Vill göra abort om det är en pojke

Vad är egentligen en flickmamma?

Jag har en flicka, men jag är bara mamma. Har jag missat något?

Jag anser inte att man är lämpad att vara förälder om man ens funderar på att göra abort på grund av barnets kön. Ska vi välja barnets hårfärg, längd och så vidare också eller?

Ingen annan som fått graviditetsdepression och tänkt en massa knäppa saker?

det är alltid jäkligt märkligt att en trådstart ska vändas iom att tråden fortgår.
Först vill du inte ha en pojke,
sen skyller du på depression
sen  är det grundat från barndomen,
hur ska du ha det???? Inse att du behöver vård iaf och adoptera bort ditt barn om du nu är en flickmamma vad fan de nu e...skiter om ja blir anmäld, men du verkar ju inte helt stabil......hatar sådana här trådstarter att man ska välja kön hit o dit,..va fanimej glad att du KAN få barn!!!! Det är ingen självklarhet!!

Min kolega väntade barn samtidigt som mig hon var så lycklig över det lilla underverket hon bar på. Hon berättade för mig att hon och henes partner försökt få barn i ett par år nu och avslöjade också en stor sorg som hon bar på, ett svårt missfall för 1 år sen. Hon hade försökt med allt för att bli gravid och till hennes stora lycka väntade hon nu barn. Hon berättade för mig om hennes drömmar om att få en liten flicka  att klä henne i rosa och fina klännigar hon tänkte nog alldrig tanken på att det kunde blivit en pojke.  

Den dagen hon fick reda på att hon bar på en pojke grät hon floder hon ville göra abort. Hennes partner däremot som ångrat sig och inte längre ville bli föräldrer blev överlycklig. En pojke att bära fram familjens namn.  Hon kunde inte längre göra abort för då skulle han säker lämna henne.
Min kolega tittade på mig när hon berättade om att hon väntade en pojk och från den stunden hatade hon mig och min dotter som jag bar på. För vart skulle hon annars rikta hatet om inte mot mig? Efter den dagen såg hon alldrig mig i ögonen igen och ingorerade mig fullständigt.  Vart kommer hatet riktas sen när barnet är fött?
Hon önskade sig inte ett barn utan en docka att klä upp och leka med. 
Det tyckte jag var själviskt och gjorde mig välldigt illa berörd.

Men vad du känner är fullt normalt att vilja att ens barn ska få en bra uppväxt att ens barn ska bli älskad för den han/ hon är . Många som väntar barn har ångest eller är oroliga över något. Har jag råd? Kommer jag bli en bra mamma? Klarar jag verkligen det här?  Jag har ingen tveken om att du älskar ditt barn
.
Jag kan bara säga vad jag hade gjort och det är att fotsätta bearbeta känslorna, att göra en abort hade jag alldrig klarat av. Speciellt inte när fostret är så stort. Däremot hade jag kollat in hur det fungerar med adoption för det finns så många barnlösa par i världen som bara önskar att få ett litet barn att älska och ta hand om. Jag hade även funderat på om man skulle lämna över vårdnaden till pappan.
Den dagen då du håller ditt barn i famnen och om du inte känner att du kan klara av att fostra och älska ditt barn som du önskar  så har du möjligheter. Det gör dig inte till en dålig människa.   ( ursäkta stavfel)