Meddelande borttaget
-
-
Svar på tråden Unga mammor och mognad.
-
Tror inte unga utmärker sig mer vad gäller att tänka realistiskt än äldre. Tror att det är ganska jämt mellan äldre och yngre att skaffa barn under "fel tid". Jag känner inte igen detta hos mig själv eller hos andra unga med barn. De flesta kombinerar pluggande, jobb och barn och klarar det utmärkt. Jag har jobbat sen 18 och har pluggat och jobbat samtidigt under de två år min dotter va hemma. Och jag finner snarare en sån glöd hos unga förärldrar som faktiskt orkar och kämpar för att få ihop alla bitarna. Vad gäller papporna finns där aldrig några garantier oavsätt ålder.
-
Tummen uppChazz Michael Michaels skrev 2011-07-20 10:11:04 följande:
Efter att ha sett ett antal inlägg på detta forum och andra, samt rena observationer av verkligheten, tycker jag det verkar som om hela den här "ung mamma"-grejen rent generellt följer ungefär samma mönster, och det är:
- 16-17-18-årig tjej har "längtat efter barn i flera år" och "känner sig redo". Plugga klart kan man ju göra sen och i dag skiljer sig ändå varannat par så vilken kille man skaffar barn med spelar inte så stor roll, det går ju alltid att hitta en riktig pappa till barnet sen om den här avelshannen skulle vara ett pucko.
- Tjejen får, med all rätt, invändningar mot sitt sätt att tänka. Varför så bråttom? Varför inte bygga en grund först? Varför inte vänta på en kille som man faktiskt tror sig kunna bygga upp något varaktigt med, inte minst för barnets skull? Eftersom jag vet precis vad ett av svaren kommer att bli är det väl bäst att redan nu slänga in följande brasklapp: jag menar inte att man måste vara stenrik och överösa sitt barn med lyxprylar utan egentligen bara att man bör ha en någorlunda tryggad inkomst som räcker till och som inte kommer av exempelvis socialbidrag. Går man på soc löser man den biten först och skaffar sen barn, allt annat är, för att parafrasera en känd elektronikkedja, puckat.
- Svaren blir då, nästan helt undantagslöst av typen "jag är faktiskt väldigt mogen för min ålder, folk brukar tro att jag är närmare 30 än 20!", "jag vet folk som pluggat i åratal och tjänar över en halv miljon om året och som är jättedåliga föräldrar!".
Det är framför allt det här med mognaden jag funderat över. Om man nu är så mogen, varför har man då inte skaffat sig minsta gnutta konsekvenstänk?
Och ja, jag vet också att det aldrig finns garantier. Man kan gå isär även efter tiotals år tillsammans, man kan bli sjuk eller arbetslös och plötsligt inte tjäna så mycket pengar som man gjort tidigare. Och visst, självklart finns det människor som funnit sin väg i livet och har ordnad ekonomi och ändå är jättedåliga föräldrar. Inte heller räcker det med bara pengar men det är heller inte helt oviktigt i sammanhanget, vad än alla "allt ett barn behöver är kärlek"-människor säger.
-
Och vad fick dig att starta denna tråd? Så sjukt onödigt, har man inte kommit längre i sitt tänk än vad du har när du lägger fram en mall på hur en förälder är i en viss ålder så tycker jag ärligt talat synd om dig. Jag önskar själv att jag hade fått barn tidigare, avundas unga föräldrar som klarar det så bra trots att äldre ständigt ska hacka på dem. Varför äldre gör det vet jag inte, avundsjuka?!
Hur många unga föräldrar lägger upp trådar där de ska skriva hur dåliga äldre föräldrar är och en lista på exakt hur de både tänker och agerar. DET är om något väldigt omoget. -
vi växer upp med en "det ordnar sig"-mentalitet i Sverige. det finns alltid något att luta sig emot, dvs. familj, soc, csn, osv. och så funkar det ju. det ordnar sig. har ingen lust att yttra mina personliga åsikter gällande unga "planerande" mammor, de gör mig bara frustrerade. jag anser att man ska skapa en stadig grund, åtminstone en fast inkomst (jobb) innan man skaffar barn. det är ett skyddsnät jag aldrig skulle skapa barn utan.
-
Man kan vara en jättebra förälder som ung och en kass förälder som äldre, det ändrar inte att jag anser att alla inblandade mår bäst av att ta genomtänkta beslut. Där, hävdar jag, har många s.k. unga föräldrar misslyckats. Att skaffa barn innan 20 och sedan gå isär inom ett år är tyvärr ingenting ovanligt, och jag undrar vad samhället (inte minst barnen själva som belönas med en splittrad familj i princip från start) tjänar på detta.formybaby skrev 2011-07-25 11:53:25 följande:
Och vad fick dig att starta denna tråd? Så sjukt onödigt, har man inte kommit längre i sitt tänk än vad du har när du lägger fram en mall på hur en förälder är i en viss ålder så tycker jag ärligt talat synd om dig. Jag önskar själv att jag hade fått barn tidigare, avundas unga föräldrar som klarar det så bra trots att äldre ständigt ska hacka på dem. Varför äldre gör det vet jag inte, avundsjuka?!
Hur många unga föräldrar lägger upp trådar där de ska skriva hur dåliga äldre föräldrar är och en lista på exakt hur de både tänker och agerar. DET är om något väldigt omoget.
