Anonym

Äldre 21 Mar 21:49

105 svar

Ngn mamma som lämnat sina barn till pappan? Hur klarar man det?

Hej.
Jag står inför ett val att lämna mitt barn, 10 år till pappan för att flytta till mitt barndomshem. Det är många orsaker bakom beslutet och för att jag själv ska överleva är detta det enda rätta.

Jag ville att vi gemensamt skulle lägga fram alternativen och att 10-åringen skulle få vara med och tycka & tänka i detta men han säger att vårt barn är för litet för ett sånt beslut. Min övertygelse är att vårt barn måste få vara med & påverka utgången i detta. Hans övertygelse är att eftersom jag flyttar har jag ingen rätt att få med vårt barn. Vi skulle kunna få ett fantastiskt bra liv i stugan, nära till min familj & mina vänner, som har barn i samma ålder. Vår 10-årings pappa säger toknej.

Jag är nu (nästan beredd) att ge upp att "fightas" med honom, trots att jag tycker han är enkelspårig. Dels för att barnet skulle ha det bra hos honom även om det blir "överkört" men mest för att jag inte ORKAR bråka.
Jag har föreslagit att diskutera fram en lösning med familjerättens hjälp. Han tycker inte det finns något att diskutera.

Så ni ensamma mammor som flyttat långt från era barn, funkar det för er? För era barn?

Han säger att jag e puckad som flyttar.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-21 22:04
Nu är min fråga alltså till mammor som lämnat sina barn & hur de klarat detta. Samhället och de som inte är min familj/vänner dömer mig redan för detta fast jag vill få till en bra hållbar lösning, var så säker.
Jag har levt i ett helvete som sista åren vilket jag inte tänker gå in på här men för mig gäller det som jag skrev överlevnad. Så jag ber vänligen & bestämt er med sådana synpunkte att skippa dom och välkomnar mammorna i liknande sits!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-24 12:03
Vill tacka er modiga som vågat svara. Jag köper allas åsikter. Men känner sorg med 'Usch' som verkar tro att allt är svart eller vitt. Och verkar tro att detta är ett lätt beslut.
Hur jag än väljer, hur det än blir så kommer det bli jobbigt för mitt barn.
Jag är inte självmordsbenägen men i somras, när en mamma tog livet av sina barn kan jag säga att jag kände igen mig. Hon var också ensam & ekonomin brakade ihop. Jag förstår att man kan må så dåligt att hjärnan kortsluter. Där vill inte jag hamna.
Innan jag själv hamnade där jag är idag har jag inte förstått vad det innebär att må dåligt. Men jag har aldrig dömt någon heller.
Jag VET att mitt barn skulle få det bra hos sin pappa. JAG tycker att det är bra föräldraskap, att våga erkänna att man mår dåligt, att man behöver en förändring i sin livs situation för att kunna må bättre. Att inte fortsätta bita ihop, krascha ihop år ut & år in, när man VET vad det är som felar. Mitt barn är så stort att hen förstår att jag inte mår bra.
Så, återigen, tack till er som vågat dela med er i ett otroligt tabu/samhällsoförstående ämne!
Jag misstänker att det finns flera mammor out there men när det finns såna som 'usch' som lägger sig i (fast det inte gett mig någon klarhet i mina frågor jag sökte) så förstår jag er till fullo.
Kram från mig till er!

Anonym (E)

Äldre 29 Mar 16:09

#71

Anonym (Usch.) skrev 2012-03-29 15:06:37 följande:

Lycklig förälder=lyckligt barn är en av de största myterna som florerar. Finns massor av föräldrar som gör en massa saker som gör dem lyckliga utan att det på nåt vis är det bästa för barnet. En del föräldrar blir jättelyckliga av att sitta på puben och bli fulla 4 dagar i veckan. En del föräldrar mår superbra av att lämna spädbarnet till barnvakt en vecka i stöten för att åka på spa eller nån självutvecklingskurs etc etc. Jag säger inte att det är omöjligt att kombinera lycklig förälder och lyckligt barn, men att det på nåt vis skulle hänga ihop att en lycklig förälder är en bra förälder är en myt som vi kan ta död på här och nu. Föräldrarskapet innebär en viss del självuppoffring, så är det.

