Är det fler än jag som känner sig som en bitterfi..a ibland?
Jag blir galen. Varför känns det som att alla andra - mot alla odds - utom jag blir gravida och allt går himla galant. Inga missfall. Dessutom trots hög ålder, grav övervikt, sällan ägglossning, diverse sjukdomar mm mm mm. Det är ju självklart inte så, men det känns så ibland när jag tycker synd om mig själv. Överallt ser jag bebismagar, mina jämngamla vänner har redan klarat av alla barn de planerat för längesedan. För några år sedan träffade jag min nuvarande man som är lite yngre än mig och varken han eller hans kompisar hade barn då. Men det har ändrat sig i rask takt medan vi försökt hela den tiden förgäves. Nu är de också inne på unge nr 2. Det känns minst sagt som déja vu!! En av mina vänner fick sitt första barn för några månader trots en allvarlig sjukdom och jag orkar inte träffa varken henne eller andra med bebisar. Jag känner mig bitter, missunnsam, ledsen och undrar hur jag ska komma över det här. Det kanske aldrig blir några barn och jag är så rädd att vår relation ska ta skada. Jag är rädd att bli lämnad om vi om några år inser att det är kört, då min man fortfarande är ung och kan träffa en yngre tjej som han kan skaffa familj med.
Det är blev en väldigt deppig tråd, sorry, men det är så mycket som far genom skallen emellanåt. Kan ni också känna så här? Vad gör ni för att må bättre?
Hade hoppats lite för mig själv att det skulle funka "normalt" för oss nu när jag äter levaxin mot sköldkörteln. men sån tur har man allså inte..
