Olämplig kommentar av lärare..

Istället för att vara sur å läraren så borde du vara sur på alla föräldrar som omskär sina pojkar i onödan. Hade pojkar endast omskurits av medicinska skäl skulle ingen tycka det är fånigt.

som lärare uppskattar jag om någon säger till mig om jag har sagt eller gjort något som kan tolkas som olämpligt eller fel. Dock håller jag med en del här i tråden om att du som förälder reagerar med "lejonmammagenen" dvs du övertolkar och förstorar upp detta, vilket inte är bra för din son.
Självklart var det klumpigt ordval av läraren och det ska du absolut tala med läraren om och förklara just den sortens omskärelse din son genomgått. Som lärare känner man inte till precis allt om varje barns bakgrund och hur bra man än gör så kan det bli fel ibland. Personligen tycker jag att just i en sån här sak kan läraren hålla inne med ev. egna personliga synpunkter. Jag säger inte alltid vad jag tycker i alla lägen, det beror på hur diskussionerna i klassrummet går.

En klasskompis hund dog när vi gick i 5:an och veckan efter pratade vi om husdjur på lektionen, varpå vår lärare vänder sig till just den kompisen och säger "och du har ju hund", varpå kompisen började gråta och snyftade fram ett "nej...". Läraren förstod ju då att hunden hade dött men visste inget om det innan och kände sig nog väldigt dum men hur skulle han kunnat veta det innan? Såna saker kan hända och vi lärare gör naturligtvis det bästa vi kan.

eller ännu värre...min bror saknar en tå på ena foten (född sån). I åk 1 i matteboken skulle de fylla i hur många fingrar och tår man hade. Ja, han skrev ju 9 då...varpå hans fröken rättade i boken till 10. Min bror vågade inte säga emot och sa inget om att han har 9 tår (detta var på 60-talet). Hade hans fröken vetat hade hon förstås inte betett sig så.

Prata med din sons lärare, men anklaga inte utan ta det lugnt, förklara hur det ligger till just för din son och att han blev väldigt ledsen. Sen hoppas jag du och sonen har pratat om det hemma så att sonen kan förstå att detta inte var nåt personligt. 

Jag tycker att det var dumt att läraren lade en sån värdering i att vara omskuren, att han la in sitt eget tyckande. Det gör man ju inte heller i religionsundervisning. Fast stötta sin son istället för att skälla ut läraren. Lär sonen att alla tycker olika och några kommer säga sånt man skälv inte håller med om. Men att inte haka upp sig alltför mycket ändå - det finns så mycket ont att man måste försöka stå ut inland. Dvs. det är okej att bli ledsen och reagera, men man måste vara stolt för sin olikhet och gå vidare.

Jämför att plastikoperationer kan vara både "löjliga" skönhetsingrepp eller nödvändiga för t.ex. brännskadeoffer.

Fast att lugnt och sakligt ta upp saken med läraren ändå och berätta att det finns medicinska orsaker till omskärelse kan nig vara bra ändå.

Ursäkta alla iFånens felstavningar...

Klart grabben tar åt sig lite, inget konstigt med det. Men tycker ändå inte det är något att göra en stor sak av.
Och vad det gäller läraren så var det kanske lite klantigt att säga så...för vet man egentligen  vad han sa?

Ser jag till mig själv så kan inte jag ordagrant recitera samtal jag haft med andra, och specellt inte obehagliga/flamsiga/ovanliga situationer....som tex sexualupplysning när man är elva? 

Sa han ordagrant - Jag tycker personligen att det är ett fånigt ingrepp! 

eller sa han - Jag tycker oftast det är ett fånigt ingrepp.

eller satt man och diskuterade att i vissa länder så omskär man nästan alla ungar för att "alla andra" gör det och lärararen då säger - att jag tycker det är ett fånigt ingrepp!

Är som sagt en väldig skillnad och jag tvivlar på att en fnissig elvaåringen ens reflekterar över skillnaden.Helt klart kan väl alla dock hålla med om att just den meningen definitivt inte var riktad till din son. 

 

Jag hade absolut pratat med läraren och berättat att sonen blivit ledsen och att jag tycker hans kommentar var olämplig i detta sammanhang. Kanske inte skällt ut, men det är viktigt att läraren får en möjlighet att be om ursäkt och tänka igenom sin kommentar.

