• Anonym (S.)

    Otrogen och gravid

    Jag har tabbat till det. Rejält!
    Livet är helt snurrigt och jag vet inte vad jag ska ta mig till.

    Jag är sambo med en underbar kille. Han är pappa till mitt barn som är dryga året gammal. Vi har varit ett par i 4 år och har haft det jättebra ända tills för att par månader sen.
    Då ställdes mitt liv på sin kant och jag gick igenom ett par jobbiga månader. Allt utan att jag upplevde att jag fick någon respons eller några tröstande ord av sambon. Jag började tvivla på min kärlek för honom. Var jag bara tillsammans med honom för barnets skull? Fanns det överhuvudtaget någon äkta kärlek kvar?
    Jag började helt leva för vårt barn.

    I samma veva började jag prata med en kille som jag varit bekant med ett tag. Han har ett barn som är ett par månader yngre än mitt, så där hittade vi massor gemensamt.
    Vi pratade flera timmar om dagen på MSN och tillslut träffades vi.
    Det ena ledde till det andra och vi inledde något av en affär. Alla känslor fanns där, från bådas sidor.
    Jag stod i valet och kvalet och visste inte alls vad jag skulle göra. Skulle jag lämna min sambo och ta bort min och vårat barns trygghet. Vad skulle hända med allt och alla? Vem skulle vårat barn bo med? Så otroligt många frågor och INGA svar.
    Allt mellan min och 'den andra killen' var väldigt mycket upp och ner. Ena dagen visste vi båda vad vi ville. Andra dagen så tvekade jag. Om och om igen!

    Vi hade sex. En gång.
    En gång, som visade sig räcka. Jag blev gravid.
    Killen blev glad, och ville mer än gärna ha barnet.
    Min första spontana känsla var abort.
    Fort, fort, fort! Bort med barnet och alla bevis på min idioti.
    Men sen började jag tänka. Barnet gjorde sig påmint konstant genom illamående och yrsel..

    Jag drog mig för att ringa till sjukhuset. Men tillslut gjorde jag det.
    Fick en tid för undersökning och VUL.
    Barnet var 7 mm långt, dvs vecka 6+4. Fick tid imorgon att komma in och få tabletter för att avbryta graviditeten och sen tabletter att ta med mig hem för att stöta ut barnet...

    Och det gör ONT! Mitt hjärta gråter. Min själ skriker efter barnet, men mitt samvete låter mig inte behålla det.
    Skulle jag stå ut med allt skitsnack som skulle pratas om mig?
    Hur ska jag kunna berätta för min sambo att jag är gravid, men att det inte är hans barn? Han som inte ens anar att jag träffat någon annan.. Hur ska våra föräldrar reagera?
    Hur ska allt lösa sig mellan mig och barnets pappa?

    Så otroligt många frågor. Och INGA svar.
    Det jag vet är att jag inte vill ta bort barnet, men att jag med största sannolikhet kommer göra det iallafall.
    Jag är feg.
    Och jag är ledsen.

    Vet att jag bara svammlar, men jag behövde få skriva av mig.
    Finns det någon som varit i liknande situation som kan komma med solskenshistorier?
    Jag behöver få höra att det löser sig, för i nuläget tvivlar jag på det...
    Jag VET att jag har tabbat till det, så det behöver jag inte höra igen.
    Jag var dum och otänksam. Gjorde allt som man inte ska göra. Men det är såhär mitt liv ser ut just nu.

  • Svar på tråden Otrogen och gravid
  • Anonym (puckoon)

    dessutom så behöver du väl inte oroa dej. det är ju inte ditt liv o dig det handlar om.
    tänkt på om din karl kanske är otrogen mot dig?

  • Anonym

    Anonym 6074734:
    Nej det har jag verkligen inte varit och kommer aldrig vara heller och du ska ju inte prata om att klaga o döma för du dömde mig nu o sa att du är helt övertygad om att jag varit otrogen mot varenda partner jag haft....det borde du väl fatta att jag INTE har varit när jag skrev som jag gjorde i mitt förra inlägg,hade jag varit det så hade jag givetvis hållt med TS o andra som varit otrogna....
    Ingen bad om min åsikt men kan ändå yttra mig och säga vad jag tycker,likaväl som du!
    vem f-n bad dig svara mig då?
    Det handlar väl om sunt förnuft och respekt mot den man älskar och när man är otrogen så saknar man både och......

