Ärliga nätdejtingstråden!

Haha jo manliga strippor går bort. Även faktiskt tveksam till de som livnär sig på internetpoker nu när jag tänker efter. 

Det är ytterligare ett skäl till att jag är tveksam till poliser.  

Kockar också lite tveksamt...listan växer. Men tycker att det verkar följa med en ganska stökig livsstil många gånger...

Haha, typ något sådant. En del killar har bevisligen problem med det...känner också killar (inom samma yrke som mig) som säger att de skulle få krupp om deras tjejer tjänade bättre än dem. Fattar inte grejen, huvudsaken är väl att man trivs ihop? 

Nej men det var lite så jag känner också. Jag är inte gniden och jag sitter heller inte och klankar ned på det som andra jobbar med så det kan som inte finnas så mycket mer än just det du antyder - svag manlighet. men kan inte låta bli att provoceras av att en del män inte pallar en sådan grej. Det finns ju TUSEN andra sätt de kan få känna sig hur manliga som helst på, varför göra mitt jobb till ett problem? 

Haha, har hänt att jag varit inne massor med gånger, för att jag tänkt att jag ska maila, men av någon anledning blivit avbruten/inte riktigt kommit på hur jag vill lägga upp det hela. Så vet inte, lägger inte för mycket vikt vid det, mailar de, så mailar de. Gör de det inte, deras förlust. Och vill jag ha kontakt med dem, varför inte ta första steget?

Alltid superjobbigt när kärlek inte går ens väg...och ta den tid du behöver! Jag var singel i 8 mån (!) efter mitt ex (stor kärlek och lite längre förhållande) och jag behövde det. Behövde samla mig själv, fokusera om, landa och inse varför jag förtjänar mer och inte ska nöja mig med så lite (även om jag än idag tycker att han är en fin och bra kille så var förhållandet inte bra för någon av oss). Det kommer att ordna sig, jag är helt säker! kanske inte med honom, men du kommer att hitta killen som gör dig lycklig och som inte kan förstå vilken tur han har som träffade just dig. Du ska inte behöva känna dig tacksam för att en kille intresserar sig för dina barn- när du träffar rätt så kommer det att vara en självklarhet eftersom de är en del av dig. Långt utlägg här men våga tro på dig själv, våga kräva respekt och nöj dig inte med smulor! Kram
 

Håller med! Jag borde ha varit singel i 4 år efter ett annat förhållande... Menade bara att man inte ska ställa krav på sig själv att gå vidare och träffa någon ny förrän man lagt det gamla bakom sig och känner sig redo. Och 8 månader kändes länge i stunden, har aldrig varit så uppvaktad i hela mitt liv tror jag, men var totalt ointresserad för hade bara ögonen för en kille och han velade fram och tillbaka med resultatet att mitt hjärta var i småbitar var och varannan vecka.

Å ena sidan håller jag med, måste man hitta ursäkter och rationalisera varför de gör något så är det kanske inget att satsa på, men å andra sidan så kan det vara så att han faktiskt har jobb. Eller så gör han som många andra här i tråden också verkar göra och planerar in flera dejter samma vecka? En chans till tycker jag att han kan få, men 2 strikes-regeln är nog klok!

Apropå ditt andra inlägg så tror jag att det är lätt att känna så när man blivit sviken och besviken, men du är fortfarande bara 30 med så mycket av livet framför dig. Ge inte upp nu! 

Är det någon av er, tjejer eller killar, som kan lämna lite synpunkter på en ev presentation om jag inboxar er?

Haha I don't think he could handle it