Otrogen och gravid

Alfonsina!

Bra inlägg!

Resonerar som du, som inte många på denna tråd verkar göra!

Engeln: "Min man skulle inte vara den jag älskar om han skulle tvinga tjejjen till abort eller vända det barnet ryggen, han är bra mer "omtänksam" än så."

Nehej, men han är den man du älskar fast han är otrogen då? Ehh, förstår inte det resonemanget faktiskt. Och för mig skulle han ha valt bort ett liv med mig iom otroheten. Finns inte en chans att jag skulle se förbi något sådant, det handlar om respekt. Och ett respektlöst förhållande säger jag nej tack till. Finns inte värre...

Må den utan synd kasta första stenen....
Klart det är respektlöst, men varför hamnade förhållandet i den sitsen?
Hon stöttade inte henne när hon mådde dåligt, det är oxo respektlöst.
Jag ursäktar inte hennes handling att vara otrogen för det löser lixom inget. Det dom skulle gjort var å prata med varann så att det aldrig hann gå så långt som det gjorde.
Folk har så bråttom i dagens samhälle att döma och sticka, det är enkelt och tufft man visar att man tar ingen skit. Men barnen då? Dom som själva inte valde hamna i dårhus till hem av stress och olösta relationer? Det är ju dom som hamnar i kläm.
Jag lär hellre mina barn at försöka lösa saker än att bara sticka. Men det vart OT.

Alla personer vi älskar har olika sidor endera älskar man en person eller så gör man det inte. Jag behöver INTE acceptera händelser alla saker han gör/gjort, det är nåt jag väljer att förlåta om jag vill. Vi människor är svaga av naturen vi gör fel ideligen, jag, min man. Klart man kan försöka begränsa dom men det beror på hur man väljer att hantera situationer som uppstår. Jag är ganska säker på att även om min man skulle få fan för det han gjort skulle han må dåligt redan innan och om jag stött bort honom när han behövt mig som mest vem är jag då å stå å snacka om respekt?

Alfonsina .. även jag är en sån person som du, som anser mig inte kunna hamna i den sitsen pga av de val jag gjort men alla är inte lika starka.
Men jag har varit svag i min ungdom och efter det själv valt att oavsett hur illa det är, gör slut först eller lös problemet va inte otrogen.

Engeln, så du menar att du skulle känna ett behov av att stötta då din man gjort något så respektlöst mot dig? Låt andra stötta! Varför har du ett sådant behov av att vara till lags undrar jag bara.

Jag skrev också att man försöker lösa det först men det måste man vara två om. Det handlar inte om att döma och sticka, men båda måste ju vilja att det ska bli bra. Om den ena då går och är otrogen är samtalen slut för min del. Då har den andra visat hur lite han vill lösa problemen i relationen och vad är då vitsen? Det är den respekten jag menar.

usch, vilken jobbig sits. Många hårda ord i tråden, och många väl förtjänta.. men jag tror att många inte tänker på att det faktiskt kan finnas orsaker till att man reagerar och agerar på vissa sätt. Därmed inte sagt att det hon gjorde var rätt!

ts skriver "Då ställdes mitt liv på sin kant och jag gick igenom ett par jobbiga månader. Allt utan att jag upplevde att jag fick någon respons eller några tröstande ord av sambon."

Dessa ord vet inte vi alls vad de betyder. Det kan vara ett dödsfall, sjukdomar? osv osv.. Om ts i det svaga tillfället kändes sig sviken av sin sambo i ett svårt ögonblick så är det inte så himla konstigt om man söker stöd någon annanstans. Det är väl så otrohet brukar börja, man söker stöd, finner en vän och förväxlar det med kärlek.

Enligt mig så behöver ts vara ärlig mot sig själv, mot sin sambo och mot den andra mannen.

Är du kär i den andre eller kände du dig bara åtsidosatt av din man? Vill du leva med din sambo? Och i så fall, vill du leva på en lögn?
Om du tror att din sambo skulle lämna dig för det du har gjort, är det då värt att vara tyst? Jag menar.. han älskar ju i så fall dig bara för att han inte vet bättre, du lever alltså på lånad tid.

