• Anonym

    Ngn mamma som lämnat sina barn till pappan? Hur klarar man det?

    Hej.
    Jag står inför ett val att lämna mitt barn, 10 år till pappan för att flytta till mitt barndomshem. Det är många orsaker bakom beslutet och för att jag själv ska överleva är detta det enda rätta.

    Jag ville att vi gemensamt skulle lägga fram alternativen och att 10-åringen skulle få vara med och tycka & tänka i detta men han säger att vårt barn är för litet för ett sånt beslut. Min övertygelse är att vårt barn måste få vara med & påverka utgången i detta. Hans övertygelse är att eftersom jag flyttar har jag ingen rätt att få med vårt barn. Vi skulle kunna få ett fantastiskt bra liv i stugan, nära till min familj & mina vänner, som har barn i samma ålder. Vår 10-årings pappa säger toknej.

    Jag är nu (nästan beredd) att ge upp att "fightas" med honom, trots att jag tycker han är enkelspårig. Dels för att barnet skulle ha det bra hos honom även om det blir "överkört"  men mest för att jag inte ORKAR bråka.
    Jag har föreslagit att diskutera fram en lösning med familjerättens hjälp. Han tycker inte det finns något att diskutera.

    Så ni ensamma mammor som flyttat långt från era barn, funkar det för er? För era barn? 

       Han säger att jag e puckad som flyttar. 

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-21 22:04
    Nu är min fråga alltså till mammor som lämnat sina barn & hur de klarat detta. Samhället och de som inte är min familj/vänner dömer mig redan för detta fast jag vill få till en bra hållbar lösning, var så säker.
    Jag har levt i ett helvete som sista åren vilket jag inte tänker gå in på här men för mig gäller det som jag skrev överlevnad. Så jag ber vänligen & bestämt er med sådana synpunkte att skippa dom och välkomnar mammorna i liknande sits!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-24 12:03
    Vill tacka er modiga som vågat svara. Jag köper allas åsikter. Men känner sorg med 'Usch' som verkar tro att allt är svart eller vitt. Och verkar tro att detta är ett lätt beslut.
    Hur jag än väljer, hur det än blir så kommer det bli jobbigt för mitt barn.
    Jag är inte självmordsbenägen men i somras, när en mamma tog livet av sina barn kan jag säga att jag kände igen mig. Hon var också ensam & ekonomin brakade ihop. Jag förstår att man kan må så dåligt att hjärnan kortsluter. Där vill inte jag hamna.
    Innan jag själv hamnade där jag är idag har jag inte förstått vad det innebär att må dåligt. Men jag har aldrig dömt någon heller.
    Jag VET att mitt barn skulle få det bra hos sin pappa. JAG tycker att det är bra föräldraskap, att våga erkänna att man mår dåligt, att man behöver en förändring i sin livs situation för att kunna må bättre. Att inte fortsätta bita ihop, krascha ihop år ut & år in, när man VET vad det är som felar. Mitt barn är så stort att hen förstår att jag inte mår bra.
    Så, återigen, tack till er som vågat dela med er i ett otroligt tabu/samhällsoförstående ämne!
    Jag misstänker att det finns flera mammor out there men när det finns såna som 'usch' som lägger sig i (fast det inte gett mig någon klarhet i mina frågor jag sökte) så förstår jag er till fullo.
    Kram från mig till er!

  • Svar på tråden Ngn mamma som lämnat sina barn till pappan? Hur klarar man det?
  • Anonym (Usch.)
    Anonym (mamma!) skrev 2012-03-23 14:14:46 följande:
    Som sagt, folk kan säga vad de vill.

    Du får tycka att du är världens bästa förälder och jag världens sämsta. Ska inte ta det ifrån dig eftersom det verkar vara så viktigt för dig att visa vilken bra människa du är.

    Jag älskar människor som sitter och trycker ner på andra för att få sig själva att må lite bättre.
    Hoppas att mitt inlägg fick dig att må lite bättre!
    Ha en skön solig fredag!

    Nej, jag är inte perfekt. Men att lämna sin unge är inte ens lite dåligt, det är totalt värdelöst föräldrarskap.
    Nej, jag mår inte ett dugg bra av ditt inlägg, det gör ont att tänka på alla stackars barn som har föräldrar som bryr sig mer om sin egen bekvämlighet än barnens rätt att ha tillgång till både en mamma och pappa. 
  • Anonym (Klara)
    Anonym (Usch.) skrev 2012-03-21 21:56:31 följande:
    Ja det är onekligen helt galet att flytta långt bort ifrån sitt barn, vare sig man är mamma eller pappa. Ett otroligt svek mot sitt barn. Du borde skämmas. Men tyvärr är det ju barnet som får betala priset. När man väljer att skaffa barn får man vara beredd på att göra uppoffringar. Stackars barn. Barnets pappa har givetvis helt rätt.
    Fy fan vad svinigt skrivet. Har du ingen förståelse för att alla kan hamna i situationer som kräver åtgärder av detta slag? Hur har du mage att sitta och döma en person som uppenbarligen har det svårt? TVI FÖR DIG.

