somnar inte utan bröstet, håller på att bli tokig, hjälp mig!
Hej! Jag har en underbar liten tjej som bli 8 månader nästa vecka,
men detta med läggningen håller på att knäcka mig totalt och det är ngt jag funderar på flera gånger om dagen..
Känns som att jag även skuldbelägger mig själv för att det är jag som etablerat denna vana,
sedan dag ett har hon sovit i vår säng och har väl automatiskt blivit så att jag ammat henne tills hon somnat och inte tänkt så mycket på det, det gör man ju inte som förstagångsmamma,
på BVC började jag prata lite smått om detta när hon närmade sig 4 månader och hon har alltis sagt att "det kommer lösa sig själv med tiden" när hon börjar äta osv osv..
Och det gick jag väl på..
T äter ju "vanlig" mat och jag ammar henne inte alls under dagtid, hon kan med lätthet och utan protester (för det mesta) somna i vagnen eller i bilen under dagen om vi är ute,
men är vi hemma en hel dag (händer inte så ofta) är det tutten som åker fram när hon ska somna.
Under en liten period, ca en vecka när hon var ca 4 månader somnade hon själv i sin säng och sög lite på tummen, en när hon vaknade ett par timmar senare fick hon ndå komma till oss igen (antar att detta var lite lathet eftersom hon oftast vaknade den tiden vi själva skulle gå och lägga oss) Men i samband med att den första tanden kom stördes det på ngt sätt och hon sov hos oss på heltid igen,
och nu börjar jag bli en aning frustrerad, dels för att det alltid är JAG som måste lägga henne på kvällen. Ovsett om man vill vara hemma eller ute så kan det ju vara skönt att hjälpas åt.
I alla fall så har vi försökt att lägga henne i sin säng för att sova när hon varit trött, lite innan läggdags, och ja typ vid alla tillfällen för att pröva, men det slutar alltid med gallskrik,
hon skriker så hon blir helt svettig och tårarna sprutar, och jag klarar inte det..
Har försökt att klappa henne på magen, buffa i rumpan, ge flaska, sjunga, prata med henne,
ja ungefär ALLT, men INGET funkar.
Tar man upp henne lugnar hon ner sig, men ska man försöka lägga henne igen gallskriker hon innan man ens hunnit lägga henne i sängen..
Känner bara att jag inte ver vartiffrån jag ska få orken och tålamodet att ta mig igenom detta.
Hittade en bra tråd här förut om detta men tappade bort den tyvärr,
Vet ju att jag inte är ensam om detta heller.
Hon vägrar napp, alltid gjort, suger inte på tummen längre, suger på flaskan på eget initiativ och det är sällan den är till ngn tröst, finnt inte heller ngn snutte eller gosedjur hon gillar extra mycket vad jag har märkt..
Vet inte hur vi ska lösa detta på bästa sätt..
Att låta henne skrika för att hon är missnöjd kan jag ta, men detta gallskrik skär i mitt hjärta och känns inte bra, så det känns som jag står utan alternativ på ngt sätt.
Lägger jag mig i vår säng med henne ska hon böka runt, klättra och busa, hur trött hon än är, kommer inte alls till ro på det sättet heller om inte tutten finns där..
På storebror syntes det inget på tänderna, och han slutade med kvällsvälling när han var knappt tre år (alltså välling efter tandborstning, om det var det du tänkte på).