Min pojkvän har varit otrogen. Jag fick reda på det själv. När jag frågade honom så berättade han för mig. Han svarade på alla frågor jag ställde. Jag har valt att förlåta honom men har dock lite bekymmer med förtroendet. Jag vill kunna lita på honom, men hur? Hur bearbetar man det?
hur har det gått för er som tagit tillbaka eran partner? Berätta gärna 1
tog tbx min man han var otrogen ett år med en jävla h**a hon är psykolog dessutom hon visste om att han är gift och har barn men endå ville hon Och så går vi och snackar med psykologer om våra känslor nu drar jag inte alla över en kamm men endå Jag kan säga att det snart har gått ett år sen jag tog tillbaka idioten och DEt finns inget i världen jag ångrar mest <jag planerar som det är och slänga ut han för gått! KAn inte fatta att jag tog tbx honom JAg hatar honom efter allt det kvittar om ens partner har vatt med någon annan 1 gg eller flera ggr förhållandet är endå FUCKT!
Trust is like a mirror you can fix it if it s brook BUT you can still se the crack in that muther fucking reflection!
Jag forlat min forsta pojkvan, han forsokte fa satta pa en av mina nara vanner skickade sms och var allmant acklig. Hon var fruktansvart upprord kommer jag ihag, men vagade inte ringa mig for hon trodde jag skulle bli arg pa henne, sa hon lat var gemensamma vannina ringa ( men hon grat i bakgrunden, stackaren )
Jag forlat honom for att jag alskade denna mannen sinnesjukt mycket, och han tyckte han var i sin fulla ratt i och med att jag hade gatt upp 5 kg ( ja, jag var ung, 17 han var runt 30, hade det varit samma scenario idag sa hade jag reagerat helt annorlunda)
Men det var forstort for mig, vi holl ihop i tio manader efter det, men kanslorna och tilliten bara forsvann efter det. Jag bodde hos honom for jag klarade inte av att bo hemma, hade massa skit dar da. Hon jag bodde hos var inte snall (var egentligen LVU ad) och fick inte tag pa annat boende, sa var fast till jag var 18. Inte sa latt att hitta lgh i Stockholm, men fick faktiskt hjalp av soc efter jag forklarat laget.
Mitt ex va otrogen mot mig. Han berättade, dock va det inget sexuellt med i bilden.
Jag förlät honom.
Efter att han var så otroligt svartsjuk och trodde varenda dag att jag skulle vara
otrogen så gjorde jag slut.
Har nu några månader efter fått veta att han hade varit otrogen hela förhållandet,
fast då med en annan tjej. Och det var sexuellt!
En gång otrogen, alltid otrogen.
Om min nuvarande pojkvän skulle vara otrogen mot mig, så skulle jag aldrig förlåta honom.
En sån sak är inte något som "bara hände"..
Hoppas du gör rätt val för Dig.
Kram.
Min man var otrogen precis efter vi fått vårt första barn. Under graviditeten var han så glad och stolt och behandlade mig som en prinsessa. Jag tyckte vi hade det så bra och trodde vi var ett team, så starka.
Precis efter BB-tiden efter hans tio lediga dagar så hade han en konferens inplanerad med jobbet som han verkligen behövde åka med på och jag kände att jag inte ville hindra honom, det var bara över en helg.
Under den helgen betedde han sig precis som vanligt. Vi har aldrig varit svartsjuka eftersom vi alltid varit så kära, så när han på lördagskvällen inte ringde som han sagt så tänkte jag att han väl glömt det. Han glömmer aldrig av mig, men jag tänkte att det var en engångsföreteelse så jag brydde mig inte om att ringa heller. Han måste ju få andas också.
Vi hördes inte förrän efter han skulle kommit hem, på söndagen. Och jag satt där med vår tvåveckors och längtade efter honom när jag får ett sms där det står att flyget är försenat och han kommer först på måndagen. Då började jag ana oråd (jag vet inte varför, eftersom jag inte är svartsjuk) varför ringde han inte? Så jag ringde upp honom men telefonen var av.
Jag ringde istället till hans kompis och arbetskamrat som också var med på konferensen. Han svarade och jag småpratade lite om hur de haft det och kompisen sa de haft det bra men det var skönt att vara hemma nu. Jag glömmer aldrig hur han ordgrant och lättat uttryckte hur skönt det var att vara hemma. Jag frågade honom om de åkte i fler gruppen men nej sa han de hade landat vid klockan tre och nu var klockan sju.
Han undrar om nåt hänt och jag säger som det är. Kompisen blev väldigt förvånad och jag orolig. Vi lovade jaga honom på varsitt håll och återkomma när nån hittat på honom. Vid det här laget hade jag ringt mamma som kom och var med dottern då jag inte kunde hålla koll på oron och dottern samtidigt.
Kompisen ger mig nummer till resterande på företaget och jag vet än idag inte varför men när jag ser namnet NN så reagerar jag. I mitt bakhuvud nånstans så minns jag att hon är relativt ny och mannen har pratat om henne. Hon är med på konferensen. Hon. Jag börjar känna svartsjuka.
Svartsjukan stegrar. Vi bor i en medelstor stad i mittersta sverige där jag är uppvuxen och känner till områdena bra. Via hennes nummer letar jag upp hennes adress och det är ett fint kvarter någon kilometer från vårat område. Nu börjar jag tappa greppet om tiden och jag börjar helt tappa greppet om allt men jag ringer den här tjejen och presenterar mig. Jag säger inte vad jag vill, utan undrar om jag kan komma över och fråga om en sak.
