• JAMC

    Är det fler än jag som känner sig som en bitterfi..a ibland?

    Jag blir galen. Varför känns det som att alla andra - mot alla odds - utom jag blir gravida och allt går himla galant. Inga missfall. Dessutom trots hög ålder, grav övervikt, sällan ägglossning, diverse sjukdomar mm mm mm. Det är ju självklart inte så, men det känns så ibland när jag tycker synd om mig själv. Överallt ser jag bebismagar, mina jämngamla vänner har redan klarat av alla barn de planerat för längesedan. För några år sedan träffade jag min nuvarande man som är lite yngre än mig och varken han eller hans kompisar hade barn då. Men det har ändrat sig i rask takt medan vi försökt hela den tiden förgäves. Nu är de också inne på unge nr 2. Det känns minst sagt som déja vu!! En av mina vänner fick sitt första barn för några månader  trots en allvarlig sjukdom och jag orkar inte träffa varken henne eller andra med bebisar. Jag känner mig bitter, missunnsam, ledsen och undrar hur jag ska komma över det här. Det kanske aldrig blir några barn och jag är så rädd att vår relation ska ta skada. Jag är rädd att bli lämnad om vi om några år inser att det är kört, då min man fortfarande är ung och kan träffa en yngre tjej som han kan skaffa familj med.
    Det är blev en väldigt deppig tråd, sorry, men det är så mycket som far genom skallen emellanåt. Kan ni också känna så här? Vad gör ni för att må bättre?

  • Svar på tråden Är det fler än jag som känner sig som en bitterfi..a ibland?
  • Marzenie o dziecko

    Jamc- hur länge har ni försökt ?

    Jag hoppas verkligen att du får behålla det denna gången.

    Anledningen till att jag känner mig gammal är att jag har velat ha barn i flera år nu. Och jag har alltid trott att jag skulle vara mamma innan jag fyllde 25. Började försöka när jag var precis fyllt 27 för jag väntade in att sambon skulle känna sig mogen.
    Så mitt liv är ju inte direkt så som jag hade föreställt mig det. Men men.
    Min mamma fick mig månaden efter att hon hade fyllt 18.
    Min lillebror som är 25 har ett barn på 1,5 år. Och jag fick precis veta att min andra lillebror som är 22 har börjat försöka med sin tjej.
    Känner mig ganska värdelös !

  • JAMC
    Marzenie o dziecko skrev 2011-12-12 23:06:13 följande:
    Jamc- hur länge har ni försökt ?

    Jag hoppas verkligen att du får behålla det denna gången.

    Anledningen till att jag känner mig gammal är att jag har velat ha barn i flera år nu. Och jag har alltid trott att jag skulle vara mamma innan jag fyllde 25. Började försöka när jag var precis fyllt 27 för jag väntade in att sambon skulle känna sig mogen.
    Så mitt liv är ju inte direkt så som jag hade föreställt mig det. Men men.
    Min mamma fick mig månaden efter att hon hade fyllt 18.
    Min lillebror som är 25 har ett barn på 1,5 år. Och jag fick precis veta att min andra lillebror som är 22 har börjat försöka med sin tjej.
    Känner mig ganska värdelös !
    Jag förstår att det känns frustrerande för dig. Det klart att det för utomstående inte känns som samma panik när man bara ser till åldern, men man har ju ingen aning om hur länge alla andra har försökt och längtat. Alla har sina egna referensramar. Jag vet hur det känns när alla runtomkring skaffar barn - nummer 2 och 3 t.o.m. Vi har försökt i 3 år nu. Jag blev gravid direkt på första försöket  och då tänkte vi att det här var ju lättare än vi trott. Sen rullade det på med missfall och ett par graviditeter till. Vi gjorde utredning och de hittade såklart inget fel, men kroppen ville inte bli gravid igen. Så vi provade IVF med positivt resultat första gången som följdes av missfall i vecka 7, andra gången negativt och nu tredje gången positivt resultat.
    Som du säger: jag känner mig värdelös! Det finns egentligen ingen anledning till det för vad sjutton ska jag göra åt det?? Det är ju inte som att det är mitt "fel". Och det som också bekymrar mig är hur förhållandet ska hålla om vi inte lyckas få barn.
  • hippsomhapp
    Gaaaa skrev 2011-12-09 14:17:06 följande:
    Vill bara säga att 27 är inte såååå ungt!!
    3 månader är maxtiden på kön till IVF och de kan inte näka dig att komma med.
    Jag har ju hållit på i 5 år totalt och ändå inte lyckats ännu så jag säger bara stå på er om de börjar krångla.  En vacker dag så är det försent!!
    Min mens är också på väg    Hade hoppats lite för mig själv att det skulle funka "normalt" för oss nu när jag äter levaxin mot sköldkörteln. men sån tur har man allså inte..
    Nä jag tycker inte heller att 27 är så ungt, särskilt inte som man har försökt i tre år! Men på läkarna låter det som att vi är sååå unga och sååå friska att det helt säkert kommer gå av sig självt. Varför gör det inte det då??? Klart de som har uppenbara problem ska få hjälp men jag tycker att vi också uppenbart har problem när vi försökt så länge och det inte funkar, trots att det tydligen inte är något fysiskt fel på någon av oss.