Och ja, jag vet att det finns undantag. Jag vet att ni har bekanta som varit ihop sedan de var 13 år gamla och är lika lyckliga i dag, 50 år senare. Men det är just undantag. -
SantChazz Michael Michaels skrev 2011-07-25 12:13:23 följande:Man kan vara en jättebra förälder som ung och en kass förälder som äldre, det ändrar inte att jag anser att alla inblandade mår bäst av att ta genomtänkta beslut. Där, hävdar jag, har många s.k. unga föräldrar misslyckats. Att skaffa barn innan 20 och sedan gå isär inom ett år är tyvärr ingenting ovanligt, och jag undrar vad samhället (inte minst barnen själva som belönas med en splittrad familj i princip från start) tjänar på detta.
Och ja, jag vet att det finns undantag. Jag vet att ni har bekanta som varit ihop sedan de var 13 år gamla och är lika lyckliga i dag, 50 år senare. Men det är just undantag.
Tänker även på de unga föräldrar som har som argument:
*Ja, jag har ALLTID velat bli en UNG mamma
*Skaffar man barn som 30 åring orkar man inte med dem sedan
*Gamla föräldrar är bara avundsjuka på yngre
*Gamla föräldrar får barn med Downs syndrom
*Gamla föräldrar har ingen tid för sina barn för då jobbar de hela tiden
Ganska orealtiskt, omoget och delvis elakt rensonerat.
Kan tillägga att jag själv fick barn som ung utan jobb och fast förhållande, ensamstående i en liten etta, och är gravid igen flertal år senare, kan verkligen BARA se FÖRDELAR denna gången med utbildning, ett riktigt bra förhållande sedan flertal år tillbaka, en fin lägenhet i ett barnvänligt område samt ett fast jobb.
Säger inte att jag var en dålig mamma innan på något sätt (blev oplanerat gravid) men denna gången känns allt så mycket mer stabilt, tryggt och planerat, dessutom har jag skaffat mig en livserfarenhet jag inte hade tidigare. -
Fast vadå konsekvenstänk? Ska vi då gå och vänta på att det kan bli så att vi KAN bli lämnade och därför inte skaffa barn? Eller att vi KAN få sparken från det jobb vi har?
Jag menar ska ni "normal gamla" morsor som får sitt första barn vid 35 vara mer ansvarstagande som riskerar en större risk att ens barn ska ha olika former av skador och handikapp och därför undvika att skaffa barn? Jag tycker inte att det är mer eller mindre ansvarsfullt att skaffa barn vid 35 än 20.
Då kanske vi ska gå och vänta missfall istället för ett barn också då eftersom att det KAN bli ett missfall.. Ni som är 35+ när ni får barn kan ni ju också fundera på hur schysst det är att skaffa barn så sent när risken för alla möjliga sjukdomar och plötslig död är mer sannolik än i 20åråldern. -
Det finns inga garantier, men det går att begränsa riskerna.December11 skrev 2011-07-25 12:29:05 följande:Fast vadå konsekvenstänk? Ska vi då gå och vänta på att det kan bli så att vi KAN bli lämnade och därför inte skaffa barn? Eller att vi KAN få sparken från det jobb vi har?
Jag menar ska ni "normal gamla" morsor som får sitt första barn vid 35 vara mer ansvarstagande som riskerar en större risk att ens barn ska ha olika former av skador och handikapp och därför undvika att skaffa barn? Jag tycker inte att det är mer eller mindre ansvarsfullt att skaffa barn vid 35 än 20.
Då kanske vi ska gå och vänta missfall istället för ett barn också då eftersom att det KAN bli ett missfall.. Ni som är 35+ när ni får barn kan ni ju också fundera på hur schysst det är att skaffa barn så sent när risken för alla möjliga sjukdomar och plötslig död är mer sannolik än i 20åråldern.
Dessutom har ingen nämnt siffran 35+ förutom du. Det funkar fint att skaffa barn före 30 och ändå ha utbildning och stabilt förhållande. -
Chazz Michael Michaels skrev 2011-07-25 12:13:23 följande:Man kan vara en jättebra förälder som ung och en kass förälder som äldre, det ändrar inte att jag anser att alla inblandade mår bäst av att ta genomtänkta beslut. Där, hävdar jag, har många s.k. unga föräldrar misslyckats. Att skaffa barn innan 20 och sedan gå isär inom ett år är tyvärr ingenting ovanligt, och jag undrar vad samhället (inte minst barnen själva som belönas med en splittrad familj i princip från start) tjänar på detta.
Och ja, jag vet att det finns undantag. Jag vet att ni har bekanta som varit ihop sedan de var 13 år gamla och är lika lyckliga i dag, 50 år senare. Men det är just undantag.
Men det kan ju hända oavsätt ålder. Givetvis är det bra om föräldrarna gått klart gymnasiet, skaffat jobb och boende men det finns ju fortfarande många äldre som inte lyckats med de.. Men jag har mer förståelse för ett ungt par som skaffar barn med sämre förutsättningar än ett äldre par som gör de. -
Jag valde den ålder som var medel i stockholm innerstad. Ja precis så då kan man begränsa de riskerna också. Finns massor av risker man kan undvika men inte gör vi det helatiden. Ja det går bra att skaffa barn vad tjugo och ha en stabil ekonomi och förhållande, så hela diskussionen är löjlig. Dessutom är det väl tror jag ganska ofta som en ung mamma har en lite äldre pojkvän, så tanken är nog ofta att man ska kunna studera vidare när man är hemma med bebis eller efter mammaledighet och pojkvännen jobbar.. Så nej usch vilken töntig diskussion.Chazz Michael Michaels skrev 2011-07-25 12:31:31 följande:Det finns inga garantier, men det går att begränsa riskerna.
Dessutom har ingen nämnt siffran 35+ förutom du. Det funkar fint att skaffa barn före 30 och ändå ha utbildning och stabilt förhållande