I slutändan är sanningen alltid det bästa. Du kan gå vidare med ett gott samvete och på nytt börja bygga upp din vardag utan lögner och svek. I frågan om abort eller inte så är det flera än du som måste få vara med att diskutera detta anser jag. Den andre mannen tex..

Lycka till! Det måste vara en fruktansvärd sist du hamnat i..

Jag vet inte hur vår relation skulle se ut efter en sån handling, dels beror det på varför han gjorde så, vad hade jag för "del" i det hela och vad vill han nu? Sen får man sätta sig ner å fundera. Men jag hävdar ändå att barnet och mannen är 2 skilda saker. Även OM jag s´kulle be han flyga så är han far till mitt barn och jag har en skyldighet att upprätthålla en god relation för mitt barns skull till honom, har jag bett honom dra har han fått sitt "straff". Men allt hänger ju även på vilken historia man har tillsammans. I vår historia finns ingen tidigare otrohet eller grymma svek. Om det skulle gjort det kanske det fick bägaren att rinna över.

Jag har aldrig i mitt liv förlåtit otrohet, aldrig. Men idag har jag barn och ett större ansvar det är skillnaden.

Jag har en väninna som hade en affär m en gift man i flera år. Det resulterade i en graviditet. Han blev hysterisk. HOn tänkte göra abort men ångrade sig då hon såg fostret på skärmen. Hon behöll barnet. Mannen berättade för sin fru. Hon valde att fortsätta vara gift med honom. När du tänker kring detta så försök bena ut vad som är vad. När jag hör det är min tanke att relationen med din man o osäkerheten kring dina känslor för honom är en bit. Barnet du bär i din mage och relationen till den nya mannen är en annan. Om du kan så försök att tänka på dessa båda problem var för sig. Jag ställer mig tveksam till om du klarar att göra abort o fortsätta som om inget hänt. Eftersom du egentligen inte vill göra abort då du känner ett band till fostret oavsett allt omkring kommer du troligen fundera kring detta mycket efter en ev abort och förmodligen må rätt kass åtminstone i perioder. Detta kommer din kille märka o om det kommer att finnas emellan er till den dag du väljer att berätta. Hur tror du att du kommer att må om du gör det och han säger att han tycker du gjorde fel som gjorde abort att han hade kunnat välja att fortsätta med dig trots barnet du väntar med en annan. Eller om han väljer att lämna dig. Då har du varken den familj du har nu eller barnet med den nya mannen. Jag tror att du för din egen skull måste berätta för din partner. Ni har trots allt ett barn ihop och du är skyldig honom det. Sen får ni gå vidare därifrån. Jag tror inte det är möjligt att fortsätta som förut ändå. Vad tror du själv? Jag tycker du ska gå och prata med någon proffessionell innan du fattar ett beslut för att komma fram till hur du ska kunna fatta rätt beslut. Kram och lycka till!

Engeln

Varför är barnet och otroheten två skilda saker, när barnet blev till i otrohets akten?

OM din kille är otrogen, får barn- skulle du kunna glömma hur barnet kom till, varje gång du ser det? Kanske varannan vecka? Vad din kille har gjort mot dig?

Nisslass:
Det är ju du som fortsätter diskutera med mig! Jag ville bara läsa tråden och säga vad jag tycker precis som alla andra här...eller hur??
vad trodde du när TS skrev denna tråden? att alla ska känna medömkan och tycka synd om henne för att hon blev gravid när hon va otrogen??
Nej du,en person som varit otrogen får ju givetvis höra att det är fel mm för folk reagerar givetvis och jag reagerar såhär.
Jag tycker det är så konstigt att som denna situationen så är det en tjej som varit otrogen och blivit gravid,då är det så synd om henne för att hon blev gravid när hon va otrogen, man ska känna medömkan och förstå henne men hade det varit en kille så hade han varit ett j*vla svin.