Fick du förlossning skador av vaginal förlossning? (läs först)

Hur än det är så läker ju de flesta förlossningsskador och är inte permanenta, även om det kan ta tid. De skador jag kan komma på som ju faktiskt är oåterkalleligt permanenta och inte "bara" långvariga, det är ju typ att man har sådan analinkontinens att man måste göra en stomi, eller får göra en hysterektomi efter förlossningen o dylikt.

Tack för en underbar tråd, ts!

 

Men ibland brister ju musklerna vid slidöppningen och missas att sys ihop, eller så brister den sköra slemhinnan vid urinröret vilket leder till urininkontinens. Misstänker båda på mig, inkl. framfall bak och uttalad försvagning fram. Om operation krävs för att rätta till skadorna tycker ju jag att det är ganska allvarligt. Ett ingrepp kan misslyckas och ju mer ärrbildning man får desto sämre känsel mm.

Vid en studie av kvinnors upplevelser av sitt underliv 7 år efter förlossningen är det tyvärr många som vittnar om försämrad känsel, en öppen känsla, inkontinens, torra slemhinnor, ömhet, en känsla av att underlivet flyttat en trappa ner mm mm. Hur kul är det även om det inte är livshotande? Att känna obehag av sitt underliv när man står, går, sitter eller tom vänder sig i sängen är inte normalt och ganska påfrestande.

Jag fick ganska många stygn efter första sonen, kan inte gradera dessa men det tog ganska så lång tid att känna sig "återställd". Jag hade väldigt svårt att sitta, utföra toalettbestyr osv ett antal veckor och hade smärtstillande tabletter i en månads tid ungefär vill jag minnas. Efter andra barnet fick jag sys med ett stygn och kände mig återställd så gott som direkt. Kunde gå på toa utan problem och satt som vanligt så fort jag vågade prova.

Yngste sonen är ett halvår och jag känner mig helt återställd - som innan jag fått några barn. Det var mycket jobbigare efter första barnet, efter andra åt jag inga smärtstillande eller någonting och mådde toppen.

Ja

Grad 2 och 3 bristning

men har större men efter mitt snitt.

Jag har fått bristningar vid båda förlossningarna, första en hel del o andra bara liiite o visst hade jag ont efteråt, dock så var det väl inget onormalt i det. Underlivet är ju gjort för att klara av att spricka o att sedan läka snabbt. Så jag anser att det blir lite fel i dina alternativ där enbart svullen o öm är att anses som normalt. Som jag förstått är det helt normalt att spricka vid förlossning, i synnerhet som förstföderska, däremot ska det inte behöva bli så illa att man får sfinkterrupturer.

Fick väl lite bristningar, men de läkte fort.

men då låter det som man "SKA" brista och sys, för man har fött vaginalt, finns ju många som inte gör det uppenbarligen.
Jag känner att mvc och bb är alldeles för nonchalanta mot alla som faktiskt brister och har problem.
känns som om det ska vara så, det är naturligt att lida ha ont, och besvär, famfall,inkontinens mm, men behöver det verkligen vara så?
har vi inte kommit längre i utvecklingen?
tycker det känns som vi kvinnor helt enkelt ska bara lida så är det, vi har valt att föda vaginalt, ehum som om man har ett val? man blir mer eller mindre tvingad till vaginalt, sen får man ha ont efter och bestående men, det får bara vara så för det vart så. man kan väll nästa säga "alla" vill ha barn, men ska man behöva få bestående men för att vården inte ser efter  födande,nyblivna mammor? ingen forskning sker, knappt ingen statistik, och detta är vår fortplantning...
 

Nej ingenting.

Men ts, snitt är ju inte precis smärtfritt heller? Jag har inte sytt ett stygn vid någon av mina förlossningar, jag hade garanterat haft mer ont efteråt om jag snittats.