Bör Sverige tillåta och subventionera surrogatmödraskap?

Jag är kluven i frågan.

Kanske hade ett "vet inte" varit på plats i pollen, men det blir intressantare om man tvingas på val av det man vet idag välja ett alternativ.

Det blir ju mer jänlikt om ensamstående killar och homosexuella par också kan skaffa barn "på egen hand". Det är kontroversiellt men jag hoppas alla inser att varje litet steg man tagit mot föräldrars rätt gentemot barnets rätt desto närmare kommer man att surrogatmödraskap blir lika vanligt som spermie/ägg donation inom några år.

Som liberal är jag generellt sett för allt tills jag fått övertygande anledning att INTE tillåta det. Jag tillstår dock att jag inte riktigt ser surrogatmödraskap på samma sätt som insemination. En man kan lätt nog masturbera i en kopp och be done with it. Han har ingen särskild koppling till sin sperma, kommer inte på något mystiskt sätt känna av dem och har ingen som helst möjlighet att veta huruvida det faktiskt blir ett barn av det hela. En kvinna är gravid, dock, hon kommer att vara fullt medveten om fostret och kommer att ha en förbindelse med det, om det så bara är via navelsträngen. Surrogatmödraskap innebär risker för kvinnan, obevämlighet och smärta på ett sätt som insemination inte på minsta vis innebär för mannen. Vad gör man om kvinnan ångrar sig halvvägs genom graviditeten och vill behålla barnet, eller genomföra en abort? Vid vilken tidpunkt är det lämpligt/rimligt/etiskt att barnet inte anses som "hennes" och i vilket utsträckning kan hon förbjudas att genomföra en abort, exempelvis.

FÖR TILLFÄLLET är mina åsikter om saken sålunda...
Surrogatmödraskap skall vara tillåtet. Om en kvinna vill bära ett barn åt någon annan, vem är jag att förbjuda henne? Vadän kontrakt görs upp i förväg så är dock beslutet inte oåterkalleligt förrän efter födseln. Fram tills dess kan kvinnan avbryta graviditeten eller välja att behålla barnet och "bortadoptionen" sker först när barnet är fött. Inga skadestånd eller likande kan utkrävas från en kvinna som ångrar sig i ett sådant här fall, däremot kan hon bli ersättningsskyldig för betalningar som redan skett. Skulle kvinnan välja att behålla barnet kan fadern avsäga sig faderskapet i samband med detta och det hela får då den faktiska effekten av en insemination istället för surrogatmödraskap. Gör han inte detta så fungerar det som vanligt (delad vårdnad, underhåll osv).

Nej, surrogatmödraskap ska inte vara tillåtet. Man ska inte kunna köpa en annan människas kropp för egna syften, kortfattat.

Bha, jag sökte ju efter en tråd om detta men hittade inte så fick göra en ny tråd. I alla fall så undrade jag bara följande: 
 Angående surrogatmödraskap så förstår jag absolut faran i att man utnyttjar fattiga kvinnor till surrogatmödraskap och det är förstås inte bra, men borde man inte kunna ha regler som påminner om dem för att bli levande donator tex. Är ju lite olika krav, för att ge en njure kan man vara anonym men för att ge halva levern finns krav på släktskap eller vänskap, man ska ha en nära relation om man inte är släkt. Dessutom ska utredande läkare erbjuda en medicinsk anledning att "skylla på" som inte gör donation möjlig, så att den tilltänkta donatorn alltid har chansen att backa ur med hedern i behåll inför övriga släkten. Borde det inte kunna göras sådana krav anpassade för surrogatmödraskap så säkerställer man att människor inte känner sig tvingade att ta denna risk av ekonomiska skäl?

Jag tycker att det ska vara tillåtet. Om det är ett par som inte kan få barn på egen hand pga fysiska orsaker så bör staten subventionera. Om det inte handlar om något fysisk orsak utan om singlar eller homosexuella som vill ha barn så tycker jag att de ska stå för kostnaden själv.