Kanske myt, kanske inte. Men jag skulle nog påstå att olycklig förälder = olyckligt barn, oftast. Min mamma var alkoholist och sönderstressad, blev sjuksriven som utbränd. Senare flyttade vi in hos hennes nya pojkvän som utöver att vara totalt olämplig att ha att göra med barn dessutom drev henne mot depression och självmordförsök mer än en gång.

Fastän det inte går att göra så mycket åt kan jag än idag känna mig bitter över att jag var tvungen att vara hos henne så länge som jag var. Jag kan önska att hon hade försökt göra såsom TS tänker. Tyvärr gjorde hon inte det vilket ledde till sämre situation för mig, fram tills en kväll helvetet brakade loss och jag äntligen fick komma ifrån.

Jag skulle säga att det är en myt att var barn mår bäst om de har en närvarande förälder, nej, närvarande räcker inte. De saker du har rabblat upp har egentligen inte med att vara fysiskt närvarande att göra med. Det borde du väl inse själv? Att vara där varje dag, att blåsa på knäna om den trillar, uppfostra mm handlar om att vara närvarande OCH förmögen att ta hand om barnet och ge den det som den behöver. Om TS inte kan det, om hon tex skulle må som min mamma gjorde, skulle hon inte bli en bra förälder bara för att hon är närvarande. Hon skulle förmodligen göra mer skada än nytta.

Om TS nu har insett detta tycker jag det tyder på god självinsikt och mod. För många barn är kvar hos olämpliga föräldrar bara för att föräldrarna inte vågar inse sina brister.

Anonym (flyttat)

Äldre 29 Mar 16:09

#72

N4thali3 skrev 2012-03-29 16:00:49 följande:

Men skojar du eller? varför antingen eller? en bra förälder ska närvara fyskiskt och psykiskt. MIN åsikt är att man är en dålig förälder som inte ska ha barn om man VÄLJER att inte finnas för sina barn i vardagen. Tror du seriöst att man kan uppfostra ett barn via msn ? skype ? eller liknade???? Och absolut så finns det föräldrar som bor nära som inte sköter sin roll. Min mor bor närmast mig och min man och är trots det den som alltid varit minst brydd och involverad. Och vi behandlar henne nu därefter.Men som förälder så är det ens uppgift att finnas för sina barn. Oavsett vad!

Så du har en mamma som bor nära dig men som ändå inte brytt sig, så då kanske inte avståndet spelar roll utan engagemanget?? Då förstår jag varför du är så bitter....

N4thali3

Äldre 29 Mar 16:12

#73

Anonym (flyttat) skrev 2012-03-29 16:05:25 följande:

Jo alla får ha åsikter men det som är fascinerande är att man har så mycket åsikter om saker som man inte har nån som helst koppling till. Om nu så himla många skilsmässor som du pratar om bara är för att folk lessnat, är det nått du faktiskt VET?? VET du att det inte varit otrohet, misshandel, alkoholbekymmer osv?? JAG gjorde valet att inte dra mina barn inför domstol, pga att det var DERAS önskemål. Dom ville inte prata med oberoende personer, dom ville inte ta ställning, dom ville inte. PUNKT!!!! Jag skulle aldrig aldrig tvinga mina barn genom en rättegång pga att JAG tycker att jag har större rätt till mina barn än pappan. Och vet du nu ska jag säga en sak som chockar dig: Familjerätten tyckte att jag gjorde RÄTT!!!!!!!

Familjerätten har inte alltid rätt..Familjerätten hade sagt att du gjorde rätt oavsett hur du hade gjort.. Hade du sagt att du inte kan leva utan dina barn och att du var tvungen att kämpa för att få ha dina barn mer eller vad det nu gällde så hade dom stöttat dig då med!!!

