Ärliga nätdejtingstråden!

Hm, nä det har du nog rätt i.. tolkade det inte så, utan mer som att han var realistisk fast nu när du säger det så. 

Ja, jag menade det  från mitt håll, på riktigt... svarade iallafall och fick ett "mysko" svar tillbaka som jag inte alls vet hur jag ska tolka, haha.  

Hur går det med dina 3 boys som du nämnde häromdagen? Är det 2 av dem som du pratar med mera seriöst nu? 

Haha...nee vågar inte skriva vad han skriver  Går att tolka lite hur som helst känner jag... skummis!

Ååå, spännande! Så, när ska ni ses då?? 

Men åh...

Dessa avstånd

Träffade en jättesöt och trevlig tjej igår kväll, vi satt hur länge som helst på kvällen och pratade om allt möjligt, kändes bra, fick en fin kram när vi träffades och en till när vi skilldes åt. Sände henne ett meddelande sent på natten, avslutade med kram för att markera att jag uppskattat träffen, och fick här på morgon likadant tillbaka.

... men det är så himla svårt med avstånd och tider och barnen och allting - ingen av oss är förstås flyttbara och det är över en timmes resa emellan när det inte är rusning.

Känner mig så kluven inför hela dejtinggrejen - å ena sidan vill jag träffa någon vuxen att prata med och träffa och mysa i soffan och se film och .. Hela paketet lixom.

Å andra sidan vet jag att realistiskt kommer jag träffa en ensamstående deltidsmorsa som inte är flyttbar på andra sidan stan och vi kan träffas 2-3 ggr varannan vecka i bästa fall Realistiskt kanske 2-3 ggr i månaden. Och det vet jag inte om jag vill, och det vill ju inte någon annan heller.

Det är ju i vardagen jag vill ha någon vid min sida - inte bara när det är fest.

Varför skall det vara så svårt ?!?  

... andra sidan stan i Stockholm handlar om 10 mil

Det är inte jukkasjärvi vi pratar om

Och, om bägge har barn, som går i skolan, och halv eller heltidar med barnen, och har ex  som har delad vårdnad, då är det inte bara att flytta.

Jag har ytterligare problemet med att ena grabben är verkligen inte flyttbar - han skall helst inte byta skola/miljö på ett tag av andra orsaker.

Så ja - en deltidsmamma på samma gata, det vore något det - känner du någon söt  

*asgarv*

Ja - men om man lixom klickar i "Stockholm"...

Jo, jag vet - jag kan söka på kommun - och det finns 4-5 stycken som ligger i rätt ålderspann (vi pratar inte ens attraktion, profilinfo eller något här - vi pratar "söker 43-åring" och "inloggad i år" 

Nu mina vänner måste jag få berätta en sak. Min exdejt ringde mig igår och vi hade ett långt snack om vad som hänt. Kan börja med att säga han har känslor för mig och han har saknat mig under denna tid vi inte hörts av. Han tycker stt det varit tomt, så känner jag också. Problemet är att han fått panik kan man säga, han berättade att han aldrig varit med någon som har barn och har funderat över hur det skulle funka. Sen har han tagit beslut som jag egentligen ska ta, iom att han jobbar så mycket och kommer hem först vid 19 så tänkte han att jag inte skulle palla det. Samt vissa andra saker. Han har tänkt i de banorna att vi ska bo ihop som en familj berättade han och han vet inte hur allt skulle gå ihop med hans arbete. Det är väl ändå upp till mig att avgöra omjag tycker att det är värt att leva med någon som jobbar så mycket? Jag sa det till honom igår också att han har tagit beslut åt mig. Han fattade vad jag menade och han frågade mig sen om jag har tålamod (tålamod med hans arbetstider), jag sa att jag har tålamod, med mitt yrke när jag pluggat klart så kommer jag ju att jobba oregelbundna tider också. Vi pratade väldigt länge och mycket om hans tankar och rädslor och vi känner båda väldigt starkt för varandra och vill inte vara utan varandra. Vi ska prata mer om det idag. Så vi kommer att fortsätta att hålla kontakten och se vad som händer. Tycker ni att jag är galen som gör detta nu när ni vet lite hur han tänkt och varför han avslutade allt då? Hans sätt att göra det på var såklart förkastligt men om ni bortser från det, är jag galen?

Men asså, hur hanterar ni andra att en kille börjar prata sex innan ni ens träffats?? För eftersom jag nu ska ha en seriös relation så vill jag inte att killar ska snacka sex med mig innan. Och då när killarna gör de så förklarar jag snällt att nej jag tänker inte snacka sex för jag är inte ute efter en kk utan något seriöst... och då verkar ju killarna istället se det som en utmaning att få mig att snacka vilket gör mig riktigt irriterad.

För med denna kille jag skulle träffat ikväll började iaf efter ett tag "locka" med att han kunde ge mig massage osv om jag kom över osv... och jag sa nej osv, men ändå så fortsätter han SAMTIDIGT som han oxå håller med om att han inte vill ha en kk. Suck suck suck.
Och nej de är inte heller en halvsunkig 20-åring som är desperat efter sex utan här snackar vi om en kille som är 30+ och dessutom är regionschef över en butikskedja som finns i de flesta städer.... men förutom det faktum att han blev lite kvällskåt så verkar han väldigt lockande... han beskriver sig själv som pratglad, charmig och social... dvs perfekt för tusse ;)

Mitt ex, jag då var det jag som hörde av mig först. Vi var tillsammans i två år. Han blev mer och mer elak och han bedrog mig och ljög för mig, och hävdade att jag är ful och vidrig på alla tänkbara sätt och skickade sina vänner att säga vidriga saker till mig flera månader efter vi gjort slut. Jag var helt knäckt och blev sjukskriven under ett halvår. När jag var ledsen över detta och berättade vad som hänt för en vän, sade hon att han aldrig har tyckt om mig och aldrig tyckt jag är vacker, eftersom det var jag, inte han, som tog den första kontakten. Hon sade att om han varit intresserad hade han tagit den första kontakten. Att män måste få jaga, annars kommer de aldrig respektera dig. Att han var med mig i två år bara för att en man aldrig tackar nej till sex, med precis vem som helst. 

Vad säger ni om det?   

Nja, håller inte med om första stycket. Finns många män som är blyga, osäkra eller kanske inte tror att de har en chans.
Själv är jag inte blyg, tvärtom jag är ganska framåt och vågar chansa rätt mycket men visst har även jag haft situationer och förälskelser som jag missat för att jag inte riktigt vågat blotta mig. Framförallt om det är någon man umgås med till vardags eller då och då (jobb, kompis, bekant i kompiskretsen etc), då vill man liksom inte riskera att behöva leva med det i vardagen.

Och det där med att män måste vara jägaren, den som uppvaktar...vi blir minst lika smickrade och glada om en tjej tar första steget och visar att hon tycker om oss eller tycker vi är snygga.

Sen finns det alltid undantag som tror att de måste följa någon manlig jargong de sett på tv...men det är bara att sålla bort såna män.