somnar inte utan bröstet, håller på att bli tokig, hjälp mig!

Vid 8 månader har nästan alla barn svårt med sömnen, så de mammor som inte kan söva med bröstet brukar kunna ha stora problem. Hur länge har du tänkt amma? Den dagen du slutar amma, så behöver du aldrig mer söva med bröstet. Antagligen upptäcker du då hur enkelt du hade det tidigare.
8 månader är ingen bra tidpunkt för förändringar, men om du väntar ett par månader till så blir det betydligt enklare.

Tack för ditt svar, har ocks hört att runt 8 mån kan vara svårt, men att tillägga är väl att vi har hållt på med detta från och till i ett par månader nu..
Jag ammar ju inte längre i bemärkelsen att hon ska bli mätt eftersom hon äter frukost, lunch mellis och middag bestående av annan mat, utan det är egentligen bara snuttandet det handlar om och nr hon är trött vill hon inte ha ngt annat än bröset och gallskriker annars hur man än gör. därför känns det som att det aldrig kommer lösa sig..

Jag har lite svårt att se prolemet... hon somnar nöjt vid bröstet och sover hela natten om hon får ligga tillsammans med er föräldrar? Vad är anledningen till att ni inte kan fortsätta med det ett tag till?

Med första barnet kunde jag känna din oro... "detta kommer aaaldrig gå över" men med facit i hand så vet jag att allt, precis allt går över så småningom! :)

Jag känner igen mig EXAKT i allt du skriver, min dotter var också ganska bökig runt 8-9 månader och accepterade inget annat än min tutte. Vi sov alltid tillsammans och jag ammade henne vid läggning och på nätterna mellan 8-10 månader. Till sist orkade jag inte amma längre, hon fick en massa tänder och det var inte längre mysigt och gosigt och hon kändes rastlös på nåt sätt. Jag antar att det första du måste göra är kanske att bestämma dig för om du vill fortsätta amma eller inte. Jag kände att jag ville fortsätta för dotterns skull, hon hade ju liksom bara mig och tutten som trygghet tänkte jag eftersom hon vägrade napp och annat. Mitt tips är inte att sluta amma men jag vill dela med mig om hur jag tänkte. Jag hade väldigt svårt att sluta amma kan jag erkänna, det kändes som ett tungt avsked nästan, helskumt. Men det blev som sagt ohållbart och blir det spänt och konstigt så känner ju dom små det direkt.
Hur som helst, det vi gjorde var att samtidigt som jag slutade amma så lärde vi henne att sova i egen säng. Jag blev så himla förvånad över hur allt blev så mycket enklare. Och då plötsligt accepterar hon nappen, sina gosedjur osv. Vi provade med något som heter "5 minuters metoden" - en väldigt omdebatterad metod och den är rätt tuff första kvällen men klarar man det så FUNKAR DET helt sjukt. Har inte hört nån som den inte funkat för. Jag läste en bok/broschyr om detta och tyckte det verkar logiskt det som skrev. Att lära sitt barn att somna själv, klockrent Har du hört talas om den? Den låter grym men läser man om den först och pratar om den tillsammans och verkligen bestämmer sig så är det inte så farligt. Man lägger helt enkelt barnet i sin egen säng på kvällen, sedan låter man det skrika. Och det är just det som är så hemskt. Vi satt i rummet bredvid i 20 min och trodde vi skulle gå sönder. Men man går in var 3-5 min sådär och bara visar att man är där. Man tar inte upp barnet eller rör vid barnet, bara visar att man finns. (som sagt, låter lite grymt och enkelt såhär men när man läser om det så förstår man) Första kvällen grät vår dotter 20 min, andra kvällen 10 min, sedan mindre och mindre. Efter en vecka så grät hon ingenting, hon lägger sig och sover hela natten igenom. Om om vaknar så somnar hon oftast om själv, för hon har ju lärt sig det med denna metod. Barnet blir inte otryggt utan snarare mer trygg i sig själv och lär sig lita på att kunna sova själv. Givetvis tar man upp barnet om det är sjukt eller vaknar på natten, men oftast gör dom inte det enligt de flesta som provat. Jag är helt fascinerad, trodde aldrig min dotter skulle gå med på detta som blir så arg när hon inte fick tutta. Jag fick ju vakna 1000 gånger på en natt för att hon ville snutta på mig. Men nu är det inga problem alls och nu är allt harmoniskt och lugnt. Jag ger henne välling på kvällen och då inte i sängen, det är viktigt enligt denna metod, att de inte äter i sängen. Då kan ju du tex amma henne och när du ser att hon blir trött så lägger du henne. Lite trist att inte sova nära lillan längre, men hon sover faktiskt bättre utan mig. Och nu när sovandet funkar sedan några månader så kan jag faktiskt ta upp henne i min säng och sova med henne när jag vill vara extra nära och gosa med henne, men i början gäller det att vara konsekvent det är mina tips, de funkar, jag lovar !

