• Anonym (S.)

    Otrogen och gravid

    Jag har tabbat till det. Rejält!
    Livet är helt snurrigt och jag vet inte vad jag ska ta mig till.

    Jag är sambo med en underbar kille. Han är pappa till mitt barn som är dryga året gammal. Vi har varit ett par i 4 år och har haft det jättebra ända tills för att par månader sen.
    Då ställdes mitt liv på sin kant och jag gick igenom ett par jobbiga månader. Allt utan att jag upplevde att jag fick någon respons eller några tröstande ord av sambon. Jag började tvivla på min kärlek för honom. Var jag bara tillsammans med honom för barnets skull? Fanns det överhuvudtaget någon äkta kärlek kvar?
    Jag började helt leva för vårt barn.

    I samma veva började jag prata med en kille som jag varit bekant med ett tag. Han har ett barn som är ett par månader yngre än mitt, så där hittade vi massor gemensamt.
    Vi pratade flera timmar om dagen på MSN och tillslut träffades vi.
    Det ena ledde till det andra och vi inledde något av en affär. Alla känslor fanns där, från bådas sidor.
    Jag stod i valet och kvalet och visste inte alls vad jag skulle göra. Skulle jag lämna min sambo och ta bort min och vårat barns trygghet. Vad skulle hända med allt och alla? Vem skulle vårat barn bo med? Så otroligt många frågor och INGA svar.
    Allt mellan min och 'den andra killen' var väldigt mycket upp och ner. Ena dagen visste vi båda vad vi ville. Andra dagen så tvekade jag. Om och om igen!

    Vi hade sex. En gång.
    En gång, som visade sig räcka. Jag blev gravid.
    Killen blev glad, och ville mer än gärna ha barnet.
    Min första spontana känsla var abort.
    Fort, fort, fort! Bort med barnet och alla bevis på min idioti.
    Men sen började jag tänka. Barnet gjorde sig påmint konstant genom illamående och yrsel..

    Jag drog mig för att ringa till sjukhuset. Men tillslut gjorde jag det.
    Fick en tid för undersökning och VUL.
    Barnet var 7 mm långt, dvs vecka 6+4. Fick tid imorgon att komma in och få tabletter för att avbryta graviditeten och sen tabletter att ta med mig hem för att stöta ut barnet...

    Och det gör ONT! Mitt hjärta gråter. Min själ skriker efter barnet, men mitt samvete låter mig inte behålla det.
    Skulle jag stå ut med allt skitsnack som skulle pratas om mig?
    Hur ska jag kunna berätta för min sambo att jag är gravid, men att det inte är hans barn? Han som inte ens anar att jag träffat någon annan.. Hur ska våra föräldrar reagera?
    Hur ska allt lösa sig mellan mig och barnets pappa?

    Så otroligt många frågor. Och INGA svar.
    Det jag vet är att jag inte vill ta bort barnet, men att jag med största sannolikhet kommer göra det iallafall.
    Jag är feg.
    Och jag är ledsen.

    Vet att jag bara svammlar, men jag behövde få skriva av mig.
    Finns det någon som varit i liknande situation som kan komma med solskenshistorier?
    Jag behöver få höra att det löser sig, för i nuläget tvivlar jag på det...
    Jag VET att jag har tabbat till det, så det behöver jag inte höra igen.
    Jag var dum och otänksam. Gjorde allt som man inte ska göra. Men det är såhär mitt liv ser ut just nu.

  • Svar på tråden Otrogen och gravid
  • zebran i Stilla havet

    Horru Anonym, det var val inte riktigt sa att TS skrev om detta for att fa hora vad andra tycker sa mycket som for att fa stod - for att citera TS: "Finns det någon som varit i liknande situation som kan komma med solskenshistorier? Jag behöver få höra att det löser sig, för i nuläget tvivlar jag på det."

  • Alfonsina

    Squeezetoy, vill bara säga att blod är tjockare än vatten så vad min syster än gör självklart vänder jag henne inte ryggen. En annan sak med en kompis, kanske beroende på om jag är kompis med båda i paret.

    En chef skulle jag nog mest förlora respekten för, men knappast sluta arbeta där.

  • Anonym

    Alfonsia: precis vad jag tänkte skriva tebax till squeezetoy...lite annat om en släkting gör det än ett par som man är bra kompis med bägge,tycker jag.