Jag blir mest fascinerad över att så många här i tråden på fullaste allvar tror att man som lärare kan vara totalt objektiv!!? . INGEN kan någonsin vara objektiv. Så fort vi öppnar munnen så värderar vi och lägger vi värderingar i än det ena än det andra. Har ni överhuvudtaget läst läro- och kursplanerna? Den nya, precis som det som föregått, är en samling av värderingar som man som lärare förväntas lära ut. Det är min skyldighet som lärare att just stå för och lära ut värderingar. Sedan är nog alla som läst grundläggande källkritik även medveten om att en subjektiv källa som är öppen med sin subjektivitet bättre än en källa som utger sig för att vara objektiv. Som lärare tycker jag att det är bättre att vara öppen med vad man står i exempelvis politiska frågor för detta kommer hur jag än försöker att lysa igenom och då är det bättre att eleverna vet var jag står, vet vilka personliga åsikter jag har. Att säga att man är objektiv, eller än värre att tro att någon kan vara objektiv eller tro att man själv är det....det är farligt!

Vad gäller just detta specifika fallet så tycker jag att det låter lite klumpigt. Det skulle inte falla mig in som lärare att säga att något som gäller trosfrågor är fånigt. Det är rent ut sagt dumt och okunnig. Sedan kan man göra klavertramp även som lärare - medvetet eller omedvetet. Som lärare vill jag gärna veta om jag gjort någon elev ledsen för det är självklart mitt ansvar som pedagog att reda ut det misstag jag gjort. Har eleven uppfattat något jag sagt som ett påhopp/kränkande så måste jag som lärare självklart rätta till det och be om ursäkt för att det uppfattades som det gjorde.

Jag hade pratat med läraren och sagt att det finns faktiskt kan finnas barn i klassrummet som är omskurna pga medicinska eller annat skäl och att han får tänka på vad han säger då han kan göra något eller några barn ledsna genom sina kommentarer. Men just den religiösa omskärelsen som jag antar att han menade kan jag helt ärligt hålla med honom. Hur många är det som frågar sina spädbarn om de vill bli av med sin förhud liksom?

Exakt hur lärarens ord föll och i vilket sammanhang de uttalades vet vi ju inte. Det finns osmarta och taskiga lärare förvisso men det känns mer sannolikt att det blivit ett missförstånd där pojken tolkat vad som sades på ett sätt som inte var lärarens mening. När det blir fel i kommunikationen är det väl bra att inse att det kan bli fel för både sändare och mottagare så det är ju bra för de inblandade att titta både på den andres och sin egen del. Nu är det ju ett barn och då får man som förälder hjälpa till att reda ut hur barnets tankar går och hjälpa till att återknyta till verkligheten. Det här är ju en öppning till många jättebra samtal om missförstånd, diskrepans mellan inre upplevelse och vad som hänt, hur det känns att bli sårad, vad man kan göra osv.

Att någon tycker att medicinsk omskärelse är fånigt är osannolikt. Att en företeelse är fånig betyder inte att en hel människa är fånig även om man kan bli sårad ändå förstås. Hur stor betydelse ska man tillmäta andras åsikter om sånt de kanske uttalar sig slarvigt om.

Att tro att varje ord som kommer ur andras munnar skulle vara vägda på guldvåg och vara exakt det de oåterkalleligen menar och att missa att ens egen tolkning av orden påverkar är omoget. Inget att lasta en skolpojke för att han tänker men som vuxen är det bra att ha kommit längre.

Hjälp pojken med upplevelsen och att se det mer neutralt. Berätta lugnt för läraren att pojken uppfattade det så här så får läraren chans att korrigera det han uppfattades säga. Då får pojken chans att höra hur det var tänkt och läraren får chans att vara extra genomtänkt en annan gång. Det är ju så samtal går till. Man försöker förmedla något och om det man säger inte kommer fram till mottagaren så formulerar man om sig och försöker på annat sätt. Förstår man inte vad någon säger eller menar är det ofta bra att sägadet eller fråga. Ifall målet är att förstå varandra och inte att härja runt med sina känslor och leva ut bara för att man råkade börja känna tex irritation när någon sa något.

En bra möjlighet att lära sig hur det går till när man reder ut missförstånd utan pajkastning och anklagelser.

Då måste du vara bra full. Läs vad du själv skrivit till en början.

NEJ, jag drar inte alla omskärelser över samma kam. Hur många av dem i Sverige som görs av medicinska skäl har jag ingen aning om, det verkar du ha bättre koll på. Det hör inte hit heller.
Men enligt mte4 utförs det 3500 inom sjukvården varje år. Enligt wikipedia utförs ca 40 på judiska pojkar och närmare 3000 på muslimska pojkar. Jo men, det låter ju som att det är jätte vanligt att man gör det i medicinskt syfte...

Missbrukar man sin auktoritet och gör ett ingrepp av estetiska eller kulturella skäl på någon som inte har någonting att säga till om, då är det någonting som inte lirar som det ska.