-
Meddelande borttaget
-
Svar på tråden Unga mammor och mognad.
-
Lilla My21 skrev 2011-07-26 00:34:51 följande:Exakt så, och speciellt om "alla som säger så" dessutom är äldre än en själv.
De man oftast lyssnade på var de i samma ålder som också visste bäst men även där var man ju ganska selektiv, det var bara vissa utvalda man kunde tänka sig att lyssna på, och de som kanske var aaaaningen coolare än en själv var funkade också att lyssna till =) *nostagi*
Heh jo de man trodde visste allt om livet. För de verkade så säkra, jag var en av dem tjejerna som alla lyssnade på. Jag var väldigt självsäker och sa vad jag tyckte.
Jag har dock alltid lyssnat mycket på min mor och var nog papegoja redan då. Hon säger mycket klokt och det insåg jag som tur var redan då. Men bara för att jag visste vad hon sa och tyckte betydde inte att jag förstod det, inte förens nu har jag börjat förstå att det finns en djup grund i allt som hon upprepar i hopp om att det skulle fastna.
Här om veckan hörde jag mig själv säga " du ska inte få saker för att du är snäll, utan vara snäll så kanske du får något!" Och helt plötsligt förstod jag precis vad hon menat. Men då är jag också snart "vuxen" i hjärnan. Om ett halvår fyller jag 25 och då kommer jag ha en liten bebis på armen som jag hoppas att jag med min nyfunna eftertänksamhet kan ta god hand om. -
Det där känner jag igen lite, jag "apade" gärna efter saker som människor jag tyckte var kloka och förnuftiga sa, men jag är inte säker på att jag förstod innebörden fullt ut, ibland blev det tom riktigt fel, speciellt när denna personen använde en del invecklade ord som jag sedan också skulle använda i det sammanhang jag TRODDE de skulle var i =)Mimmlas skrev 2011-07-26 00:40:53 följande:Heh jo de man trodde visste allt om livet. För de verkade så säkra, jag var en av dem tjejerna som alla lyssnade på. Jag var väldigt självsäker och sa vad jag tyckte.
Jag har dock alltid lyssnat mycket på min mor och var nog papegoja redan då. Hon säger mycket klokt och det insåg jag som tur var redan då. Men bara för att jag visste vad hon sa och tyckte betydde inte att jag förstod det, inte förens nu har jag börjat förstå att det finns en djup grund i allt som hon upprepar i hopp om att det skulle fastna.
Här om veckan hörde jag mig själv säga " du ska inte få saker för att du är snäll, utan vara snäll så kanske du får något!" Och helt plötsligt förstod jag precis vad hon menat. Men då är jag också snart "vuxen" i hjärnan. Om ett halvår fyller jag 25 och då kommer jag ha en liten bebis på armen som jag hoppas att jag med min nyfunna eftertänksamhet kan ta god hand om.
Ska sova här tänkte jag, högravid och med ett barn som säkerligen kommer att vara hyperaktivt imorgon, men hörs vi inte innan får du lycka till med graviditet och framtida vishet =P
Natti -
Oj vilka hårda ord om ungdomar... Jag accepterar fullt ut att det finns bevis för att hjärnan inte är fullt utvecklad innan 25 års ålder, jag har inte kollat upp det men det låter inte orimligt. Däremot håller jag inte med om att det automatiskt gör en till en dålig förälder.
Om vi alla skulle vänta med barn tills alla bitar fallit på plats, mognad och livserfarenhet var fulltankat osv. så skulle inte många skaffa barn överhuvudtaget, och knappast innan 40 år. Varje ålder har sina fördelar och nackdelar och varje kategorin har självklart individer som aldrig skulle bli föräldrar. Men det är väldigt tråkigt när ungdomar försöker förklara sig och bevisar att de har ordnade förhållanden, tar ansvar för sitt barn, har tänkt till innan osv. och då får höra "ja men du är undantaget". Dessa ansvarsfulla och kloka ungdomarna har ju inte heller en "färdigutvecklad hjärna" men klarar uppdraget galent i alla fall.
Bidragstagare och dåliga föräldrar finns överallt och i alla åldrar. Tycker det är väldigt "omoget" av er "vuxna" att klumpa ihop ungdomar och dra alla över en kam, ni borde levt tillräckligt länge för att sluta med generaliseringar. -
ViVäntarLois skrev 2011-07-26 10:43:57 följande:Oj vilka hårda ord om ungdomar... Jag accepterar fullt ut att det finns bevis för att hjärnan inte är fullt utvecklad innan 25 års ålder, jag har inte kollat upp det men det låter inte orimligt. Däremot håller jag inte med om att det automatiskt gör en till en dålig förälder.