    Squeezetoy: ja den som har varit otrogen har givetvis ångest o lider av det,jag har inte sagt annat men jag håller inte med om att den som varit otrogen inte ska förskjutas,tycker att den otrogne inte är förtjänt av en chans till för när han/hon va otrogen så tror jag att den som blev förrådd känner sig mer förskjuten av sin sambo och har inte gjort nått för att bli behandlad på det sättet men den otrogne har gjort en handling som sårat och förtjänar det desto mer!
    Det spelar nog ingen roll vad du skriver eller jag för vi ser olika på detta med otrohet.

  • Squeezetoy

    Jag får väl säga som så då att jag inte har er till vänner.

    Inte för att jag tänkt var otrogen, utan för att jag vet att mina vänner kommer att stanna även om jag gjort ett felsteg.

  • zebran i Stilla havet

    Samma har. Mina riktiga vanner skulle inte doma mig for en sadan sak - eller speciellt manga saker alls, for den delen. Josses, allt stenkastande i den har traden!!

  • Anonym (S.)

    Oj, det här ämnet upprörde kanske mer än jag trodde..
    Som jag sagt tidigare, jag ville mest svammla av mig. Se om någon kunde komma med någon positiv historia. Men som de flesta trådar så ballade den ut helt.

    Alla tycker och tänker olika.
    Otrohet upprör otroligt mycket, det vet jag. Men jag hör även till dem som inte anser att det är totalt oförlåtligt.
    Det kanske var därför jag hade 'lättare' än vissa att ta steget från tanke till handling.

    Vissa inlägga här har verkligen fått mig att tänka, tack för dem.
    Jag har inte själv sett min situation ur flera vinklar tidigare, men det gör jag nu. Och det gör att jag lättare kan besluta mig om hur jag ska göra med min befintliga situation.
    Jag har redan gjort abort och jag tror att det- i det långa loppet- var för allas bästa. Inte minst våra respektive familjer!
    Hur jag ska göra med sambon vet jag dock inte än. Han vet ingenting och jag tror inte att jag kommer att berätta. Iallafall inte om graviditeten. Sen får folk tycka vad de vill om det valet!

  • Engeln

    Jag har undrat så hur det gick men jag förstod nästan att du gjorde abort.
    Jag hoppas du inte ångrar det valet. Det finns inget värre.

    Däremot tycker jag synd om din sambo som inte får rätten att avgöra vilken människa han vill leva med. Jag tycker det är ett övergrepp att inte stå för det man gjort inför sin sambo när det är något han har rätt att ta ställning till.
    Det låter inte som om du kommer att lära dig något av det som hänt.

  • Anonym (been there)

    Hej du! Jag har varit i precis samma situation som du. Jag valde då att göra abort och jag vet inte ännu idag (15 år senare) om det var rätt att göra så. Jag kände en hopplöshet över att ha varit otrogen och även över att inte veta vem pappan var. Allt det vackra blev plötsligt så märligt när man satt där med facit och graviditeten. Tror att jag fick panik och kände som du att alla kommer att döma mig. Det hade de också gjort, tyvärr, är inte världen sådan? Frågan är bara om det egentligen hade gjort så mycket. Nu med ålderns vishet (38 år) vet jag att skandalerna av igår försvinner snabbare än de kom och lämnar plats för andra, nya skandaler. Mitt liv och mina felsteg är egentligen inte så särskilt intressanta i andra människors ögon. Inte särskilt länge i alla fall. Tänk igenom noga och sortera dina känslor. Har du plats till ett barn till? Är det ok för dig att vara ensam tvåbarnsmamma, för så kan det faktiskt bli? Lita inte på att någon av de relationer du har nu med de två männen kommer att hålla utan lita bara på dig själv i denna situationen. Forma ditt liv efter vad du ensam kan klara så löser allt sig för dig. Lycka till!

  • Fred

    jag tycker på fullaste allvar att den handling som du begått och fortfarande begår mot din familj borde kriminaliseras.

    i mina ögon är det som du gör och kommer att fortsätta att göra värre än alla andra brott jag kan tänka mig med undantag för våldtäckt och mord.

    Du är ett ego..

  • Anonym

    Ja, TS har gjort detta för sitt eget ego.

    Hon och killen hade det svårt- trösta sig med en annan...oj, man kan tydligen bli gravid då...

    "Otrohet upprör otroligt mycket, det vet jag. Men jag hör även till dem som inte anser att det är totalt oförlåtligt.
    Det kanske var därför jag hade 'lättare' än vissa att ta steget från tanke till handling."

    Enligt TS själv.
    Red ut problemen så slipper ni sånt här! Alla ni som är otrogna- coh det blir sååå synd om er!

Svar på tråden Otrogen och gravid