    Men är det 3 månader max väntetid i alla län? Jag tycker man läser om folk som fått vänta uppemot 2 år!?
    När kan man förvänta sig att få svar på när man får börja med IVF om remissen skickades för en vecka sedan?
    Bara man får ett datum så tror jag livet kommer kännas lite lättare. Om det inte ligger alltför långt fram i tiden dvs...
  • Gaaaa
    hippsomhapp skrev 2011-12-15 11:12:27 följande:
    Nä jag tycker inte heller att 27 är så ungt, särskilt inte som man har försökt i tre år! Men på läkarna låter det som att vi är sååå unga och sååå friska att det helt säkert kommer gå av sig självt. Varför gör det inte det då??? Klart de som har uppenbara problem ska få hjälp men jag tycker att vi också uppenbart har problem när vi försökt så länge och det inte funkar, trots att det tydligen inte är något fysiskt fel på någon av oss.

    Men är det 3 månader max väntetid i alla län? Jag tycker man läser om folk som fått vänta uppemot 2 år!?
    När kan man förvänta sig att få svar på när man får börja med IVF om remissen skickades för en vecka sedan?
    Bara man får ett datum så tror jag livet kommer kännas lite lättare. Om det inte ligger alltför långt fram i tiden dvs...
    Ring dem och fråga om ca en månad. Alla ställen har ju stängt över jul och nyår..
  • hippsomhapp

    Nu har vi fått brev där det står att vi är uppsatta i IVF-kö och att väntetiden är 3-6 månader! Är superglad men samtidigt så evinnerligt trött på att vänta...

  • Lillafrökenfräken

    För första gången sen oktober 2008 är jag GLAD över att en i min vänkrets är gravid. Känns mysko men sant. Avis, ja visst, men ändå glad. Har inte varit glad över nåt sånt på 3 år. Vem vet, man kanske blir normal till slut....

  • Kämparvidare
    hippsomhapp skrev 2011-12-09 10:24:00 följande:
    Jag känner också igen mig i allt! Bitterhet, ilska, avundsjuka, sorg... Nu är min bästa vän gravid, det funkade på försök nr 2.
    Idag är en sån där fruktansvärt deppig dag då jag gråtit från det jag öppnade ögonen imorse och insåg att mensen kommit även denna månad.

    Vi har prickat varenda ägglossning i 1,5 år och innan dess kört utan p-medel lika länge. Vi är unga, friska, har aldrig varit över- eller underviktiga, dricker inte, röker inte, äter sunt osv. VAD ska man göra???

    Vi är precis klara med utredningen som inte visade något fel på någon av oss. Visst ska man vara glad för det men samtidigt så får man ju ingen hjälp då!! Nu sa läkaren att han skulle skiva en remiss så skulle hon som har hand om kötiderna bestämma OM vi skulle få stå i IVF-kö. Vaddå OM? Om inte då? Ska vi inte få nån hjälp då?
    Någon som vet hur länge man kan få vänta på IVF om man är ung (27) och det inte är något fel på någon av oss?

    Hur ska man orka???
    Hej!

    Jag är 24 och min kille 29 och är inhet fel på oss heller, så jävla frustrerande!!!! Vi fick reda på igår att vi ska få en remiss till IVF vilket jag är både glad och ledsen för. Men vet inte rikitgt hur lång väntetiden är men är säkert någon månad. Hoppas ni åxå får reda på om ni får ställa er i kö snart? Har du ätit pergotime eller något likande?    
  • Lillflickan

    Vi har försökt i tre år och gjort fyra IVF-försök. Kompisarna som började försöka ungefär samtidigt har fått två barn. En kompis med problem fick på första IVF-försöket, en annan innan första IVF-besöket. Känns fruktansvärt orättvist. Är glad för dem, men det är svårt att glädjas ordentligt... Som tur är klarar jag fortfarande av att umgås med småbarnsföräldrar, men det börjar kännas tyngre. Försöker att inte visa så mycket, men visst känner man sig bitter ibland.

  • Marie-anne

    jag känner det samma, har fått missfall i november, och känner mej hm ja nästan hatisk, mot alla med barnvagn! dessutom får jag ingen feedback från mina nära, fast BM; på kvinnokliniken sa att det var ingen fara för att skaffa barn igen, det trots min ålder eller annat då jag är fullt frisk, då frågade jag ändå om min ålder, min lindriga autism mm, och hon sa att det absolut inte var några problem alls! killen har kommit i nått depptillstånd pga hans mormor men vill köra på som vanligt att vi fortsätter sexa och blir det så blir det=) mamma är i depression pga slutat med en medicin så hon vill knappt höra vad jag berättar vad det än må vara! suck=(

  • Gaaaa

    Jag säger det igen tjejer kolla upp erat TSH värde (sköldkörteln)
    Ni som hållit på länge eller fått missfall, tvinga till er levaxin och sänk erat värde och försök igen.
    Alla kliniker kan inte detta, men det är en stoooor anledning till att många inte blir gravida.

    Nu till min lilla klaga grej.
    Jo gissa vem som ville ha barn först i vårt kompisgäng.... Gissa vilket par som är sist nu.
    Alla har barn eller är gravida inga problem i huvudtaget.
    Själv 4 IVF och ett frysförsök ett missfall, endometriosbehandling 6 mån.

    Satan vem ska jag umgås med nu????
    Ska man börja skaffa sig kompisar i 20 års åldern nu själv nyss fyllt 37...

    Nästa fredag blir det utplock försök nr 5 och detta med levaxin för första ggn, jag har sänkt mitt TSH rätt mycket!!

Svar på tråden Är det fler än jag som känner sig som en bitterfi..a ibland?