Om vi alla skulle vänta med barn tills alla bitar fallit på plats, mognad och livserfarenhet var fulltankat osv. så skulle inte många skaffa barn överhuvudtaget, och knappast innan 40 år. Varje ålder har sina fördelar och nackdelar och varje kategorin har självklart individer som aldrig skulle bli föräldrar. Men det är väldigt tråkigt när ungdomar försöker förklara sig och bevisar att de har ordnade förhållanden, tar ansvar för sitt barn, har tänkt till innan osv. och då får höra "ja men du är undantaget". Dessa ansvarsfulla och kloka ungdomarna har ju inte heller en "färdigutvecklad hjärna" men klarar uppdraget galent i alla fall.
Bidragstagare och dåliga föräldrar finns överallt och i alla åldrar. Tycker det är väldigt "omoget" av er "vuxna" att klumpa ihop ungdomar och dra alla över en kam, ni borde levt tillräckligt länge för att sluta med generaliseringar. -
Sen är hela diskussionen väldigt populistisk, genomsnittåldern på en förstföderska 1974 var t ex 24 år, något som väl räknas som ung mamma idag.
Är sjuttiotalisterna då en förstörd generation som hade mammor utan färdigutvecklat konsekvenstänk..
För att inte tala om i andra länder med en ännu lägre medelålder.
Det är inte brainsurgery att sköta ett barn. -
Du vinner pris för sämsta argument hittills i tråden.AnnaPS skrev 2011-07-26 22:15:21 följande:Det är inte brainsurgery att sköta ett barn.
-
nu har jag inte läst hela tråden men det mesta , tycker att ts har rätt i mycket, håller med om mycket som skrivits men som sagt jag är själv en (ung) mamma , det var inte planerat , vi hade inget , bodde hemma gick i skolan , men jag tyckte att bara tanken på abort var hemsk så jag satt och prata igenom allt med min kille (som jag vart tsm i 3 år innan jag blev gravid, så hade iallafall fast förhållande) och bestämde oss för att behålla barnet allt har ju gått bra då vi han gå ut skolan, fixa lägenhet, jobb och allt till lägenheten och bebisen.
Men jag skulle aldrig rekommendera att skaffa barn så tidigt när man inte har ngt för det är väldigt jobbigt att hinna med att göra allt på nio månader !!
jag ångrar ingenting men det är på frestande att ha nio månader på sig att gå från "tonåring" till mamma och sambo!
hoppas dock att folk inser att man kan vara en jättebra förälder oavsett ålder !! -
Jag tycker inte att man ska behöva vara färdigutvecklad för att skaffa barn (det är ju förövrigt omöjligt) däremot har tonåringar inte ens påbörjat att utveckla många av de kognitiva förmågor som är viktiga för mogna slutsatser, logiska resonemang och långsiktigt konsekvenstänk. Sådant som problemlösning, beslutsfattande och att tänka hypotetiskt blir inte möjligt förrän i slutet av tonårstiden vid 19 års ålder.AnnaPS skrev 2011-07-26 22:15:21 följande:Sen är hela diskussionen väldigt populistisk, genomsnittåldern på en förstföderska 1974 var t ex 24 år, något som väl räknas som ung mamma idag.
Är sjuttiotalisterna då en förstörd generation som hade mammor utan färdigutvecklat konsekvenstänk..
För att inte tala om i andra länder med en ännu lägre medelålder.
Det är inte brainsurgery att sköta ett barn. -
Nej det gör jag inte. Kanske naturen ordnat sent konsekvenstänk för att vi ska få barn innan? Ofta är det ju mkt som rent logiskt talar emot att skaffa. Då behöver man en naturlig skygglapp, annars blir inga barn gjorda. Sen blir jag också konfunderad över att du inte är intresserad av de som lyckas bra som unga föräldrar - som ju är i majoritet. För i o m det faller ju hela din generaliserande hypotes att största delen unga föräldrar är oansvariga etc. Du är inte intresserad av hur verkligheten ser ut, utan bara intresserad av att förfasa dig över extremfall.
-
Majoritet? "Lyckas bra"? Vad får du det ifrån och vad innebär "lyckas bra" för dig? Ser man till statistik gör nog de flesta en annan tolkning.AnnaPS skrev 2011-07-27 10:05:46 följande:Nej det gör jag inte. Kanske naturen ordnat sent konsekvenstänk för att vi ska få barn innan? Ofta är det ju mkt som rent logiskt talar emot att skaffa. Då behöver man en naturlig skygglapp, annars blir inga barn gjorda. Sen blir jag också konfunderad över att du inte är intresserad av de som lyckas bra som unga föräldrar - som ju är i majoritet. För i o m det faller ju hela din generaliserande hypotes att största delen unga föräldrar är oansvariga etc. Du är inte intresserad av hur verkligheten ser ut, utan bara intresserad av att förfasa dig över extremfall.