Februariflickan skrev 2011-07-30 14:08:28 följande:
Det har gått 15 månader sen han berättade om otroheten som skedde men en kollega 2009. Det var på fyllan utomhus efter en krogrunda. Det har varit sjukt jobbigt.
Nu valde han att berätta själv jag hade ingen aning om vad som skett innan han sa det, hade en jobbig 6 månaders period med gråt och bråk och jag ville bara dö men jag gick och pratade med psykolog och fick ur mig allt elakt jag inte kunde kasta på honom varje dag och mår nu bättre.
Jag ställde hårda krav på honom om jag skulle stanna kvar vilka var: aldrig mer dricka sprit när han e ute utan mig, köra bilen dit och hem och komma hem i tid, han var ALDRIG hemma när han lovat förr. Dessa krav säger han var jobbigt till en början men nu väljer han bort sprit och mår bra han vill inte dricka för han vet att jag mår dåligt och får backflash över hans otrohet.
Han jobbar kvar, hon med men de har olika arbetsuppgifter och ses aldrig. Tyvärr har jag fortfarande dagar då jag mår skit över hans svek men det blir färre och färre men ont kommer det nog alltid och göra.
Min man jobbar också kvar på samma jobb som henne.. Det stör mig varje dag. Nu har vi semester och det känns bättre. Men jag hatar på något sätt alla kvinnor på hans jobb, samt alla som ser ut som henne. Fast även om det är såhär så försöker jag komma över det mer och mer.
Jag kämpar och som jag skrev innan. Man får välja, antingen eller. Och har man gett sig fn på att det ska gå så vill man och kämpar. Vill man inte, är det ingen idé.
Trots detta drömmer jag att jag misshandlar henne, båda två, att jag träffar henne och skadar henne. Men det känns inte bättre efteråt. Då vill jag bara dö- Sjukt hur andra personer kan få en att må egentligen..