Nu har bägaren runnit över, jag orkar inte mer!

Fy vad jobbigt jag har inte varit i din sits men vill bara säga att jag läst många solskenshistorier om par som äntligen blivit gravida efter flera år av kämpande. Nu hjälper ju detta såklart inte dig nu men ge inte upp. Kram!

Förstår precis hur du känner ;(
Jag och min man kämpade i 5 år med att bli gravida och efter många egna försök,Ivf försök och adoptionskurser blev vi plötsligt gravida och idag är miraklet en busig pojke på 15 mån

Håller tummarna att ni snart lyckas och får erat lilla mirakel! Kram

Det måste vara skitjobbigt. Har ni blivit erbjudna något samtalsstöd?

Kunde varit jag som skrev detta! Precis samma var vi med om. efter 17 månader blev jag gravid. Trodde inte det var sant. Idag är lillan 9 månader och nu börjar snart ångesten för syskonförsök (men den går inte att jämföra med försöken att få första barnet).

Tack så mkt för era svar!

Princess77, vad härligt att höra... Det finns ändå hopp Man mår alltid lite bättre när man får höra solskenshistorier, även om livet känns lite hopplöst just nu

Ja, det har vi. Tänkte ringa idag men det blev aldrig av. Får göra det nästa vecka.. Känns som jag behöver prata med någon utomstående, mest bara prata av mig...

Kram

Findusia; Jasså? Åter igen, skönt att höra att man inte är ensam... Grattis till både dig och Princess77 som tillslut lyckades.. Vilken lycka det måste varit när ni äntligen fick erat plus!! Just nu känns det så långt borta för mig, som att jag aldrig kommer att få uppleva det...

Kram på dr

För oss tog det drygt 2 år. Jag trodde att det blivit försent när jag var nästan 35 år. Vi hade gett upp hoppet när jag plussade i början av november. Det var väldigt jobbigt med alla kommentarer om att vi MÅSTE skaffa barn innan det är försent, när det var precis det som  vi slet väldigt  ont över. BM tror att det kan ha varit att vi gett upp och jag började slappna av och förberett mig för ett liv utan barn som gjorde att jag tillslut blev gravid.

Vi gick igenom 6st missfall innan min syster fick nys om några kinesiska akupunktörer i Danmark som balanserade våra kroppar med nålar och örter. Vi behandlades en gång per vecka från oktober-april sen plussade vi. Går fortfarande till dem en gång i veckan nu under graviditeten. Min man hade 1% fungerande spermier när vi började behandlas och nu är det 11%, alltså en bra bit över vad som anses normalt. Vi har varit igenom många läkares händer och hjärnor och ingen har kunnat hjälpa oss, inget var ju fel på oss! kineserna har en annan förklaring till detta och ja, de har hjälpt oss när vi nästan gav upp. Mitt råd är att prova, de återställer balansen i kroppen sen gör kroppen resten själv. Vi går in i v.16 om få dagar :)

När jag sökte stöd här på FL så hörde så skrev många just detta attde försökte länge så efter 2 år eller liknande så blev det plus. Då tänkte jag alltid att det kommer aldrig hända oss :( kändes så avlägset... Men det gjorde det! Nu sitter jag och skriver samma sak.

Vi gjorde en utredning privat och blev klassade som ofrivilligt barnlösa. De på kliniken trodde vi hade en stor chans att lyckas på egenhand så vi skulle fortsätta 6 mån till och sen ivf. 6 mån gick och ivf skulle starta. Jag fick alla recept och skulle invänta mensen för då skulle jag starta med sprutorna. Ingen mens kom och två dagar efter bim tog jag ett test bara för att ta död på det lilla hopp som blivit. Jag var så chockad när det var ett starkt plus! Jag vet inte ens när vår dotter är gjord då vi helt gett upp den månaden.....