Tuvalina - Tråkigt att erat försök misslyckades.....Men vilken tur att ni får ett nytt gratisförsök. Väldigt generöst av kliniken. Håller fortfarande tummar för att ni ska få ett syskon till er fine Tusse.
Jo, jag har gjort HSG-röntgen i dag och det var det värsta jag har varit med om på länge.
Undersökningen gick inge bra, läkaren fick inte till det och var tvungen att sätta ny kateter då den första var trasig?! Fick göra om samma procedur igen och även den katetern var enligt henne trasig
Här blev jag lite orolig och undrade för mig själv om hon visste vad hon gjorde egentligen......Nåväl, efter ännu en smärtsam procedur och omgång nr 3 så lyckades hon. Men något så grymt ont det gjorde! Det gjorde så ont så jag låg och skakade av smärta (ssk sa det, själv så höll jag på att svimma!!) Jag mådde så illa och kallsvettades när hon tryckte på med kontrastvätskan. Jag fattar inte varför man inte får någon smärtlindring, tänk er ÄP utan bedövning men långvarig smärta som inte går att komma undan ifrån! Jag var inte långt ifrån att sopa till röntgenutrustningen bara för att komma därifrån
. Hade inte i min vildaste fantasi trott att det skulle göra så fruktansvärt ONT. Men så var det helt totaltsopp i ena äggledaren. I den andra så var det lite motstånd, men i den så gick vätskan i genom och den blev sen mer öppen och det var ju bra.
Jag var för tagen för att känna känslor när allt var klart efteråt. Fick gå och duscha av mig och sen klä på mig och åka hem.
Gaaa - Precis som dig så grät jag också idag på sjukhuset innan undersökningen började. Jag hade såna fina sjuksköterskor som förberedde undersökningen och vi pratade och kom då in på känsliga ämnet barn och jag berättade hur livet sett ut för oss och hur det bara fortsätter att göra ont, ont, ont.....att det aldrig riktigt får vara bra utan att det verkar som om vi är som gjorda för att hamras på med ytterligare sorg & smärta som verkligen gör ont i själen. Sedan trillade tårarna på väg hem också, när jag insåg att våra hemmaförsök har varit helt bortkastade och att drygt 1½ år i allafall har gått till spillo med hemmaförsöken tack vare att min utredningsläkare inte tyckte att det var någon mening att kolla äggledarna mina då han inte trodde att det var det som gjorde att jag aldrig blev gravid. Han har säkert helt ställt in sig på mitt låga AMH. Men för oss har han verkligen sabbat alla våra jobbiga hemmaförsök som vi kämpat månad efter månad för att få till så bra som möjligt. Som tur är så har min man redan fått mig att må lite bättre, men jag är ändå väldigt ledsen och i bland så önskar jag att vi slapp den här skiten rent ut sagt! Livet pågår runtomkring oss, men man kan liksom aldrig leva glatt fullt ut för oavsett om man vill eller ej så blir man nästan varje sekund påmind om detta med barn och inget är mer ångestladdat än att leva i ovisshet om hur det kommer att bli med barn eller ej.
Allt går bra att hantera när man är stark, men sådana dagar som det tex blivit i dag för dig Gaaa och mig så är det betydligt svårare att känna tro & hopp......Suck.....jag skriver och skriver så himla långt och säkert bara en massa vims vams. Men om ni visste (fast det vet jag ju att ni vet) vad skönt det är att få sätta ord på sina känslor och veta att det finns några där ute som vet vad jag pratar om och som lyssnar till ens tankar och känslor. Inte blir det sämre i allafall och jag vet ju att det kommer att kännas bättre och bättre för varje dag tills man kommit ifrån det onda. Sedan får man hoppas att man blir förskonad ett bra tag innan en ev ny smäll kommer. Men den dagen den sorgen. Här ska fortfarande kämpas, även om kämparglöden just nu har fått sig en törn av besvikelse.
Vad jag egentligen ville ha sagt till dig
Gaaa, är att vi sitter i väldigt lika sits. Lågt AMH, läkare som föreslår ÄD eller adoption och så har vi båda en tung dag där tårar trillat okontrollerat trillat nerför våra kinder. Men jag har inte gett upp och jag ville också säga att det kan kännas skönt att veta att andra sitter i samma båt och lever med samma känslor och samma längtan och har dagar som verkligen går upp och ned. Vi är f_siken så mycket starkare än många människor runtomkring oss. Något gott måste vi alla kämpare få ut av denna kamp, förr eller senare och på ett eller annat sätt. Det vågar jag tro på i allafall!
Kram igen!
