Min pojkvän har varit otrogen. Jag fick reda på det själv. När jag frågade honom så berättade han för mig. Han svarade på alla frågor jag ställde. Jag har valt att förlåta honom men har dock lite bekymmer med förtroendet. Jag vill kunna lita på honom, men hur? Hur bearbetar man det?
hur har det gått för er som tagit tillbaka eran partner? Berätta gärna 1
Riktigt rörande. Jag har inte kunnat skriva något svar efter jag läst det där.
Tårarna bara kommer och så fort jag tänker på något att säga blir jag bara stum.
En annan sak dock, att förlåta. Det är ju lättare att förlåta den man älskar och känner, än den som
är den andra boven i dramat. Där har jag stora problem och det förstör verkligen för mig. Jag har
kommit en bra bit i själva läkande- och komma-vidare-processen. Men hur ska jag kunna förlåta
henne? Måste man det?
Accepterande ja.. Det är så svårt. Jag önskar att jag kunde släppa och faktiskt "acceptera det jag inte kan förändra" men ack så svårt :(
Tack för svaret!
För mig som tog min partner tillbaka, för att göra en lång historia kort.. Slutade med åter igen krossat hjärta och sviken flera gånger, hundratusentals lögner och en självkänsla som är i botten. Svårt att lita på andra människor och jag blev psykisk utmattad efetr förhållandet bokstavligen talat.. Nu mår ja lite bättre iallafall och känner väl att förlåta inte är något man säger utan det är en känsla. Du kan inte förlåta och säga "ja men okej då jag förlåter dig" utan du ska ju känna det i hela kroppen och verkligen leva efter det. Jaja, lycka till oavsett!
Samtidigt som att säga förlåt inte heller är något man bara säger utan det visar sig i den andras handlingar och vad den är beredd att göra för att få förhållandet att fungera.
tog tillbaka han, men efter ett tag tog det slut.. gick aldrig att förlåta! vi såg på de hela helt olika. Han tyckte det inte var otrohet (ons) pga att det inte var några känslor inblandade mellan dom.. hmm.. idag kollar jag alltid med dem jag dejtar så vi är på samma nivå gällande otrohet och vart den gränsen går! nää fy vilka äckliga svin de finns!!
En gång i mitt liv så var jag otrogen.
Jag vet inte varför, kanske Kåt eller Omogen Jag är nu 34år ( Var otrogen när jag var 20år )
En gång Otrogen alltid Otrogen - Det stämmer inte.
När jag var otrogen så grät jag i duschen, hur dum och osjälvisk jag var, Jag ändrade mig, Jag intalade mig att jag aldrig skulle vara otrogen igen, och så blev det.
När jag jag var otrogen så berättade jag inte det, eftersom det skulle skada mer än det skulle läka.
Kanske ego tycker vissa
Jag skulle SJÄLV VILJA VETA.
En del skriver att det det måste vara fel i förhållandet att man är Otrogen, det behöver det inte vara, man kan vara full eller så beror det på att man är att känner sig attraherad av den som stöter på dig.
Jag älskade min flickvän och ändå var jag otrogen. Varför? VET EJ. Jag tror att det beror på att jag blev SEDD och att jag fortfarande var attraktiv för andra tjejer. Eller så var jag omogen.
Det betyder inte att jag VAR en Idiot.
Nu tio år sedan så har vi två barn och har varit gifta i sex år. Jag tänker ibland tillbaka på den tiden och kan inte riktigt förklara varför det hände.
Jag har ångest ibland eftersom jag inte vill ha några hemligheter för min fru, men nu har det gått så lång tid, så varför berätta.
Det jag vill säga är att om man är otrogen och verkligen ångrar det så skall man inte berätta det, eftersom det gör mer skada än bättre.
Hade jag berättat det att jag var otrogen så VET jag att vi inte skulle vara tillsammans och att två fina barn inte skulle ha funnits.
Om man ska förlåta att en har varit otrogen så skall man förlåta ordentligt, inte ta upp det snedsteg som den personen tog, och det är inte lätt.
Jag har tänkt på det själv, om min fru ( Som hon nu varit i sex år ) skulle vara otrogen så vet jag inte vi skulle kunna vara tillsammans, KANSKE eller litar jag på henne att det var ett snesteg och att det inte skulle hända igen, Det vet jag inte och det skulle behövas ett ordentligt tänkotid..
Allt hänger på individen att man accepterar otroheten och det gäller att lita på den som har varit otrogen, annars håller aldrig förhållandet.
Jag ångrar självklart otroheten och tänker på den ibland.
Skulle man ha en magisk klocka så skulle man skruva tillbaks den.
Jag måste bara hålla med om förra skribenten.
En gång otrogen, alltid otrogen sägs det men jag tror och vet att det inte stämmer.
Jag har också varit otrogen och det är inget jag är stolt över. Anledningen var många men i det stora hela så handlade nog om att jag var för feg för att göra slut och jag antar att jag både ville ha kaka och äta upp den samtidigt.
Denna otroghetshistoria skiljer sig nog lite från de andra jag har hört eftersom jag några månader senare gjorde slut med min dåvarande och började dejta killen jag var otrogen med. Till slut blev vi ett par och nu väntar vi vårat första barn. Han är utan tvekan mitt livs stora kärlek.
Men även fast han var med på det hela, han visste att jag hade pojkvän då vi låg med varandra första gången så har det tagit tid för honom att lita på mig. Det är nog en sak att ligga med en upptagen tjej men att bli tillsammans med den tjejen är nog inte samma sak. Jag vet att jag aldrig skulle kunna göra något sådant mot honom. Jag var honom trogen även i början då vi mest träffades för skoj skull efter att jag blev singel. Han träffade då andra och det visste jag om men jag kunde helt enkelt inte träffa andra då jag hade bestämt mig för honom.
När båda bestämde sig för att bli seriösa och satsa på varandra så pratade vi ut om allt som hade hänt och det visade att han inte heller var stolt över det vi hade gjort mot mitt ex, han var dessutom orolig över att det kunde hända igen men mot honom och inte med honom denna gång. Man får en dålig stämpel när man är otrogen så enkelt är det, men jag tror att det är fullt möjligt att förlåta om man verkligen älskar varandra. Det sägs att kärleken övervinner allt och jag känner att jag måste tro på det.
Jag och min kille har inte haft det lätt. Jag hade svårt att acceptera att han träffade andra när vi började dejta varandra även fast båda var med på det mer eller mindre. Men jag har blivit tvungen att förlåta honom för att kunna leva med honom, och tro mig jag vill inget hellre än att leva med honom. Jag älskar honom otroligt mkt!
Så hur har vi gjort? Jag vet inte hur han har gjort men jag har dragit streck över det som hänt, jag har förlåtit honom från hjärtat och jag ser frammåt. Vi har även pratat otroligt mkt om det som har hänt och det har hjälpt mkt. En gång otrogen, alltid otrogen? Kanske för vissa men inte för mig, jag lärde mig min läxa istället.
Igår kände jag mig ganska stark och stolt, var glad och lycklig.. Allt var som jag vill, som jag vill må.
Men idag råkade jag se henne.. 
Det är jobbigt hur allt bara faller samman då. Jag tänker på hur det varit innan nu, men det är en klen tröst. Det är som att sparka undan fötterna för mig.