man sett hjärtat. Är så rädd, hur orkar man flera missfall? Jag tror inte jag är tillräckligt stark

Ni som sliter med illamående, har ni något bra tips? Jag spyr inte men mår väldigt illa! Men om det är ett gott tecken så står jag gladeligen ut!

Jo missfallsutredning blev det efter 3 missfall, det enda de hittade var APC resistens (en liten ökad risk för blodproppar) så därför fick jag Fragmin, men de verkar egentligen inte tro att det har med missfallen att göra.
Första graviditeten var efter 4 månaders försök med ÄL stickor så det var ju ok,
men sen efter det första missfallet dröjde det fast vi prickade rätt med ÄL tester, inget plus 2011,
så jag fick Pergotime o lyckades bli gravid 1 år efter första missfallet o sen igen några gånger 2012,
så bara den första o nu denna har varit utan Pergotime.
Denna gång blev det direkt efter ett missfall, det var inte meningen o ett litet mirakel, så vi trodde att det måste vara meningen på något sätt,men det var det tydligen inte.
Så vi får hoppas på 7:e gången gillt!
I sommar är det 3 år sen vi började försöka med ÄL tester.
Då trodde man aldrig att man skulle sitta här med 6 missfall i bagaget.
På något sätt orkar man, vet inte hur, men man har ju inget val....