Ärliga nätdejtingstråden!

Har precis träffat på en IDIOT på HP. Kolla vår konversation:

Han: Ta en titt på min presentation. Jag är ny här och har inte hunnit med så långt i min presentationsbyggnation. Jag är inte ute efter ligg utan en djupare vänskap till att börja med.

Jag tittar, han är 42 år och vill ha tjejer mellan 30-38 vilket då får mig att undra varför han mailar mig, så jag svarar:
Hej!

Ja men den var ju jättebra! Synd bara att du bara söker tjejer som är yngre, inte har angett stjärntecken ;) och inte har något foto. Annars bra!

Han:
jag skiter i ålder och jag tror att göra avgränsning med stjärnteckenmallen är tufft. Alla ligger inte i mittfåran när det gäller hur man är. Jag är ny här men kanske känns som jag var fel ute när jag mailade. Trodde att det kanske fanns en chans att hitta en vän.

Jag: Haha, ja, om du hetsar upp dig för det jag skrev så nej, du var fel ute. Men det  kan man ju inte veta när man bara läst en presentation sådär så sörj inte för det. Hej med dig.

Han: ha ha ha, jag förstår varför folk blockar dig. fel kan man rätta till men attityder, bitterhet och trångsynthet det är någon alldeles speciellt.

Sen blockar han mig. Såna människor alltså, tjafsa om ni vill, men är det inte HÖJDEN av feghet att vara spydig och otrevlig och sen blockera en?  Kan man liksom vara nöjd över sig själv då, att vara en sån ynkrygg att man inte kan ta ett svar? Jag har varit med om det en gång innan, därför har jag skrivit i min pres att om man är den typen så kan man gå ifrån min sida på en gång (föraktar verkligen folk som håller på så som ni kanske märker). Men, läcker kille, undrar om han hittar någon" vän" ;).

Ha ha, jag har råkat ut för en del nötter men min favorit var nog killen som utan bild skrev ungefär "Tjena, läget?". Jag hade varken tid eller inspiration att svara på det och bara ett par timmar senare får jag följande meddelande från samma kille "Så jävla intressant är du inte! Förstår att du är singel!".


En annan skrev "Nu har jag läst igenom din presentation och blev inte klokare för det." Bra inledning där. Han var i min ålder (40) och hade sånt där tonårsrufs och snäckhalsband.

En annan kille kom hem till mig och åt middag. Vi hade träffats några gånger och haft jättetrevligt. Han tyckte att jag var fantastisk etc. Inget konstigt har hänt, vi sitter bara och pratar över middagen. Plötsligt börjar han nästan grina, mitt i ett alldagligt samtal, hoppar upp, ringer en taxi och springer här ifrån. Jag fattade ingenting. Skruvat.

En annan man visade sig vara en högt uppsatt person när jag bakgrundskollade honom, (är bra på sånt ), så jag bangade i sista stund. Fixade inte riktigt det, inte den yrkeskåren iaf. Ytterligare en hade en bild på sig själv som 18-åring och när jag kollade upp honom var han en liten satt farbror med flint och hade dragit av ca 10 år på sin ålder. Jag är inte utseendefixerad alls men jag gillar inte folk som ljuger. Patetiskt. 

Får se om jag kommer på mer.

De där yngre killarna är svåra. Jag har också fått förslag från unga hunkar men jag klarar det inte, vet inte varför. En var så fantastiskt charmig och söt och en annan var så otroligt het att jag fick uppbåda all självdisciplin för att inte träffa honom. Jag är väl för hämmad  

Nej, men unga hunkar ska du inte dra dig för! De är absolut inte de som är värst. Jag har en date på lördag, med en 9 år yngre otroligt snygg kille. Har fått kort nu. Om det stämmer, så gratulerar jag mig själv. Ser ut som Beiron, ni vet den manliga modellen som var på tapeten på 90-talet. Som han såg ut DÅ.

