Vill göra abort om det är en pojke

Vill och vill ... Jag vill ha grabbar eftersom jag tycker att dom oftast är roligare, och allt runtomkring dom är lättare. Drama och intriger ligger inte riktigt för killar, inte som hos tjejer och deras kompisar. Jag skulle inte göra abort, jag skulle bli överlycklig över en dotter också, så jag vet inte hur dessa människor "funkar": Jag svarade bara på ditt inlägg där du oroar dig för att folk tänker elaka saker om just din pojke, eftersom någon kanske önskat sig en dotter. Oddsen att människor bryr sig och reflekterar över du har en grabb är ganska låg, om det inte är så att det är folk som känner dig och ditt barn. 

Men, även om jag inte skulle göra det och även om jag skulle bli lycklig över en dotter  så betyder det absolut INTE att jag tycker att det är en anledning god nog att börja rucka på rätten till fri abort.

Vill man ha en allmän diskussion om man tycker det är rätt att skaffa barn när man misstänker att man kommer att få aknytningsproblematik går det bra att starta en sådan tråd. Där kan ni spy hur mycket galla ni vill, och berätta precis hur ni tycker att människor med traumatiska upplevelser i bagaget eller de som föredrar ett visst kön på sitt barn borde straffas. Att kapa en tråd i känsliga rummet däremot är inte ok.

Att folk kan bli så fruktansvärt provocerade över en annan människas tankar. Som personen vet är ologiska och som personen söker hjälp att bearbeta. Jag förstår inte. Ni hatar en människa som blivit oplanerat gravid i samband med sin skilsmässa, reagerat på ett sätt hon inte trodde att hon skulle och söker stöd i det. Många skriver att hon borde söka hjälp (borde vara tvångsintagen på psyk och jag vet inte vad). Sökt hjälp har hon ju gjort, hon har jobbat med sin bild av män i flera år pga sådant som hände när hon var barn. Det är inget som går över av sig själv, alla vuxna är märkta av sin barndom, den har gjort en till den man är. Att allt förstärks och blir "värre" i samband med att hennes äktenskap kollapsar och hon blir oplanerat gravid är väl inte så konstigt? Varför ska hon straffas dubbelt? Hon har hemska upplevelser med sig och hennes reaktion på det gör att ni dömer henne som en fruktansvärd människa, hon borde aldrig få skaffa barn, hon måste adoptera bort sitt barn för hon kommer att bli en värdelös mamma mm. Varför inte tipsa henne om hur hon kan söka hjälp och stöd för att ge sitt barn en så bra uppväxt som möjligt istället för att utmåla henne som satan? Ge henne stöd i att hon visst kommer att kunna älska barnet oavsett vilket, det är ju redan ett faktum och förtjänar en mamma. Jag tror knappast det barnet kommer att tacka er för att ni sitter här och och försöker få hans/hennes mamma att hata sig själv. Och även om ni tycker att det är fruktansvärt att föredra ett visst kön finns det många som gör det. Och i ts fall är det faktiskt inte speciellt konstigt. Ja, hon uttryckte sig provocerande i sin trådstart, men så kan man känna när man mår dåligt. Det finns inget som säger att den vuxna person som inte mår bra och är samlad förtjänar att bli kollektivt mobbad för sina känslor på detta forum. Men den som går in och svarar på inlägg i känsliga rummet bör i alla fall vara så samlad att den försöker hjälpa snarare än stjälpa ts.

Många uttrycker också att om man skriver provocerande saker så får man räkna med att bli påhoppad och mosad. Vad är det i så fall vi har känsliga rummet till? Jag vill själv inte starta trådar längre för jag vet att jag kommer att få hundra kategoriska, hatande, ogenomtänkta svar från folk som inte försöker sätta sig in i min situation även om det handlar om något relativt oladdat ämne och det fåtal som är intresserade av en konstruktiv diskussion dränks i flödet av folk som inte ens orkar läsa trådstartarens egna inlägg innan de svarar. Det är kämpigt att få sådan respons när man öppnar sig och vill prata om problem man har.

Det är inte det att jag drömmer om en flicka- jag vill inte ha en pojke. Rättare sagt, jag vill inte sätta en man till världen. Jag har blivit utnyttjad, misshandlad, våldtagen och trakasserad av pojkar/män inklusive min bror och min pappa. Därför har jag mycket låga tankar om män/pojkar.

Jag är säker på att det finns fler än jag som har såna här känslor. Hittade tex ett inlägg här på FL av en kvinna som absolut inte ville ha en flicka och kände sig nästan hatisk mot sin kula på magen.

Jag har beskrivit hur jag KÄNNER och det betyder inte att jag kommer göra abort om jag bär på en pojke. Stor skillnad. Jag är bara oroad över att mina känslor skulle gå ut över det stackars barnet om jag fick en pojke (även om jag högst troligt inte skulle känna såhär när barnet är fött). Jag tror inte att jag är mindre lämplig som mamma bara för att jag känner så här just nu!

Jag tycker iallfall det är helt knasigt resonemang och kommer nog alltid tycka det.

Tycker du TS kan fan adoptera ett barn istället. För då kan du ju välja kön.
Hur fan kan man bara komma på tanken att skriva en sån här tråd. När det är jättemånga här på FL som inte kan få barn på normal väg. Utan verkligen får kämpa med hormonbehandlingar o flera IVF o du kan göra en abort om det är en pojke. Fruktansvärt sorgligt.
Såna som du bör fan inte få barn!!!!!!!

Vilket resonemang är knasigt?  

Jag är oplanerat gravid i 16:e veckan. Min man och jag har försökt att skaffa barn ett tag, men jag fick veta att jag var gravid när skilsmässopapprena var inskickade. Det har varit oerhört dåligt mellan oss i snart ett år, men vi bestämde oss ändå för att göra ett sista försök.

Till saken...jag känner att jag absolut inte vill ha en pojke. Jag har alltid velat ha en eller flera flickor, men jag vill inte ha en pojke. Det har att göra med min egen uppväxt, något som jag pratat om i åratal med min psykoterapeut. Jag "vet" att när barnet väl föds kommer jag vara glad bara det är friskt osv, det är den normala reaktionen...men tänk om jag skulle känna att jag inte vill ha barnet om jag föder en pojke? Stackars barn.

Är det någon mer som tänker så här kring barnets kön?