Vad är ditt största bekymmer idag?

Att jag sovit som en kratta, är ruskigt trött...huvudvärk...känns som om jag aldrig kommer vakna...o kaffet mådde jag bara illa av i morse....

ja, det tycker jag med, att det inte är en tävlan i elände, och att det är härligt att det finns dom som har så "små" bekymmer; och att inte alla har gigantiska. Men då måste man också få skratta ibland... Sen kan jag känna, som någon annan i tråden skrev, att vi alla egentligen har gigantiska problem, i och med hur det ser ut i världen, när det gäller miljön och krigen som pågår och människor som svälter och dör. Men det är ju en "annan sorts" problem kanske.

En del har kanske större bekymmer än vad som skrivs i denna tråd. Som är alldeles för privat för att kunna skrivas ut här.

Att jag håller på att få munsår... Sitter med Anti på och tittar på Våra Bästa År ^^

ja, självklart. Och dom skrattar man INTE åt. ..är skönt att få skratta åt dom som är mindre allvarliga. (personligen har jag stora problem, och väljer att skriva om dom, när det behövs, för att orka med, och väljer att skriva om dom små å lära mig att skratta åt dom, så att livet ska bli uthärdligt)

idag har jag ett stort problem: fått diagnosen PTSD efter våldtäksförsöket, men får inget läkarintyg, trots 8 samtal nu för att påminna läkaren om att skriva och skicka det.. (men har till den 20e på mig, sa den SNÄLLA handläggaren på FK.. *uppånervändavärlden på nått vis med snälla FK handläggare) ...vet inte om det är bäst att ringa varje dag, eller varannan, om dom blir arga för att jag tjatar, eller om jag ska ligga på.. (och jag orkar inte bara ligga ner å vänta, för mår SKIT av att inte få besked)

Sen har jag problemet att jag inte vet vad jag ska göra åt min sabla hår... (dödsless, men inte råd med frisör) ...se där.. ett problem att skratta åt!   (för hallå.. jag HÅR, liksom, är fysiskt frisk i stort sett; så då kan jag vara tacksam för att jag ens har RÅD att ha ett problem med mitt hår; och inte som det cancersjuka barn jag såg idag saknar hår att oroa mig för..)

pröva att frysa ner det; dvs ta nått fruset å tryck mot.. kan fungera lite om det inte slagit ut till blåsor än.   (en som får äta tabletter mot osedvanligt aggressiv herpes)

Och jag är sjukskriven och inte vill vara det.

Ibland är hela världen upp o ner.

  Nä, jag vill inte heller vara sjukskriven, men jag fixar inte att vara ute bland folk, så kan inte jobba. Så MÅSTE få sjukintyg, annars är det kronofogden nästa..

Men visst suger det. Att vara hemma med. Men kan man inte "stå på benen" så kan man inte.

Ajdå :( Hoppas du får ett läkarintyg! Måste kännas jättejobbigt att ha det så.

Du hittar nog på nåt med ditt hår ska du se =) När jag är som tröttast på mitt hår så slänger jag upp det i en toffs tills jag orkar ta tag i det igen ;P Ibland vill jag bara raka av mig allt, haha.

Jag har också svåra bekymmer som är tusen gånger värre än ett borttappat örhänge liksom.. Men det vill jag inte gå in på ,det är för jobbigt.
 

fröken toffs är nog mitt mellannamn.. har jag typ jämt.. är nog lite inne på det där "raka av det" stadiet.. tur jag inte äger nån rakapparat då.. Kram!