maria222
Vet  inte hur jag ska uttrycka det på bästa sätt, "probemet" är väl tilll en viss del egoistiskt, skulle tycka att det kunde vara skönt att få lite avlastning på kvällen och inte ALLTID vara den som ska ta hand om läggningen,
sedan skulle jag kunna ha möjligheten att vara iväg en kväll och att hon kunde somna med sin pappa..
Sen är det ju snart dags för det"vanliga" livet med jobb osv, och jag kommer att behöva jobba kväll då och då från och med slutet av året..
Sedan är det lite att jag känner att hon blivit väldigt medveten om bröstet och kan ibland vara hårdhänt och dra och sluta i bröstet och i tröjan, när hon ligger lugnt kan jag fortfarande tycka att det är en mysig stund, samtidigt som att själva syftet med amningen, att hon ska bli mätt, inte finns där lngre utan att jag bara blivit som hennes napp
(som sagt, mysigt med närhetsbiten, men man kan ju vara nära utan amning också..)
Jag hoppas du förstår vad jag menar, men det knns lite så att om jag inte gör ngt åt detta kommer jag vips ha en 1½ åring som inte somnar utan tutte, har en vn som har det så tex..
chardonnay
Tack :) Har ört talas om 5mm, känns ju nästan som det var det jag prövade nu ikväll fast jag gick aldrig ut ur rummet utan stod vi sängen och ssscchhade och höll på och hon grät hysteriskt så hon svettades och drog efter luft kände det som, det gör så ont i mammahjärtat att göra så, men visst skulle jag vilja at hon sov bättre på natten också, hon vaknar ganska ofta när vi sover tillsammans, och har hört att samsovandfe barn gör det för att man "stör" varandra osv..Är ju också det som känns jobbigt i denna procedur att det är ju inte bara första gången hon vaknar man ska lugna och så utan de gånger hon vaknar under natten, så det kan bli tufft, plus att jag hört mkt negativt om 5mm på både det ena och andra sättet.. ja fy vad svårt det är!

Det är jättesvårt men fråga på BVC, de har en broschyr som Bernt Eckerberg skrivit om denna metod. Jag var helt emot alla slags "skrik metoder" tills jag läste om det.

Om man är kvar i rummet så funkar inte metoden, då lär de sig inte att somna själva. Det enda sättet ditt barn just nu vet hur man somnar, det är just det sätt som ni gör nu. Hon blir då ledsen, arg och frustrerad för hon är ju trött och vill sova och vill somna. Men om man lär dom att de faktiskt KAN somna själva så har man heller inte problemet flera gånger på en natt. Lär de sig somna själva, så somnar de även om själva om de vaknar på natten. Om de vaknar på natten och ser att rummet ser likadant ut som när de somnade, så somnar de oftast tryggt om. Men om de somnar bredvid till exempel mamma och sedan vaknar och mamma är borta för stunden, ja då vaknar de självklart. Jag ska inte tjata vidare...jag är bara så fascinerad hur bra den här metoden funkar, förstår inte vad som skulle kunna vara negativt....man får ett tryggt barn som litar på sig själv lycka till !