Min mamma lämnade min pappa för att hon tröttnade. Det blev jobbigt när han var krävande.
Hon tog vårdnaden och min pappa mådde riktigt dåligt i flera år då han inte "fick" träffa mig förutom när det passade henne.. Jag VET att det finns kvinnor och likaså män som separerar för att dom inte är "nykära", för att det blir jobbigt, för att man tröttnar.. Likaväl vet jag att serparationer sker pga våld och alkohol.
Men som jag sagt så talar jag inte om de separationerna som sker pga våld och liknande...
Jag vet att min svärmor lämnade min svärfar för att hon ledsnade.. Då var min man endast 1 år gammal och hon lämnade dom båda. Det är ett exempel enligt mig på när man inte tar sin roll...

Anonym (Usch.)

Äldre 29 Mar 16:14

#74

Lillafrökenfräken skrev 2012-03-29 16:07:15 följande:

Det är ni som hela tiden väljer antingen eller. Det är ni som säger att en fysiskt frånvarande förälder per automatik är en dålig förälder.

Tja, min pappa har lyckats lära mig rätt bra värderingar ihop med min mamma via snigelpost. På den tiden fanns inget annat.

Ja en förälder som inte är fysiskt närvarande kan inte vara en adekvat förälder. Vilket inte är samma sak som att ett barn inte älskar sin förälder. Ofta 'är det rent av så att den frånvarande föräldern idealiseras och favoriseras. barn är otroligt lojala med sina föräldrar som synes. Du som tycker så mycket om din pappa, hade det inte varit toppen att kunna hoppa på en buss och träffa honom och krama honom när du var ledsen eller bara längtade efter honom. Är det verkligen likvärdigt att Skypa??
Det är smärtsamt att inse att man gjort nåt som inte är så bra för ens barn. Lika smärtsamt kan det vara att orka se att en älskad förälder satte sina egna behov före ens egna behov. Det blir enklare att säga att det var hur bra som helst. Ungefär samma resonemang man hör från vuxna som blivit slagna eller liknade som barn. Det är smärtsamt att ta in och det är då enklare och mindre krävande att helt enkelt påstå att det minsann inte gjort nån skada.

N4thali3

Äldre 29 Mar 16:15

#75

Jag är inte bitter alls. Jag är fruktansvärt nöjd med min situation. Med mina när och kära och allt som hör till.
Jag gav bara ett exempel på någon som separerade pga en löjlig orsak. Sen att en utav dom kvinnorna råkade vara min mamma är egentligen orelevant

Anonym (Usch.)

Äldre 29 Mar 16:15

#76

Anonym (E) skrev 2012-03-29 16:09:09 följande:

Kanske myt, kanske inte. Men jag skulle nog påstå att olycklig förälder = olyckligt barn, oftast. Min mamma var alkoholist och sönderstressad, blev sjuksriven som utbränd. Senare flyttade vi in hos hennes nya pojkvän som utöver att vara totalt olämplig att ha att göra med barn dessutom drev henne mot depression och självmordförsök mer än en gång.

Fastän det inte går att göra så mycket åt kan jag än idag känna mig bitter över att jag var tvungen att vara hos henne så länge som jag var. Jag kan önska att hon hade försökt göra såsom TS tänker. Tyvärr gjorde hon inte det vilket ledde till sämre situation för mig, fram tills en kväll helvetet brakade loss och jag äntligen fick komma ifrån.

Jag skulle säga att det är en myt att var barn mår bäst om de har en närvarande förälder, nej, närvarande räcker inte. De saker du har rabblat upp har egentligen inte med att vara fysiskt närvarande att göra med. Det borde du väl inse själv? Att vara där varje dag, att blåsa på knäna om den trillar, uppfostra mm handlar om att vara närvarande OCH förmögen att ta hand om barnet och ge den det som den behöver. Om TS inte kan det, om hon tex skulle må som min mamma gjorde, skulle hon inte bli en bra förälder bara för att hon är närvarande. Hon skulle förmodligen göra mer skada än nytta.

Om TS nu har insett detta tycker jag det tyder på god självinsikt och mod. För många barn är kvar hos olämpliga föräldrar bara för att föräldrarna inte vågar inse sina brister.