Javisst kan jag förstå att hon tycker det är en underlig fråga, men ingen annan skulle vart otrevlig, men hon sa snabbt nej varför då? Och lät allvarlig. Jag blev alldeles kall i kroppen. Mamma tog dottern och jag tog cykeln bort en kilometer. Till henne. Hennes, hennes mans och barns hus. Och se, hon var hemma.
Jag visste inte vad jag skulle möta och jag var inte beredd på något men jag plingade på dörren. Ville inte gå in bara sådär för jag var rädd. HOn öppnar och blockerar av nån anledning dörren innan jag ens försökt gå in. Jagsäger du sabbar två familjer var är han? Jag ser hans mobil och jacka på en pall i hennes hall. Han är där hos henne och han har ljugit för mig. Han är där och gömmer sig av nån anledning. Hon ber mig gå därifrån och den här delen är jag inte stolt över men jag smyger runt hennes hus istället och kollar in. Jag ser ingenting.
En bra stund senare får jag ett sms från honom där det står att han är hemma om tio minuter, han tog ett annat flyg. Jag står kvar vid hennes hus och ser honom storma ut. Jag hör ingenting av vad som sägs dem emellan när han joggar bort men han har bråttom och hon är hysterisk. Jag tar en genväg och genskjuter honom alldeles bakom bullerplanket vid deras kvarter. Jag är så rädd och ledsen att jag känner hur mina ben viker sig och jag är på väg att kissa på mig av nervositeten. Han bara håller mig chockat. Han håller mig när jag slår honom och han håller mig när jag skriker och biter och rivs. Sen går vi hem ihop och det låter som en saga men vi går tillsammans hem, tittar på vår fina dotter och somnar i varandras armar.
Jag småslumrar bara på natten och mamma är kvar för dottern. Jag har ont i bröst för jag inte ammat sen eftermiddagen och jag har inte tvättat håret på hela helgen. Dagen efter är mamma kvar. Jag tar mannens mobil och läser deras sms, det är sms från lördagen där han uttrycker hur kåt han är och att han vill ha hennes rosa lilla fitta. Hur han vill göra med den och henne och att hon har så snygg rumpa. MIN rumpa har han alltid vart fixerad av så de orden gör mig fruktansvärt ont. Hur han kan säga så tillnån annan när han sagt till mig att han inte ens kollar på andra.
I varje fall så ligger de med varandra och hon är tydligen trång och bäst på att suga också. Nåt han säger till mig varje gång vi har sex. Jag gråter tills han vaknar och han vet att jag sett. Hon har även skickat nya sms där det står att hon vill vara hans och kan lämna sin man. Jag ber honom ringa upp henne för jag vill hörai vilket tonläge han pratar med henne men han vill inte ringa henne.
Jag bestämmer mig för att gå och hämta min cykel och lämna honom ifred. Så jag gör det. Jag går och hämtar min cykel utanför Hennes hus. Jag ser henne därinne. Hon är fan äcklig. Visst, smal och smärt och långt hår men hon har en sån näsa min man säger att han hatar, och hon har sån stil som min man inte gillar. Men visst hon är snygg. Jag vill bara döda henne men jag tar min cykel och cyklar hem.
Hemma är mannen påklädd och sitter med dottern i famnen. Mamma ha gått. Han börjar gråta när jag frågar varför. Hans förklaring är att han saknat mig så mycket att han tog vad som helst som kunde vart jag. Han uttryckte sig till henne som till mig bara för att hon hade liknande kropp som mig och lika hår. Annars var hon inte intressant. Jag frågade hur han tänkte när han följde med henne hem. Han hade inte vågat komma hem till oss, han hade ingen bättre förklaring.
Jag godtog inte det han sa eftersom jag inte kunde förstå, så jag beslutade mig för att lämna honom vilket jag gjorde redan samma dag. Efter tjat och byte av jobb så började vi i vilket fall parterapi ett par månader senare. Vi hade hela tiden kontakt pga dottern och jag kunde inte få nog av honom Jag visste hela tiden att jag skulle förlåta honom, det var bara en fråga om när.
Jag ångrar mig inte för en sekund att jag tog tillbaka mitt livs kärlek. Hon jobbar inte heller kvar på mannens fd jobb, och hon är nu tre år senare skild och lever med en ny. Vi har en dotter till och är väl kärast i hela världen. Min man och jag.
Vad som fick mig att förlåta? Förståelsen av innebörden av vad saknad är.
Ja, och det gick åt helvete.
Kanske mest pga att han var otrogen med sitt ex, som bodde nära, och som hela tiden sms:ade om skitsaker och "jag saknar dej" och så vidare, bara för att reta upp mig, när hon visste att jag var hos honom.
Var paranoid, ville läsa hans sms, kom hela tiden på nya saker att älta/fråga om.
Den jävla äckliga häxan såg till att jag inte kunde gå vidare med min pojkvän som jag kanske annars hade kunnat, genom att inte hålla sig undan. (De hade barn ihop, men hon hörde av sig långt mer än hon behövde)
Så det tog slut.
Att förlåta behöver inte betyda att man ska fortsätta leva tillsammans..... Man kan förlåta ett svek och gå vidare med sitt liv utan personen som svek.
En otrohet gör ofattbart mycket skada i ett förhållande på alla plan , framförallt på förtroendet. Även om man förslåter själva handlingen så kommer det krävas mycket tid för att återfå den. Det handlar oxå om att avväga om man vill ta chansen att otroheten repeteras (vilken den tyvärr ofta gör).
Jag tror att det är jättesvårt att sitta och säga vad TS ska göra. Mycket beror på hur TS kille är funtad , vilket vi inte har en aning om , dessutom är vi alla färgade av våra egna erfarenheter. De som förlåtit och sedan fått det bra igen kommer självklart rösta för att förlåta , de som förlåtit och blivit svikna igen kommer rösta för att lämna.