Vad är ditt största bekymmer idag?

Att min lilla blev magsjuk i natt så att jag är hemma med henne. Ska jobba 14-20, men nu får jag vänta tills mannen kommer hem kl 16 innan jag kan komma ifrån. Alltså: Mannen stressar som en idiot för att hinna hem i hygglig tid så att jag ända kan komma till jobbet överhuvudtaget (har ensam hand om stället från 17-20).
Då ringer en kollega och berättar att chefen (medelålders man utan barn) stått och sagt inför alla i personalen hur jobbigt det är att ha anställda med barn. Jävla, förbannade gubbjävel. Hoppas att jag smittar honom och hans äckliga fru med magsjukan from hell när jag ställer upp och kommer när jag egentligen skulle varit hemma och tagit hand om min dotter. Fatta att familjen kommer sisådär 85 mil före jobbet i prio. 

Att ingen verkar vilja komma och kika på min 3 veckor gamla bebis.. Hälsa henne välkommen till världen och gratulera mig till världens sötaste bebis. Vill ju visa hela världen!

Jag har tre bekymmer. Jag har urinvägsinfektion, min kille har blivit hotad på 50 papp från en tidigare bostadsaffär och jag har svårt att bli gravid (4 år and counting). Tror ändå att barnproblemen är störst.

Att jag bitit på nagelbandet så det gör SKIIT-ont!
Att mitt hem ser ut som ett bombnedslag för att jag sen några dagar har världens pipigaste dotter som vaknar så fort jag lägger ifrån henne.
Sambon kommer som tur är hem ikväll så jag får lite lugn och ro!

Att jag har en lägenhet som skulle besiktigas och visas på söndag men blev idag kl15.00 tidigarelagt tills imorgon  *hjälp* har alltså en lägenhet som ska städas ur ikväll =( efter jag slutat jobba.

Förutom mina dagliga tankar til barn som far illa så är det min öroninflammation.

Att vi försökt få barn i 3½ år utan att lyckas.

Att jag snart har en massiv tenta att göra men mår för dåligt för att plugga.

Att jag måste bestämma mig om jag törs gastric by pass operera mig eller inte.

att vi är på väg till sjukhuset för PKU och Hörseltest med våra barn och inser att bilen är totalt slaktad! rutor, stereo, baslåda, slutsteg, skötväska, allt borta. Fan oxå!

Om jag ska anmäla min morbror för plundring av dödsbo elller inte

Den senaste kan jag hjälpa dig med Jag opade mig för 8 månader sedan och var sjukt nervös innan. Men det är det bästa jag har gjort! Har gått ner över 40 kilo och jag ljuger inte när jag säger att ett helt nytt liv öppnar sig! Och jag tyckte ändå jag hade ett bra liv innan! Så länge du läst på ordentligt och vet vad som väntar så tycker jag det är ett bra beslut. Men man måste ju vara medveten om att det int eär någon genväg utan en hjälp till självhjälp Dessutom kommer säkert dina chanser att bli med barn öka ganska mycket om du går ner i vikt.

Min dagens sämsta: Att sonen är sjuk och jag missar ytterligare en dag på praktiken.