Unga mammor och mognad.
AnnaPS skrev 2011-07-24 20:50:03 följande:
Jag undrar vad som fick dig att starta den här tråden? Oro för barnen till unga mödrar? Soc-pengar du tyckte kunde användas bättre? Allmän irritation över att alla inte är som du? Undrar av ren nyfikenhet.De barn till unga föräldrar som jag träffat, ett tiotal kanske, har det inte gått någon nöd på. Glada, trygga, hela och rena.
Soc-pengar? Under ett par år kanske. Men betänk då att mamman har fött ett barn som förmodligen har ett 50-årigt yrkesliv framför sig med skattebetalning och allt vad det innebär.
Vi har inte försakat oss själva och vi vill inte enbart leva genom våra barn. Vi vill inte leva som hemmafruar och vi dissar inte hundratals år av utveckling och kvinnlig klasskamp. Vi åttio och nittiotalister är helt enkelt effektivare.
Gränsen mellan hammaliv - studenttid - arbetsliv - jobb - fritid - intresse är utsuddad. Jag har under min sons 1,5 halvtåriga liv hunnit med att plugga 60 högskolepoäng, starta företag och samtidigt varit mammaledig på heltid. Att min son får vara med på mina strävanden och resa in i arbetslivet var viktigt för mig - att inte bara födas in i en färdig tillvaro där allt fokus är på honom.
Jaja jag bladdrar på men min poäng är att din tolkning är väldigt fel och väldigt cynisk. Du verkar tro att unga mammor skaffar barn för att de tror att de ska få en barbiedocka. Att de pga sin ungdom inte kan greppa det livslånga commitmentet. I själva verket var de unga mammor jag träffat väldigt införstådda med vad ett föräldraskap innebär.
Och varför är det så jävla fel att vara spontan?
Nu är jag 22 år och min man är äldre, färdigutbildnad och har ett "riktigt" jobb så vi kvalar inte riktigt in under kategorin Unga Föräldrar. Men jag håller med AnnaPS om att många unga föräldrar är väldigt duktiga och målmedvetna.
Jag kombinerar själv studier och eget företag med mammaledigheten. Vi tar inte ens ut FP det första året för att vi reder oss själva så några bidragstagare kan man inte kalla oss... Jag tror att min ålder många gånger är till min fördel. Jag har energi i massor, jag tillhör en generation där det är tillåtet att kräva flexibilitet och specialanpassningar, jag har en ung mormor till mitt barn som gärna hjälper till osv. Jag tror faktiskt att jag har lättare för att ta med mig dottern till skolan "eftersom jag är så ung". Eftersom vi är föräldrar och därför måste ta ett större ansvar och planera för framtiden redan nu så har vi redan nu boendespar, sparfond åt dottern osv. Mina jämnåriga utan barn använder i större utsträckning sina pengar till nöjen och annat "ogenomtänkt". De går på studiebidrag istället för socbidrag men flummar mest runt där (självklart inte alla...).
Nu menar jag inte att alla unga föräldrar är toppen och att alla borde skaffa barn innan tonåren är över. Självklart blir livet "jobbigare" med barn och det är inget som passar alla. Men att just unga skulle vara sämre föräldrar som är samhället till last tror jag inte heller är sant. I och med att jag blev vuxen "så snabbt" så har jag börjat bidra med skattepengar bra mycket tidigare än mina jämnåriga som fortfarande reser jorden runt, pluggar med studiemedel osv... Ungdomar som lever loppar kostar också samhället pengar :p