En närvarande förälder är inte alltid en bra förälder, det stämmer. Men om det ligger 25 mil emellan barn och förälder och man träffas två gånger i månaden så innbär även det att man är en icke adekvat förälder så är det.

N4thali3

Äldre 29 Mar 16:17

#77

Anonym (Usch.) skrev 2012-03-29 16:14:04 följande:

Ja en förälder som inte är fysiskt närvarande kan inte vara en adekvat förälder. Vilket inte är samma sak som att ett barn inte älskar sin förälder. Ofta 'är det rent av så att den frånvarande föräldern idealiseras och favoriseras. barn är otroligt lojala med sina föräldrar som synes. Du som tycker så mycket om din pappa, hade det inte varit toppen att kunna hoppa på en buss och träffa honom och krama honom när du var ledsen eller bara längtade efter honom. Är det verkligen likvärdigt att Skypa??
Det är smärtsamt att inse att man gjort nåt som inte är så bra för ens barn. Lika smärtsamt kan det vara att orka se att en älskad förälder satte sina egna behov före ens egna behov. Det blir enklare att säga att det var hur bra som helst. Ungefär samma resonemang man hör från vuxna som blivit slagna eller liknade som barn. Det är smärtsamt att ta in och det är då enklare och mindre krävande att helt enkelt påstå att det minsann inte gjort nån skada.

instämmer helt!

Anonym (E)

Äldre 29 Mar 16:27

#78

Anonym (Usch.) skrev 2012-03-29 16:15:57 följande:

En närvarande förälder är inte alltid en bra förälder, det stämmer. Men om det ligger 25 mil emellan barn och förälder och man träffas två gånger i månaden så innbär även det att man är en icke adekvat förälder så är det.

Men om man nu t ycker att det är så, att man är icke adekvat förälder om man bor långt bort. Är det inte bättre att bo långt bort, vara icke-adekvat, än att vara nära och skada barnet än mer?

Jag kan tycka det är bättre, även om det inte är bra. Skillnad på icke-adekvat och icke-adekvat. Det finns skalor av hur mycket man kan skada, och att bo längre bort kan i vissa fall vara bättre och i andra fall sämre.

Tow2Mater

Äldre 29 Mar 16:48

#79

Anonym (Usch.) skrev 2012-03-29 16:15:57 följande:

En närvarande förälder är inte alltid en bra förälder, det stämmer. Men om det ligger 25 mil emellan barn och förälder och man träffas två gånger i månaden så innbär även det att man är en icke adekvat förälder så är det.

Det finns en skala mellan Perfekt och Dålig, där "icke adekvat" ligger nära dålig som jaq tolkar dig. Alla klarar inte av att vara Perfekta, men då räcker det ofta med att vara Helt Ok, eller Tillräckligt Bra. Bra för dig om du alltid kan vara Perfekt, en hel del av oss andra inser att vi inte alltid i alla situationer klarar det, och gör vad som kan vara helt ok och tillräckligt bra för våra barn i den situation vi befinner oss i.

Vill du skicka soc på alla "icke adekvata" föräldrar som inte bor heltid med sina barn?

N4thali3

Äldre 29 Mar 16:52

#80

Tow2Mater skrev 2012-03-29 16:48:29 följande:

Det finns en skala mellan Perfekt och Dålig, där "icke adekvat" ligger nära dålig som jaq tolkar dig. Alla klarar inte av att vara Perfekta, men då räcker det ofta med att vara Helt Ok, eller Tillräckligt Bra. Bra för dig om du alltid kan vara Perfekt, en hel del av oss andra inser att vi inte alltid i alla situationer klarar det, och gör vad som kan vara helt ok och tillräckligt bra för våra barn i den situation vi befinner oss i.

Vill du skicka soc på alla "icke adekvata" föräldrar som inte bor heltid med sina barn?

Vad har soc med saken att göra. Det är väl ingen som sagt något om soc.
Det är bara tråkigt när föräldrar inte lever upp till allt som de flesta säger dvs att barnen går före allt. För så är det tyvärr inte överallt.

Ngn mamma som lämnat sina barn till pappan? Hur klarar man det?

INNEHÅLL