• Anonym (S.)

    Otrogen och gravid

    Jag har tabbat till det. Rejält!
    Livet är helt snurrigt och jag vet inte vad jag ska ta mig till.

    Jag är sambo med en underbar kille. Han är pappa till mitt barn som är dryga året gammal. Vi har varit ett par i 4 år och har haft det jättebra ända tills för att par månader sen.
    Då ställdes mitt liv på sin kant och jag gick igenom ett par jobbiga månader. Allt utan att jag upplevde att jag fick någon respons eller några tröstande ord av sambon. Jag började tvivla på min kärlek för honom. Var jag bara tillsammans med honom för barnets skull? Fanns det överhuvudtaget någon äkta kärlek kvar?
    Jag började helt leva för vårt barn.

    I samma veva började jag prata med en kille som jag varit bekant med ett tag. Han har ett barn som är ett par månader yngre än mitt, så där hittade vi massor gemensamt.
    Vi pratade flera timmar om dagen på MSN och tillslut träffades vi.
    Det ena ledde till det andra och vi inledde något av en affär. Alla känslor fanns där, från bådas sidor.
    Jag stod i valet och kvalet och visste inte alls vad jag skulle göra. Skulle jag lämna min sambo och ta bort min och vårat barns trygghet. Vad skulle hända med allt och alla? Vem skulle vårat barn bo med? Så otroligt många frågor och INGA svar.
    Allt mellan min och 'den andra killen' var väldigt mycket upp och ner. Ena dagen visste vi båda vad vi ville. Andra dagen så tvekade jag. Om och om igen!

    Vi hade sex. En gång.
    En gång, som visade sig räcka. Jag blev gravid.
    Killen blev glad, och ville mer än gärna ha barnet.
    Min första spontana känsla var abort.
    Fort, fort, fort! Bort med barnet och alla bevis på min idioti.
    Men sen började jag tänka. Barnet gjorde sig påmint konstant genom illamående och yrsel..

    Jag drog mig för att ringa till sjukhuset. Men tillslut gjorde jag det.
    Fick en tid för undersökning och VUL.
    Barnet var 7 mm långt, dvs vecka 6+4. Fick tid imorgon att komma in och få tabletter för att avbryta graviditeten och sen tabletter att ta med mig hem för att stöta ut barnet...

    Och det gör ONT! Mitt hjärta gråter. Min själ skriker efter barnet, men mitt samvete låter mig inte behålla det.
    Skulle jag stå ut med allt skitsnack som skulle pratas om mig?
    Hur ska jag kunna berätta för min sambo att jag är gravid, men att det inte är hans barn? Han som inte ens anar att jag träffat någon annan.. Hur ska våra föräldrar reagera?
    Hur ska allt lösa sig mellan mig och barnets pappa?

    Så otroligt många frågor. Och INGA svar.
    Det jag vet är att jag inte vill ta bort barnet, men att jag med största sannolikhet kommer göra det iallafall.
    Jag är feg.
    Och jag är ledsen.

    Vet att jag bara svammlar, men jag behövde få skriva av mig.
    Finns det någon som varit i liknande situation som kan komma med solskenshistorier?
    Jag behöver få höra att det löser sig, för i nuläget tvivlar jag på det...
    Jag VET att jag har tabbat till det, så det behöver jag inte höra igen.
    Jag var dum och otänksam. Gjorde allt som man inte ska göra. Men det är såhär mitt liv ser ut just nu.

  • Svar på tråden Otrogen och gravid
  • Anonym

    6022211

    Håller med.

    Det daltas här.

  • Squeezetoy

    En vän till mig var otrogen med en kompis till hennes sambo. Jättetaskigt gjort av båda, helt klart, jag tycker inte alls att det var rätt. Sambon förlät henne, men förhållandet höll inte, förhållandet hade glidit isär för mycket därav felsteget, hon och kompisen har varit ilag sedan dess. Sambon har också förlåtit kompisen för hans felsteg och de kan umgås. Vi umgås också problemfritt med alla parter inblandade.

    När den som blev bedragen kunde förlåta tycker inte jag att jag ska vara sämre. Jag har tagit upp det med henne att jag inte alls tycker att det var rätt det som dom gjorde så det vet hon. Men det är inget som gått ut över vår vänskap.

    Båda två är idag lyckligare i sina nya förhållanden än i det de hade tillsammans.

  • Anonym

    TS skriver att hon vet att hon gjort fel och att hon behöver inte höra det,så kommer hon få höra det från fler en tid framöver,för en människa som gör så o deras vänskapskrets,släktingar mm får höra det till slut så lär hon få höra värre saker än det hon hört här kan jag säga och det är värre o höra det från nära o kära!

  • Anonym

    "Största" felet jag tycker i denna situation är att behålla barnet, om hon inte lämnar sin nuvarande sambo.

    Min åsikt.

  • JooCee

    Att fela är mänskligt, men ånger som den gode känner över synden, skiljer honom
    från den onde. Vilket många verkar ha svårt att förstå på ibland skenheliga familjeliv där folk inte ens vågar stå för vilka dom är när dom bräker ut sina åsikter. Men så är ju att förlåta gudomligt oxå.

  • Anonym

    Squeezetoy: ja och det förstår inte jag för en sån sak finns inte o förlåta i min värld,så ser jag det och som mitt ex då...han har jag 2 barn med o är överens med han på grund av barnen men jag kommer aldrig förlåta han för hur mycket han sårade mej och det värsta i en otrohet är att det ljugs mycket,ofta är det så att den som varit otrogen vågar inte säga som det är utan går omväger med lögner och det är så fegt och egoistiskt!
    jag har skällt ut min föredetta kompis som va med min exman och jag har sagt upp bekantskapen med henne ,för hade hon fortfarande funnits i mitt liv så hade jag aldrig kunnat lita på henne i nått tillfälle och en sån vän vill man inte ha! eller ja...jag då!
    Är man otrogen med en vän till den förådda och sen blir dom förlåtna,vem säger att det inte kan hända igen då? nej tack,en sån vän kan man va utan.....

  • Anonym

    Jag har blivit förrådd och förlåtit men det funkar inte ....jag o min nuvarande man ,vi har ett barn ihop och skulle han va otrogen mot mig så skulle jag inte tveka en sekund på att lämna han och han skulle göra desamma utan att tveka ,för han har blivit förrådd mer än 2 gånger för vi bägge tycker att då finns det inget kvar....
    Ja jag håller med om att det är fel och behålla barnet om hon inte lämnar sin sambo, men jag tror och jag hoppas att han är klok och stark nog för sin egen och deras barn att han lämnar henne så kan hon stå där i sin förtvivlan.....

  • Nisslass

    Jag ger upp. Hur jag ser på otrohet har jag inte yttrat mig om för fem öre i den här tråden.
    Lägg av och hitta på saker!

  • Nisslass

    Har ni tänkt på att det finns en part till i detta? Ingen verkar bry sig om det iaf.

  • Anonym

    Vet nästan hur du känner dig. Hade en "affär" för några år sedan, men blev inte gravid (tack och lov för det)! Men lever i en ständig ångest. Frågar mig själv ofta hur jag kunde vara så J__la dum! Vad tänkte jag på??!! Har inte berättat för någon. Men jag tror aldrig att jag kommer förlåta mig själv. Har även barn med min sambo.

Svar på tråden Otrogen och gravid