    TS, som någon skrev -kontakta familjerätten och kom överens med dem i samråd med pappan om att du ska flytta "på prov" i tex 2-3 år. Bestäm att frågan ang boende/vårdnad ska tas upp igen och att du vill ta upp frågan ang gemensam vårdnad o vv-boende i framtiden. Förstår om du bara vill komma iväg just nu, men utgå från att situationen kommer se bättre ut längre fram, så bränn inga broar innan ni ser hur det utvecklar sig. Hoppas allt löser sig.
  • Anonym (Usch.)
    Anonym (Klara) skrev 2012-03-23 21:48:47 följande:
    Fy fan vad svinigt skrivet. Har du ingen förståelse för att alla kan hamna i situationer som kräver åtgärder av detta slag? Hur har du mage att sitta och döma en person som uppenbarligen har det svårt? TVI FÖR DIG.

    TS, som någon skrev -kontakta familjerätten och kom överens med dem i samråd med pappan om att du ska flytta "på prov" i tex 2-3 år. Bestäm att frågan ang boende/vårdnad ska tas upp igen och att du vill ta upp frågan ang gemensam vårdnad o vv-boende i framtiden. Förstår om du bara vill komma iväg just nu, men utgå från att situationen kommer se bättre ut längre fram, så bränn inga broar innan ni ser hur det utvecklar sig. Hoppas allt löser sig.

    Nix. Jag har ingen förståelse alls för att man sviker sina barn på det viset. Mina sympatier är här förbehållet barnet,

    Flytta "på prov" i 2-3 år??? Och sen kan man ångra sig och vilja leka mamma igen när det passar, tills man tröttnar nästa gång eller? Förlåt jag måste ha missförstått tråden, jag trodde vi talade om ett barn här (silly me) Men det verkar ju mer handla om nån tomatplanta eller nåt va?  
  • Anonym (Klara)
    Anonym (Usch.) skrev 2012-03-23 22:08:38 följande:
    Nix. Jag har ingen förståelse alls för att man sviker sina barn på det viset. Mina sympatier är här förbehållet barnet,

    Flytta "på prov" i 2-3 år??? Och sen kan man ångra sig och vilja leka mamma igen när det passar, tills man tröttnar nästa gång eller? Förlåt jag måste ha missförstått tråden, jag trodde vi talade om ett barn här (silly me) Men det verkar ju mer handla om nån tomatplanta eller nåt va?  
    Om du läser vad TS skriver så gör hon detta för att själv överleva.
    Vad är ditt förslag? Att hon ska fortsätta leva i en ohållbar situation tills hon inte orkar längre utan bryter ihop och kanske blir inlagd? Hon kanske är självmordsbenägen??? och behöver komma ifrån FÖR ATT ÖVERLEVA?

    Och här sitter du och predikar, det är väl knappast ett lätt beslut för någon att lämna sitt barn.
    Utgår från att du själv aldrig någonsin mått dåligt och att du sköter ditt liv perfekt enligt vad plikten kräver.
  • Anonym (Usch.)
    Anonym (Klara) skrev 2012-03-23 22:15:38 följande:
    Om du läser vad TS skriver så gör hon detta för att själv överleva.
    Vad är ditt förslag? Att hon ska fortsätta leva i en ohållbar situation tills hon inte orkar längre utan bryter ihop och kanske blir inlagd? Hon kanske är självmordsbenägen??? och behöver komma ifrån FÖR ATT ÖVERLEVA?

    Och här sitter du och predikar, det är väl knappast ett lätt beslut för någon att lämna sitt barn.
    Utgår från att du själv aldrig någonsin mått dåligt och att du sköter ditt liv perfekt enligt vad plikten kräver.

    Trams. Man får ta sig i kragen helt enkelt när man har barn.
  • Anonym (Usch.)

    Självmordsbenägen och bryta ihop av att behöva bo på "fel" ort, men pigg och glad av att lämna sitt barn?? Baha!!

  • Anonym (Klara)
    Anonym (Usch.) skrev 2012-03-23 22:18:18 följande:
    Självmordsbenägen och bryta ihop av att behöva bo på "fel" ort, men pigg och glad av att lämna sitt barn?? Baha!!
    Äsch gå och vattna dina tomatplantor istället.
  • Mattias 81
    Anonym (Usch.) skrev 2012-03-23 22:18:18 följande:
    Självmordsbenägen och bryta ihop av att behöva bo på "fel" ort, men pigg och glad av att lämna sitt barn?? Baha!!
    Jag känner inte till vad trådskaparen har för situation men det kan mycket väl vara allt från att bo på en ort där lokalbefolkningen fryser en ute. Skvallrar om utbölingen m.m.
    Alternativt haft en relation med en dålig man som trakasserar henne.
    Du vet inte personens motiv. Du vågar inte ens skriva ut ditt namn.

    Lätt att döma andra när man själv är anonym framför ett tangentbord med ett glas rött bredvid sig antar jag.
  • Marionettdocka

    Jag tycker att du ska vända dig till familjerätten. Jag tror att det "bråket" kan få dig att må bättre när du väl har flyttat, för det är en ansträngning för barnets skull att utreda vad som blir bäst.

    Bryr dig inte om de som gör påhopp. De är väldigt dömande, har svartvitt tänkande och vill få andra att må dåligt och sedan när är det goda föräldraegenskaper... Det är synd om människor som vill skära i människors sår.


    Man kan inte skörda liljor om man sår tistlar.
  • Anonym (Lili)

    Har ingenting av värde att tillägga men skickar en styrkekram till TS!

Svar på tråden Ngn mamma som lämnat sina barn till pappan? Hur klarar man det?