  • Anonym (?)

    Sen kan man ju fråga sig var gränsen för otrohet går, är det vid tanken på en annan? Vid en Kyss? Vid sex? Vid vad?

  • Anonym (puckoon)

    du säger det?
    om du blev kär i en annan kille.. tagen med stormen liksom! men fortf hade ett tryggt liv med den du är tillsammans med.. ni kanske t om har barn (bara ett exempel) vill inte splittra familjen o sv... dem kanske hade det jävligt taskigt.. kanske inget hjälpte.. hur hon är berättade gång på gång om hur jobbigt allt var o sv... försök tänka dej in i hennes situation lite bättre... inte vet jag om jag vill påstå att jag tycker otrohet är något jättebra eller ngt som jag skulle rekomendera.. det är inget jag får en kick utav.. jag har varit otrogen en gång, och ångrar det.. men skulle aldrig för mitt liv berätta det för killen min o splittra hela våran familj med barn inblandade o sv... aldrig.

  • Anonym

    Anonym(puckoon)
    Skulle jag få reda på att min partner hade/är otrogen mot mig,ja då finns det bara ett alternativ för mig och det är att göra slut,för jag tycker isåfall att jag är värd bättre...men min man är inte otrogen,han hatar det själv för hans ex flickvänner som han haft har ALLA varit otrogna mot han och det har satt sina spår.
    och förresten...min exman va otrogen mot mig,jag dumpa han efter 10 års förhållande för han va först o främst inte ÄRLIG och sa det själv utan jag fick reda på det genom en vän....så det har VARIT mitt liv,mitt förflutna...jag vet vad partnerna som blivit förrådda går igenom och dom har rätt och få veta och ha ett val.

  • Anonym

    6074953

    Man ger ändå f-n i att vara otrogen.

  • Malibecka

    Jag hade råkat trycka tre gånger i rad när jag skickade ett inlägg ; som jag trodde anonymt.
    Döm om min förvåning när jag som Malibecka meddelas i tre likalydande mail men med olika fallnummer att inlägget plockats bort.

    Moderatorerna ser alltså vem som skrivit ett inlägg när man tror sig anonym!

    Detta tycker jag att man skulle bli upplyst om inann man trycker på anonymknappen.

    Bara så att ni vet !

  • Anonym (puckoon)

    men det är klart det är det man tycker.. att man ska ge fan i att vara otrogen..
    som jag sa, inget man rekomendera åt någon direkt..
    Jag förstår den här tjejen.. inte just grejen att hon varit otrogen, däremot förstår jag att hon behöver lufta.. just därför skrev jag i den här tråden.. sen såg jag alla elaka påhopp, och åsikter hit och dit... yes sure! hon är nog lika medveten som oss alla här att det inte är ok att vara otrogen.. det tycker väl förf-n inte jag heller... men som sagt jag skulle aldrig berätta om det som hände för några månader sedan... det skulle drabba oss alla på ett sätt som vi inte vill vara med om... just därför.

  • Anonym

    Anonym (puckoon) jag skulle inte få känslor för en annan för jag har äkta känslor för min man (som jag har barn med)
    och skulle jag falla pladask för nån annan så skulle jag göra slut INNAN jag är med den personen!
    Du skulle aldrig berätta för din kille?? du lever hellre med din familj och låtsas som inget har hänt har gott samvete varje dag fast du vet vad du gjort? ...det förstår inte jag hur du kan leva med och att du inte vill splitta familjen och säga sanningen är egoistiskt!!
    DU låter inte din kille få veta vad du gjort,DU har valt och leva med han när det egentligen är han som ska få välja...

  • Anonym

    jag lider med dig!!! gjort är gjort. å dåligt samvete har du ju redan. sluta hacka på henne!!! det var inte vad hon bad om!!!!!!!!!!!!!!!!! jag har tack och lov inte varit i din sits. men hade jag varit det hade jag oxå varit feg.

Svar på tråden Otrogen och gravid