Hej allihopa! Right, update.. Så, han jag ville gå på dejt med har tydligen träffat en annan på dejtingsidan som han börjat träffa (detta skrev han väldigt artigt så jag sa att det var ju tecken på att den förbaskade siten fungerar över huvudtaget! ;) Men jag gick ändå på dejt med den där 2ra "lagom" snygga.. Och ja, vad kan man säga. Han var urtrevlig och allt! Vi drack flera glas vin och jag hade trevligt.. Och jag VILLE verkligen känna attraktion till honom för det vore ju så enkelt då allting.. Jag kände att han var "på", han gav mig massor med komplimanger på ett bra, lättsamt sätt. Men nej. Jag visste inombords att jag är inte intresserad hur mycket jag än önskar att jag var det.. Vi tom kysstes innan vi sa hejdå vilket sedan gav mig ångest för då visste jag att nu kommer han ju att tro nåt och så måste jag (igen) säga nej och jag hatar sånt här ;( Mycket riktigt textade han varje dag efter dejten (som var i måndags), och idag frågade han om vi skulle ses imorgon. What can u do? Jag var ärlig om hur jag kände och han accepterade men vart besviken. Fy!!!! Sen mailade en annan jag träffat för ett tag sedan och frågade samma sak men jag vet inte vad jag ska säga så jag undviker det hela! Eller, jag skulle väl kunna vara "ärlig" igen och säga nej tack, men varje gång känner jag mig då djävlig! Typiskt att han JAG mailade inte ville ses!!!!!!! Det känns så himla hopplöst allt detta nu ;(((

Haha, riktigt kul tyckte jag! Jag hade lätt svarat.

Men hjälp vad galet! Pratade du aldrig mer med honom? Ingen förklaring?Jag har träffat en hunk (trodde jag). På bilderna var han typ det snyggaste jag hade sett, i verkligheten lite mullig och osexig röst så det blev inget där nej. Hoppas du har större tur!

Fia, vad tråkigt! Men, (nu är det jag som får peppa dig istället). Du har ju bara gått på en date! Jag VET hur jobbigt det är att säga nej, och att inte tända men, bli inte desillusionerad för det. Det kan ta tid och man får ha tålamod bara. Upp på hästen igen!

Här har mailen slutat komma (eller ja, ovan galning hörde ju iofs av sig ) men jag bryr mig faktiskt inte, en dag SKA jag träffa den rätte, så enkelt är det bara!

Tack...
ja man vet aldrig. Jag tänker "hunk" och att det kan vara så därför typen av bilder han lagt ut är inte uppenbart sexiga, han är ingen som åmar sig framför spegeln i boxershorts med i-phonen. Sånt gillar jag inte. Hade aldrig dejtat en sån typ. Framförallt har han något innanför pannbenet. Det var killen jag skrev om tidigare som var "agnostiker" och väldigt djup. Vi har bara skrivit till varandra i tre veckor, och inte sådär jättemycket heller. Jag tror jag vet mer om honom än han vet om mig. Vi har mest skrivit om Wikileaks och lite sånt, typ "Current affairs" (båda gillar politik.

Men hans profilbild sa ingenting, sen fick jag tre foton häromdagen. Och tappade hakan. Så...bedårande vacker helt enkelt...men klart, man kanske inte klickar i verkligheten, sånt händer. Om det blir så gör det inget, för vi har inte hunnit bygga upp någon romantisk stämning alls, jag har hållit tillbaka. Inget gullegull än så länge.

Åh, det låter ju helt rätt! "Min" hunk var helt pantad och kunde knappt skriva, samt skickade just såna där bilder som du beskriver, så jag blev förbannad. Anledningen till att jag träffade honom var att han tjatade så förbaskat att jag tillslut tänkte att ah vafan. Nu har jag bestämt mig för att inte träffa någon under 34. Jag är inte ute efter bara sex och varför skulle någon som är så ung, och som jag dessutom då skulle finna attraktiv, vilja ha mig? Det vimlar ju av supertrevliga, söta tjejer i deras egen ålder.

Men, nu tycker jag att du får ta och träffa honom så du kan berätta hur det var på riktigt sen!

Haha nu låter det som att jag gnäller över att säga nej - sorry!! Jag gnäller över att inte hitta nån! Och jag har varit på ung. 35 dejter.. Inte en! ;) tyvärr.. Har varit på sidan 8 månader!

Haha, "vafan"...jo, tanken har föresvävat mig ibland. Men jag är ensamstående med barn på heltid, så jag kan inte ens gå på date bara för att få mina fördomar bekräftade, har inte tid helt enkelt. Nu fick jag en lucka på lördag eftermiddag (inte ens en kvällsdate!) och han var i stan (han bor annars i Malmö, det gör inte jag)...

Det blir min andra date...typ fikadate. Första var dödfödd. Jag blev inte intresserad. Han hör av sig nu hela tiden, men jag försöker artigt hinta att det inte finns något intresse. Vill inte vara otrevlig.

Men hörru, TS, däremot är min date 27 nu på lördag. Jag är snart 36...Hm. Får INTE börja åldersnoja nu...ska man det?