Otrogen och gravid

6009617

Jag började känna mig ensam här om att tycka som du.

Alla:

Sätt er in i situationen, som den som blev bedragen.

Jag läste bara det sista som TS skrev. Det räcker för mig. Jag behöver inte berätta hur dumt jag tycker det är då jag ser att TS förstår det själv. Läs texten längst ner i första inlägget.

Kan meddela att jag varit i situationen dessutom. Jag har blivit bedragen. Inte bara en gång.

Jag tycker inte att otrohet är oförlåtligt, fel men inte oförlåtligt. Inte i min värld i alla fall, allt beroende på omständiheter, omständigheter som vi i detta fall inte alls vet mycket om.

Tycker visst det verkar som om många dömer och fördömer TS. Så som vissa tänker så får jag intrycket av att ni tycker att de som har varit otrogna är dåliga människor och inte värda samma behandling som alla andra. En fråga till er bara, om en vän till er hade hamnat i den här sitsen hade ni betett er på samma sätt då? Tagit avstånd så som ni gör? Lämnat henne ensam i sin förtvivlan?

anonym 6009409

Engeln
Varför är barnet och otroheten två skilda saker, när barnet blev till i otrohets akten?

Barnet valde inte att bli till och skall därför inte straffas, den har inget med min relation till min man att göra. Är det nån som ska "straffas" så är det han. I mina ögon enkelt.

OM din kille är otrogen, får barn- skulle du kunna glömma hur barnet kom till, varje gång du ser det? Kanske varannan vecka? Vad din kille har gjort mot dig?

Klart jag inte skulle glömma å det skulle va tufft (såklart) men som sagt jag har ett val om jag vill fortsätta min relation med min man så inbegriper ju det även barnet om vi nu skulle få träffa barnet. Barnet försvinner ju inte för att jag kastar ut karln. Mitt barn har ändå ett syskon ett blodsband som mitt barn har rätt till om dom båda vill. Man slipper inte undan, så hur löser man det på bästa sätt?
Skriker hysteriskt åt karln att dra åt helvette? Kastar ut honom, låter vårat barn få växa upp utan sin pappa? Jag kommer ju iaf bli tvungen att ha med honom att göra OCH ha en bra relation så att vår dotter får det bra, hon är så mycket viktigare än vad jag är, för mig. Det går inte att strutsa ner huvet i sanden för att man är arg, ledsen och besviken. Ångrar min man sig och vill leva med oss så är risken stor att han får 1 !!!! chans till. Allt går OM man vill , jag skulle vilja, TS kille kanske inte vill det vet vi inte.

Nisslass

Scenario:

Du och din tjej har vanligt-normalt förhållande- upp o ner gångar- men inget ovanl...
Ni har barn.

Hon är otrogen, blir gravid- hon berättar att du inte är pappa, vad gör du?

6015973

Så fegt så typiskt när någon har så starka åsikter att du ska gömma dig bakom en anonym luva... Stå för dina åsikter om du ska vara så hätsk!

Anonym med nr 6015655.

När och om det händer så får vi se hur jag reagerar. Kan inte riktigt sätta mig in i det nu.
Skulle troligen lämna min fru. Men det är ju inget jag sagt att någon annan inte skulle göra eller något sådant.

Varför frågar du mig förresten?

Jag tycker fortfarande att det inte behövs berättas för TS gång på gång hur fel det är när hon själv vet om det.

Nisslass:
jag har oxå blivit bedragen mer än 1 gång så jag vet hur det känns och kan då tänka mig hur det kan kännas för hennes sambo när han får veta att hon dessutom är gravid med den hon va otrogen med!
Du säger själv att TS vet om att hon gjort fel men varför då skriva tråden?? Hon skriver tråden för att få höra vad folk tycker o tänker och då fattar väl TS att det kommer kritik i såna här fall.
Det verkar som du tar väldigt lätt på otrohet och ändå har du blivit bedragen mer än 1 gång och det förstår inte jag.
Jag tar sånt här väldigt hårt för det är det hemskaste man kan göra mot sin andra hälft.

det kommer bli trassel hur du än gör. en abort är sällan ångest fri, men å andra sidan så är en separation inte det heller. din nuvarande partner hur är det mellan er nu? trivs ni ihop? älskar du honom, eller är det bara bekvämt? ni har ju ett barn ihop att tänka på, ett syskon är kanske rätt just nu. ett litet barn som är gjort i sus och dus är lika lätt att älska som ett som kom till i trygghet och enligt planerna. kan inte din kille ha överinseende med ett snedsteg som ångras, kanske det är lika bra med ett uppbrått. har du stöd och kontakt med din nuvarande nu då? eller finns det hos din nya? du kanske ska ta ditt barn i handen och din bebi i magen och gå från båda och hitta lungn och stöd i dig och de små som du har varit del i att göra. dina föräldrar kommer säkert gnissla, dina vänner med, oavsett vad du bestämmer och gör, men kommer förhoppningsvis stötta dig i ditt beslut tillslut. lycka till med ditt beslut, och vad du än väljer att göra så är du INTE feg, alla alternativ kräver stort mod och mycke styrka. kommer att försöka sända styrka till dig, anna.