Hur står man ut med all väntan?

Strumpan81

Äldre 27 Sep 18:21
896 svar

Visa endast Anmäl

Hur står man ut med all väntan?

Hej!

Jag och min sambo har försök få barn under 1,5 års tid utan några som helst resultat. Vi har genomgått fertilitetsutredning utan att några fel eller hinner kunnat påvisar. Vi är så kallat oförklarligt infetila. Nu står vi i landstingskö och ska få starta behandling om 1-3 månader. Jag vet att det är banalt och ett lyxproblem, men för mig känns en månads tid jättelänge och nästan obeskrivligt långt borta. Jag vill ju börja NU. Jag förstår såklart naiviteten i detta, men det är likaväl så jag känner. Jag har tappat lusten för alla vardagliga sysslor och träning som jag utövar varje dag (löpning+gym-simning) känns inte heller kul.
HUR GÖR NI DÄR UTE FÖR ATT ÖVERLEVA?
Hur underviker man att gå under av längtan, oro och frustration?

Jag kanske ska nämna att jag jobbar som barnmorska på förlossning och BB och har svårt att helt styra bort tankarna från graviditeter och förlossning.
- «
- ‹
- Sida 81 av 89
- 75
- 76
- 77
- 78
- 79
- 80
- 81
- 82
- 83
- 84
- 85
- 86
- 87
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Hur står man ut med all väntan?
Hannah8401

Äldre 7 Apr 12:05
#801

Visa endast Anmäl

Ja men det är lite svårt att glädja sig när oron är så stor... jag är bara 4+6, så väldigt tidigt.

Hur gammal är du?
Babyheart

Äldre 7 Apr 12:38
#802

Visa endast Anmäl

Hannah8401 skrev 2013-04-07 12:05:55 följande:
Ja men det är lite svårt att glädja sig när oron är så stor... jag är bara 4+6, så väldigt tidigt.

Hur gammal är du?
Förstår att du känner oro. :((
Jag är 35 år. Träffade kärleken för fyra år sen efter ett 12 år långt förhållande med en kille som visade sig inte ville ha barn. Nu när jag träffat rätt man att bilda familj med så vill det inte ta sig. Försökt i över två år nu. Påbörjade utredning för IVF i oktober 2011. Hoppet om att det kommer lyckas finns där och vi kämpar på med vårt andra försök.
Kram!
Penny å längtan

Äldre 8 Apr 11:31
#803

Visa endast Anmäl

Babyheart skrev 2013-04-07 12:38:59 följande:
Förstår att du känner oro. :((
Jag är 35 år. Träffade kärleken för fyra år sen efter ett 12 år långt förhållande med en kille som visade sig inte ville ha barn. Nu när jag träffat rätt man att bilda familj med så vill det inte ta sig. Försökt i över två år nu. Påbörjade utredning för IVF i oktober 2011. Hoppet om att det kommer lyckas finns där och vi kämpar på med vårt andra försök.
Kram!
Hej vännen!

Låter lite som min historia. Jag träffade "rätt" man lite senare i livet, efter ett 10-årigt förhållande med en man som inte ville bilda familj. Nu när vi ville ha barn så gick det inte och vi fick börja med ivf.... som du redan vet :)'

Nu är jag i vecka 12 och har precis fått se lilla knott på VUL :)) Den såg så fin ut, rörde runt på sig hela tiden och hjärtat slog fint! Läkaren sa att allt såg bra ut, och några tårar kom av lättnad och glädje....
Men jag förstår verkligen detta med oro, den liksom släpper inte, svårt att helt slappna av och lita på att allt ska gå bra... Jag håller alla mina tummar och tår för dig!

Önskar dig ett stort lycka till!!
Babyheart

Äldre 8 Apr 14:47
#804

Visa endast Anmäl

Penny å längtan skrev 2013-04-08 11:31:47 följande:
Hej vännen!

Låter lite som min historia. Jag träffade "rätt" man lite senare i livet, efter ett 10-årigt förhållande med en man som inte ville bilda familj. Nu när vi ville ha barn så gick det inte och vi fick börja med ivf.... som du redan vet :)'

Nu är jag i vecka 12 och har precis fått se lilla knott på VUL :)) Den såg så fin ut, rörde runt på sig hela tiden och hjärtat slog fint! Läkaren sa att allt såg bra ut, och några tårar kom av lättnad och glädje....
Men jag förstår verkligen detta med oro, den liksom släpper inte, svårt att helt slappna av och lita på att allt ska gå bra... Jag håller alla mina tummar och tår för dig!

Önskar dig ett stort lycka till!!

