Anonym (Tabula) skrev 2013-01-15 14:57:09 följande:
Jag håller med dig i mycket, man behöver fokusera på sig själv osv men! Det där med att hitta den rätta först när man är redo att leva ensam håller jag inte alls med om. Det är just de som INTE klarar av att leva själva som har partners.
Nästan alla mina killkompisar träffar alltid nya tjejer så fort de går ut ur långa förhållanden, och det blir till relationer som är bra för dem. Medan vi andra som faktiskt trivs ganska bra själva ( i alla fall jag) verkar dömda till ett liv i singelskap.Börjar förstå att nyckeln till att ha harmoniska relationer är att lära sig att kompromissa och anpassa sig. Den som är bra på det lyckas, den som är för obalanserad, dvs, alldeles FÖR anpassningsbar aliternativt alldeles för egensinnig och ska ha allt på sitt sätt, går det värre för.
Jag är helt övertygad om att det går att analysera och tala om för varenda människa härinne varför de är singlar, och det beror INTE på knäppa potentiella pojk- eller flickvänner. Jag tar fullt ansvar för att jag är singel om jag ska vara ärlig. Visst, det blir svårare med utbudet medan åren går men jag har haft mina chanser men aldrig tagit dem. Det kan ju knappast "knäppa killar" och andra klandras för. Inte för att du säger att det är så, så jag håller med dig. Vänd blicken inåt så har ni svaren på varför ni hänger här och inte ligger och hånglar med stora kärleken just nu
.
Jag håller med dig, jag känner många som inte klarar av att vara ensamma och söker nya förhållanden så fort som möjligt. Och de hittar någon ganska fort, det räcker att han/ hon är någorlunda ok. De kan bli också lätt förälskade i den som ” låter” dem för att det finns behov att vara kär. Andra ställer krav och kan vänta i många år, de har lärt sig vara ensamma. Har man lärt sig att trivas ensam behöver man ingen och drömmen är alltid bättre än verkligheten. Det finns ständig hetsjakt efter nya dejter eller förhållanden i bekräftelsesyfte eller av skräck att vara ensam VS attityd jag klarar mig och trivs bättre själv.
Man kan tro att den rätte kommer i rätt tid någon gång även man inte gör något själv, det kan hända. Man kan dejta en massa personer och komma ingenstans, eller hitta till slut någon rätt. Jag läste om en dejting expert som dejetade 129 personer tills hon hittade rätt, skulle hon sitta och vänta, skulle hon inte träffa honom.
Kärlek är som väder, det går inte att styra när den kommer eller inte kommer. Man kan utnyttja den minsta chansen, vara ful och gravt handikappad och ha kärlek i sitt liv, vara rädd om den och lycklig, eller så kan man vara snygg och ha många dejter och ställa omöjliga krav på dem som i sin tur är snygga och ställer sina omöjliga krav i all oändlighet.
När det gäller varför jag är på tråden, jag har Aspergers, jag ”fastnar” i vissa ämnen, de sista år är människornas beteendemönster när det gäller kärlek och dejting, också i olika länder och kulturer, jag läser kärleksforum på olika språk och hoppas att skriva en bok om det med tiden, (samtidigt som jag experimenterar med mitt liv).
