Anonym (Tabula) skrev 2012-05-31 20:57:44 följande:
Samma här, jag är också extremt kräsen men inte på det sättet att jag tycker jag är bättre än någon annan. Det är bara det att jag har varit med om några otroligt tröttsamma relationer som fullständigt sög musten ur mig, och efter det känner jag att jag aldrig mer orkar engagera mig i någon som jag inte trivs med till åtminstone 95 %. Då är det mycket skönare att vara själv känner jag. Det betyder inte att det är fel på mig eller på dem, bara det att det ska klaffa jäkligt bra för att det ska vara värt att orka egagera sig så mycket i en annan människa.
Precis!
Jag vet ju att jag är extremt kräsen med saker som *egentligen* är irrelevanta. Mellan varven stryker jag dem från listan, men just nu är jag lite för trött på att känna mig som den enda [i en relation] som är medveten om sina egna fel och brister etc, och har bestämt mig för att "nästa gång" ska det vara någon som direkt känns 'rätt' till minst typ 90%. Annars trivs jag bättre själv tills vidare.
Och då jag är kräsen på "småsaker" också, innebär det att det verkligen krävs "one of a kind" för att jag ska bli så intresserad att jag känner att jag vill engagera mig så mycket som ett förhållande kräver. Det är precis som du skriver varken fel på dem eller mig.
Endera hittar jag den där "one of a kind", eller så ledsnar jag om X år på att vara singel och justerar min 'kravlista' igen. För NU är den för nära det som får betecknas som 'perfektion för mig' för att mer än ytterst få människor ska kunna uppfylla den. Men det beror INTE på att majoriteten av andra människor är dåliga/sämre/fel/annat.
Den slags elitism Helpful uttrycker är bland det mest oattraktiva som finns, men säger oftast mer om personen själv än de personen 'kritiserar'.
Jag är elitistisk till viss del, jag kan utan omsvep rata någon för att han stavar fel, har felaktig interpunktion eller liknande. Jag är FULLT medveten om att det varken tyder på någon generell idioti, eller egentligen har någonting med om ett förhållande blir bra eller ej. Jag menar - hur mycket skriftlig kommunikation har man med varandra i ett genomsnittsförhållande? ;) Men just nu både vill och kan jag vara petig på den nivån. Men det gör att det är mitt och bara mitt 'ansvar' att jag inte hittar någon som känns mer än "trevlig". För jag söker för nära perfekt för mig..
Jag vill ha sååå mycket mer än att bara "försöka få någon på kroken" (jag spelar inte ett spel), utan jag vill att umgänget ska vara som en dans där man ger och tar. - Något som FÅ förstår (och tyvärr tror jag det är FÅ som KOMMER förstå vad jag menar eftersom just genomsnitts-kvinnan oftast befinner sig här...).