Underbart Penny! Förstår att du grät glädjetårar! Det hade jag oxå gjort! Du skulle sett mig när vi fick tillbaka vårt första lilla äggis. Sekunden då man ser äggblåsan komma in i livmodern. Oj oj! Vilken upplevelse. Jag kunde inte hejda tårarna. :))

Just nu är jag trött. Tror det är medicinen (Suprecur) som spökar. Har fruktansvärda vallningar både under dagtid men även på natten. Känner faktiskt mer symtom denna gången än förra.
Ja, vad gör man inte för att få en liten bebis att älska och rå om? :))

Många kramar! ${#emotions_dlg.flower}$
Penny å längtan

Äldre 8 Apr 15:41
#805

Visa endast Anmäl

Åh, känner igen det med vallningar. Jag svettades enormt, ...och luktade svett! Lite pinsamt, speciellt på jobbet ;)
Har du huvudvärk också? eller vilka fler symptom känner du?
Babyheart

Äldre 8 Apr 16:00
#806

Visa endast Anmäl

Penny å längtan skrev 2013-04-08 15:41:15 följande:
Åh, känner igen det med vallningar. Jag svettades enormt, ...och luktade svett! Lite pinsamt, speciellt på jobbet ;)
Har du huvudvärk också? eller vilka fler symptom känner du?
Jag upplever lite lätt yrsel till och från, vallningar, en aningen konstig mage som när man ska ha mens, svullnad över buken. Ingen huvudvärk! :)) Har många fler symtom nu än förra försöket. Knepigt det där. :))
Jag mådde jättebra förra omgången och visste inte om sprayen fungerade förrän jag fick min menstruation som bekräftade att jag var nedreglerad och redo för injektioner.
Penny å längtan

Äldre 8 Apr 16:11
#807

Visa endast Anmäl

Babyheart: ta alla möjligheter du kan till vila, låter jobbigt det där. Hoppas det går över snart. kram
Frukostflingan

Äldre 10 Apr 11:43
#808

Visa endast Anmäl

Hannah8401 skrev 2013-04-07 10:52:09 följande:
Ni andra som plussat och fått behålla, hur aktiva var ni från ca vecka 4-12?

Och hur går de för er som fortfarande väntar? Hur långt har ni kommit?

Ha en fin söndag allihopa.

Aktiv kan ju innebära lite olika saker. Men jag var så aktiv som jag orkade. Jag är ganska aktiv av mig annars, så jag försöka hänga i när orken tillät. i v 4-7 var jag kanske pigg. 7-14 var jag ett vrak innan det började vända. När det gäller träning så tränade jag om ja var pigg. Vilade om kroppen var trött. Försökte hitta stunderna på dagen där orken fanns. Jag umgick med vänner när jag orkade och avbokade när jag var för trött helt enkelt. Nu är det stor skillnad. Är i v 27 och relativt pigg. Visst jag orkar inte ränna runt hur mycket som helst, men jag har anpassat mig och vet vad jag orkar med och när jag behöver vila.

Så mitt tips är att lyssna på kroppen. Vila när den säger ifrån. Är ni pigga så passa på. Pressa inte kroppen när ni känner att ni inte orkar.

Lycka till!!!
Hannah8401

Äldre 10 Apr 12:52
#809

Visa endast Anmäl

Frukostflingan, tack för ditt svar, jag är väldigt rädd för att träna eftersom jag mista sist gång och då tränade jag precis som vanligt. Alltså 10-15 timmar i veckan. Och tung styrka. Och mycket pass. Denna gången har jag fått sjukskrivning från passen och ska bara träna väldigt lätt.

Jag fick ont i nedre delen av magen för en stund sen, är det normalt eller är det något fel? Är så sjukt orolig
Frukostflingan

Äldre 10 Apr 14:29
#810

Visa endast Anmäl

Hannah8401 skrev 2013-04-10 12:52:55 följande:
Frukostflingan, tack för ditt svar, jag är väldigt rädd för att träna eftersom jag mista sist gång och då tränade jag precis som vanligt. Alltså 10-15 timmar i veckan. Och tung styrka. Och mycket pass. Denna gången har jag fått sjukskrivning från passen och ska bara träna väldigt lätt.
Jag fick ont i nedre delen av magen för en stund sen, är det normalt eller är det något fel? Är så sjukt orolig

Alltså ont har jag också haft till och från. Men mer molande värk. Jag har haft 3 missfall innan denna gång som lyckades så jag vet hur det är att vara orolig. Det enda jag egentligen avråddes från var löpningen, men det var ändå ett beslut som var mitt att ta. Så jag valde bort allt som hade med löpning och stötar att göra.

Sedan försökte jag låta bli att vara orolig så länge det inte kom blod. Så försök slappna av. Gå på magkänsla. Vill du inte träna alls för att du är orolig, låt det vara några veckor. Gör lättare saker som promenader eller simma om du ändå vill röra på dig. Jag tror nog att många innerst inne kan känna vad kroppen klarar och är kapabel till.

Det är bara du frågar på om du undrar över mer. Jag har inget facit. Bara egna upplevelser.

«
‹
Sida 81 av 89
75
76
77
78
79
80
81
82
83
84
85
86
87
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Hur står man ut med all väntan?

Hur står man ut med all väntan?

INNEHÅLL