Du förstår inte vad som är negativt, eftersom du köpt alla argument som reklamen framför och tror blint på den. Dessutom råkar ditt barn vara ett av de barn som - hittills - faktiskt sover bättre efter att ni använt metoden. Om du träffat på några av de barn som fått tryggheten och sömnen förstörd för åratal framåt, då skulle du inte så naivt rekommendera 5mm ...

hade EXAKT samma problem med mitt andra barn, hon somnade inte själv förrän runt 1år. Det var faktiskt otroligt jobbigt, speciellt eftersom jag jobbar kvällar och därför var tvungen förlänga min föräldraledighet. Sambon provade i några dagar- men hon skrek i TIMMAR. ingen av oss stod ut.

Vi gjorde såhär; en redig portion gröt och mycket vatten innan sovdags. vi upptäckte att vi kunde gunga henne i bilbarnstolen i vardagsrummet- det somnade hon utav. sen kunde vi försiktigt flytta över henne när hon sovit en stund. men som sagt, vi hade provat detta flera månader- men hon blev nog inte redo förrän hon var 10månader ungefär.

Jag vet precis hur kvävd man känner sig, instängd och misslyckad (så kände iaf jag mig). Kunde aldrig gå på bio på kvällen eller ta ett glas vin med mina vänner. Knappt ta en kvällspromenad då hon skulle snutta flera timmar på kvällen..... MEN såhär i efterhand så vet jag ju att det bara är en tidsfråga, och de extra 1-2 månaderna du får bita ihop nu kommer du (tro det eller ej!) sakna när det är över.    de blir stora så fort och vad är väl ett år egentligen? kram till dig  

chardonnay
Det låter ju verkligen bra  Det jag har hört är att eftersom skrik är ett barns rop på hjälp, om man då inte besvarar det så kan de känna sig tex övergivna, hör hur det låter hehe men det känns så för mig ibland när vi har försökt och hon blir ledsen att hon tror att jag struntar i henne :P
Det jag verkligen tycker är jobbigt är att det börjar med att hon gnäller och gråter litegrann, men det övergår alltd till detdär hjärtskärande gälla gråten när tårar sprutar och det låter som hon knappt får luft, det är det jag tycker är så jobbigt för så känner jag min som världens sämsta mamma som låter henne kigga där

Jag har aldrig sövt mina barn med bröstet men jag har däremot slutat nattamma två av barnen i den åldern och de kan vara duktigt förbannade, de vet ju vad de vill i den åldern.

Vill du sluta amma helt på natten? Jag tänker att det kanske är lika bra att ta hela den fighten i en gång om du känner dig trygg med att hon får i sig nog med mat i övrigt.

Vi har iaf gjort så att sambon tagit barnet ett tag under den här perioden. Det har tagit 1 riktigt jobbig natt och sen 1-2 till men sen har barnet sovit som en liten gris utan att amma. Jag har kunnat börja sova med barnet igen efter ungefär 2 veckor, då har det glömt att man kan käka nattetid. Jag har däremot fortsatt amma på dagen men varit väldans noga med att inte amma i sängen efter att jag tagit bort nattamningen. Vi stiger upp och morgonammar ist och så kvällsammar vi i soffan innan läggning. Numera händer det att hon somnar vid kvällsamningen men då är det bara att lägga över henne i sin säng. (hon är 1 år nu)

Om bebisen är inställd på att den vill amma så brukar det gå bättre för pappan där det s a s inte är ett alternativ. T o m så här små barn brukar inse sin fars begränsningar men nog brukar de vara rätt upprörda i början. Jag har dock inget problem med arga bebisar så länge pappan finns till hands.