Äggdonation i Spanien: erfarenheter?

Callimero - tänk, RUL är bara några veckor bort! Kommer så väl ihåg min egen känsla av iver och oro inför att se det lilla livet. Det magiska är sedan när du efteråt tittar på de suddiga bilderna och ditt barn och inser att, det där - det var ju du. Redan då!

För mig verkar det ta tid med MF. Fick methergin av gyn för att hjälpa kroppen att stöta ut resterna, men det har inte funkat. Småblöder hela tiden, men allt verkar inte komma ut. Har nu remitterats till blödningsmottagningen, där de ska se vad som behövs göras. Hade hoppats att kroppen skulle reda ut det själv, men så enkelt var det såklart inte. Just nu vill jag bara att det ska vara över, har blött nu i snart två veckor.

Barnojag - är rätt så säker på att IVI inte garanterar något annat än att du får alla ägg från donatorn. Vi fick ut sju, alla blev befruktade men ett sållades bort. Vår donator var 27.

Måste gnälla lite också: sitter på kk efter det här evighetslånga mf. Foster o hinnsäck är fortfarande kvar så det blir skrapning på tisdag. försöker tänka att det blir bra att få allt avklarat, men just nu är det lite deppigt.

Hoppfull, vad härligt att tvillingarna mår bra!! Jobbigt att du inte gör det..så det låter bra med sjukskrivning. Hoppas att vila gör susen. Så bra att de har koll på blodtrycket. Med ÄD o tvillingar är ju såklart havandeskapsförgiftning något som lurar, så det är bra att du får ta det lugnt ett tag.

Callimero - trist att du också har problem m blodtrycket. Det är ett jäkla skit! Jag fick högt sista två veckorna (när jag slutat jobba), o det kändes som om jag var på prenatal varannan dag för att kolla fostret. Men även om det var nervöst varje gång så var jag så tacksam över att ha en bm som inte drog sig för att boka upp en tid åt mig.

Ta hand om er ordentligt båda två!!

Ska väl också rapportera att jag nu är ännu en erfarenhet rikare. Skrapades i tisdags. Tre till kvinnor låg i samma väntrum innan op, o kunde inte undgå att höra samtal med läkaren innan. Alla tre skulle sätta in spiral. Tänk - preventivmedel. Oj så många p-piller jag ätit helt i onödan.. Min op verkar ha gått bra, ska till gyn nästa vecka för koll.

Kramar till er alla. Ha en riktigt fin alla hjärtans helg!

Så roligt med RUL, Callimero! Vad härligt att pyret vinkade - lite ivrig att komma ut o träffa mamma på riktigt Kan också rekommendera gravidyoga. Det ger en hel del bra tips inför både resten av graviditeten o förlossningen. Och om inte annat så är det en skön stund att ge sig själv. Jag blev så rörd när jag gick - att sitta i ett rum, omgiven av andra med magar. Tänk - ska jag få vara en del av det här?

Hoppas blodtrycket lugnar ner sig.

Apropå det där med bok om ÄD: "Hur kom jag till?" fick vi tips om när vi började prata om det på RMC. Har tänkt köpa den själv för att ha när den tiden kommer. Men det är den enda jag vet - inget jätteutbud.

Lycka till med ruvningen, tigermamman! Håller tummarna för ett finfint resultat så småningom.

Det där med handlederna är ett skit. Jag hade inga problem under graviditeten, men fick morbus de quervain när lilltjejen var runt halvåret. "Typisk mammaskada" sa sjukgymnasten... För mig slutade det med laserbehandling, eftersom skenor inte hjälpte. Långsam process, men det gav resultat.

Sköt om er, tjejer!

Nää, myran - vad trist! Handledsskyddet stabiliserar o påminner om att du inte ska belasta. Det viktigaste är att tummen får vila, med morbus så tränar man inte bort eländet, utan inflammationen ska läka ut. Jag provade också de vanliga skydden från apoteket, men eftersom de är mjuka så ger de tyvärr inte riktigt 100% stöd. Egentligen borde du bara kontakta vc o be om remiss till arbetsterapeut. Då får man formgjutet hårt skydd. Skitobekvämt, men gör det omöjligt att böja tummen = det kan läka. Ju snabbare desto mindre risk för behov av mer behandling (cortison, laser, operation)

Tills vidare: rak handled, o försök använd andra handen när d går...

Och förresten, myran - då låter det ju som om ditt skydd skulle kunna funka?

Hej tigermamman,

Jag tror att jag under mina ruvningsperioder känt av (och googlat på varenda symptom man kan tänka sig. Och kommit fram till att oavsett vad jag känt, och hur jag mått, så har det inte betytt något alls för resultatet.

Förr brukade jag känna av korsryggen i samband m mens, men sådana vanliga symptom har jag nog faktiskt inte haft vid ruvning (oavsett om det sedan blivit plus eller minus).

Brukar du känna av den eller är det här helt nytt?

När är testdag?

Kram o håller tummarna!

Cice, tack för länken! Jag tittade precis och antagligen är det så att trots den tid som gått sedan vi fick vår dotter så är känslorna precis under huden. För åh, så berörd jag blev av det här. Inte så mycket det faktum att föräldrarna berättat tidigt (för det är för oss en självklarhet), utan snarare för det hon säger om likheten - och bristen på likhet - med sin mamma.
Det blev med ens så verkligt att jag också kommer att få bli mamma till en tonårsdotter, som antagligen tycker både det ena och det andra om mig (precis som jag gjorde om min...), men som förhoppningsvis ändå förstår hur mycket vi kämpade för att få henne, och hur oändligt lyckliga vi är för att hon finns.

Vår tjej går nu på förskolan, och att få hämta henne och cykla hem, det är helt magiskt. Hon är min. Jag är hennes. Och det finns inget annat.

Lite gråtmild mamma skickar kramar till er alla.

Ny i Gbg: vi har flugit från Kastrup alla gånger. Har provat budgetvariant m easyjet via London (inte att rekommendera) o div varianter på byten i Europa. Tycker nog att det som funkat bäst var Swiss m byte i Zürich. Har varit rätt korta stopp på vägen, vilket är tur eft det är en tokigt dyr flygplats...

Lycka till m att hitta ett bra alternativ!