Äggdonation i Spanien: erfarenheter?

Åh, Amelie - håller alla tummar för att det lugnar ner sig! Gissar att de gjort ctg etc - hur är d med tvillingarna?

Evelinnea - jag hade blödningar i början, fick då öka dosen av progesteron, och det lugnade ner sig.

Mariposa - vi har det rätt så underbart. Vår tjej är 11 veckor idag och jag kan inte tänka mig hur det skulle varit utan just henne. Även om vi såklart från början hade hoppats på ett barn som var genetiskt både mitt och min mans, så försvann de tankarna den första gången hon låg på mitt bröst. Som vi längtat o drömt o kämpat - och nu är hon här! Och jag är så glad över att det är just hon!

De närmsta vännerna vet att det är ÄD, men nu börjar man möta nya mammakompisar via BVC bl.a. Har inte riktigt kommit på något bra svar på "åh, vad du är söt. Är hon lik dig eller pappan!" Jag är så ovan vid att inte vara ärlig, så det blir oftast "just nu är hon nog mest lik sig själv".

Vi har två embryon kvar i Valencia. Som det känns nu så kommer vi att försöka med dem också (men en i taget eller båda på en gång???). Om det funkar

Amelie - så skönt att tvillingarna mår bra!

Mitt inlägg blev lite avhugget, ser jag. Vad jag skulle skriva på slutet var att OM det funkar med ett till försök och det blir ett syskon så vore det fantastiskt. Om inte, ja då är vi redan lyckliga som det är. Vi har haft en makalös tur som fått en frisk o fin dotter. Vad mer kan man begära?

Åh, grattis Cecini! Vilket underbart litet pyre!! Ja, visst är det så att de inte bara känns som ens egna - det är de ju också Det är så mycket känslor i kroppen. Trots att vår dotter finns här på grund av att mina egna ägg gett upp så kan jag omöjligt tänka mig en tillvaro utan just henne. Att inse att vi kommer att få se henne växa upp är ett sådant privilegium.

Många kramar till er alla från ett snöigt Malmö.

Karin - stort grattis till det fina plusset! Och vinkan - jättegrattis till dig! Så härligt att allt gått bra Nu börjar nästa äventyr!

Hej alla fina, starka tjejer,

Vill bara skriva en rad och säga att jag tänker på er och håller alla tummar o tår stenhårt för att det ska gå bra.

Till er som fått blödningar: det är ju skit! Jag vet! Även om man vet att det är vanligt när man gjort ÄD så blir man förtvivlad och rädd när det händer. Jag hade rätt mycket blödningar i början och fick öka på dosen av proggisar. Sedan blev det ju så att bara en av de två insatta embryona klarade sig. Men hon som klarade sig sitter just nu i min famn och säger "mamamama" (helt omedvetet antagligen, men i alla fall!) och blir 6 månader i morgon.

Jag och min Valenciaprinsessa önskar er all lycka och skickar de största styrkekramar vi kan.

Hej alla fina längtande tjejer,
Nu är vi på gång igen. Vår Valenciaprinsessa blir snart ett år, och eftersom vi inte ser någon anledning att vänta så ska vi försöka ge vår tjej ett syskon.

Två embryon kvar på kliniken. Inte riktigt klara på om vi ska ta ett eller två. Min man vill ta ett i taget - själv kan jag inte bestämma mig. Vårt första försök m två slutade i minus, det andra med två resulterade i vår dotter. På något vis har jag en känsla av att det var tack vare att vi satte in två som en lyckades hänga kvar.

Men med två direkt så blir det bara ett försök - efter det här så gör vi inget mer (vi har ju redan världens finaste tjej), så det känns så abrupt på något vis. Samtidigt säger IVI att embryona är frysta i par, så om vi sätter in ett måste ändå båda tinas upp. Det vi inte sätter in måste de därefter se om det utvecklas normalt innan de fryser ner det igen. Såklart en risk för att det inte klarar sig, och då blir det bara ett försök ändå...

Jaja, ni fattar hur mycket man velar - allt för att skapa så bra odds som möjligt.

Xxxx - så tråkigt att höra! Hoppas att kliniken har några kloka tankar kring hur ni kan agera inför nästa gång. Sköt om er!

Simba - håller alla tummar för att ni snart får möta er efterlängtade guldklimp! Det är en underbar, underbar tid som väntar, så även om jag fattar att du börjar bli leds, så försök att njuta lite till av att resan inte riktigt dragit igång. Gissar att bb-väskan är packad sedan läänge? Stort lycka till!!

Kramar till er alla på era olika steg på vägen!

Hej tjejer!
Callimero - grattis!! Och så många till frysen. Vad skönt! En fråga (har säkert missat något tidigare), hur kommer det sig att de återför i blastocyststadie? Deras rekommendation eller din önskan?

Vi har två embryon kvar i frysen o har precis, efter kontakt m kliniken, bestämt att ta dem en i taget. Förra gången utvecklade jag havandeskapsförgiftning. Ökad risk vid ÄD o risken är större om man haft det tidigare, plus större oavsett om man väntar tvillingar. Det hela ledde till en komplicerad förlossning så jag vill göra vad jag kan för att minska riskerna. Hur som helst: de kommer att tina båda embryona o låta det "oanvända" utvecklas till blastocyst (idag är de frusna på dag 3) innan det fryses igen. Har ju läst att många har bättre resultat m blastisar, så funderar på om det går att tina dem ngt tidigare för att utvecklas mer innan återföring. Vet inte alls om det går, o samtidigt tänker jag att miljön i livmodern antagligen är bättre än i labbet, så kanske är det bästa att återföra direkt.

Jag blir knäpp på allt det här grubblandet.

Xxx - kan bara hålla med alla andra om att jag förstår dina känslor så väl. Man åker berg-och dalbana rent känslomässigt, och det är nog "bara" att försöka hänga med sig själv i svängarna. Ha tålamod med dig själv. Massor av peppkramar!

Callimero - avslutningsvis: håller tummarna stenhårt!

Callimero - grattis!!! Vilket underbart slut på veckan.

Åh, så skönt Callimero! Kan verkligen skriva under på att det tar tid innan man vågar släppa oron o njuta. För min del kändes det som att ha en liten godispåse med njut, där jag emellanåt vågade ta en liten bit o tro på att jag faktiskt skulle få alltihop. Och med tiden, en undersökning o milstolpe i taget så känns det allt verkligare att man faktiskt ska få komma fram. För det kommer du att göra!

Hej tjejer,
Hoppas att det är bra med er alla. Ja, fy för allt det där med prover o skit. Värdet av en bra o förstående gyn kan ju inte överskattas.

Var på ul igår och allt såg ok ut, så nu åker vi ner till Valencia på måndag för FET o hoppas på ett syskon till vår tjej. Känns helt overkligt.
Vi har bara två embryon kvar, så det känns inte som om oddsen är särskilt goda. Jag var så säker på att kroppen inte alls reagerat bra på medicineringen. Helt obefogat, men man bygger ju upp ett försvar så gott man kan för att klara av ev dåliga nyheter. Så nu är jag helt inställd på att vi åker ner o det visar sig att embryona inte klarar upptiningen.

Om man kan få en tumme el två på onsdag när det är dags så hade det varit toppen. Känns som om vi kommer att behöva det.

Kram till er alla!