• Anonym (S.)

    Otrogen och gravid

    Jag har tabbat till det. Rejält!
    Livet är helt snurrigt och jag vet inte vad jag ska ta mig till.

    Jag är sambo med en underbar kille. Han är pappa till mitt barn som är dryga året gammal. Vi har varit ett par i 4 år och har haft det jättebra ända tills för att par månader sen.
    Då ställdes mitt liv på sin kant och jag gick igenom ett par jobbiga månader. Allt utan att jag upplevde att jag fick någon respons eller några tröstande ord av sambon. Jag började tvivla på min kärlek för honom. Var jag bara tillsammans med honom för barnets skull? Fanns det överhuvudtaget någon äkta kärlek kvar?
    Jag började helt leva för vårt barn.

    I samma veva började jag prata med en kille som jag varit bekant med ett tag. Han har ett barn som är ett par månader yngre än mitt, så där hittade vi massor gemensamt.
    Vi pratade flera timmar om dagen på MSN och tillslut träffades vi.
    Det ena ledde till det andra och vi inledde något av en affär. Alla känslor fanns där, från bådas sidor.
    Jag stod i valet och kvalet och visste inte alls vad jag skulle göra. Skulle jag lämna min sambo och ta bort min och vårat barns trygghet. Vad skulle hända med allt och alla? Vem skulle vårat barn bo med? Så otroligt många frågor och INGA svar.
    Allt mellan min och 'den andra killen' var väldigt mycket upp och ner. Ena dagen visste vi båda vad vi ville. Andra dagen så tvekade jag. Om och om igen!

    Vi hade sex. En gång.
    En gång, som visade sig räcka. Jag blev gravid.
    Killen blev glad, och ville mer än gärna ha barnet.
    Min första spontana känsla var abort.
    Fort, fort, fort! Bort med barnet och alla bevis på min idioti.
    Men sen började jag tänka. Barnet gjorde sig påmint konstant genom illamående och yrsel..

    Jag drog mig för att ringa till sjukhuset. Men tillslut gjorde jag det.
    Fick en tid för undersökning och VUL.
    Barnet var 7 mm långt, dvs vecka 6+4. Fick tid imorgon att komma in och få tabletter för att avbryta graviditeten och sen tabletter att ta med mig hem för att stöta ut barnet...

    Och det gör ONT! Mitt hjärta gråter. Min själ skriker efter barnet, men mitt samvete låter mig inte behålla det.
    Skulle jag stå ut med allt skitsnack som skulle pratas om mig?
    Hur ska jag kunna berätta för min sambo att jag är gravid, men att det inte är hans barn? Han som inte ens anar att jag träffat någon annan.. Hur ska våra föräldrar reagera?
    Hur ska allt lösa sig mellan mig och barnets pappa?

    Så otroligt många frågor. Och INGA svar.
    Det jag vet är att jag inte vill ta bort barnet, men att jag med största sannolikhet kommer göra det iallafall.
    Jag är feg.
    Och jag är ledsen.

    Vet att jag bara svammlar, men jag behövde få skriva av mig.
    Finns det någon som varit i liknande situation som kan komma med solskenshistorier?
    Jag behöver få höra att det löser sig, för i nuläget tvivlar jag på det...
    Jag VET att jag har tabbat till det, så det behöver jag inte höra igen.
    Jag var dum och otänksam. Gjorde allt som man inte ska göra. Men det är såhär mitt liv ser ut just nu.

  • Svar på tråden Otrogen och gravid
  • Anonym (puckoon)

    zebran i stilla havet :

    Välkommen... äntligen ett vettigt inlägg här!

  • Anonym

    anonym (puckoon)
    men det är just det som är fel! killen har rätt och veta vad som händer,han är ju en del av hennes liv.
    Man kan ju inte fortsätta leva som vanligt och med gott samvete när man gjort en sån här sak och jag förstår inte hur man kan fortsätta leva med sin kille och veta själv vad man gjort mot han...
    O kan man leva med det...ja då har man inget hjärta...tyvärr det är så jag ser det...det är inte rätt mot killen och leva så,fast han inte vet.

  • Anonym (puckoon)

    men du.. har du berättat allt du gjort mot din mammas vilja när du var tonåring, eller du kanske är? Hur kan du annars leva med dig själv? förstår du vad du säger?

  • Anonym

    puckoon

    hur kan du jämföra så?

    Jisses...

  • Anonym

    anonym (puckoon)
    hur smidig man är??
    ja det säger ju mycket om dig....kan man hålla undan att man varit otrogen o blivit gravid med, ja vad är man då inte kapabel till???
    Ja sanningen kommer ALLTID fram...jag fick reda på att min exman varit otrogen 2 efter,så ja sanningen kommer fram,och den största risken är när man dricker,att man försäger sig till nån.
    Tro mig era killar får veta förr eller senare och det bästa är att det kommer från bedragaren själv,för då är man åtmintone ärlig mot han!.

  • Anonym

    Puckoon
    nej jag är lååångt ifrån tonåring...är nog äldre än dig kan jag gissa på....och det går INTE jämföra vad man gjorde i tonåren och när man har en egen familj,äldre och mer erfarenhet ...jisses!!

  • fatima

    Mitt råd, var ångerfull behåll barnet, ägna hela ditt liv åt goda handlingar och sök förlåtelse.
    Om du tar bort barnet så blir troligen ångesten för stor att bära, då att ta ett liv är värre än att vara otrogen.
    Du har skadad din sambos själ kanske för evigt, kanske kommer han lida avpsykiska problem hela livet av din handling.
    Men om du är ångerfull kan troligen du din sambo och dina barn få en fin framtid ändå.
    Ångest är själens sätt att säga stopp, själens sätt att söka balans o ödmjukhet.

    Anledninge att det du gjort är en dössynd i Islam är att det det skdar så många själar, din, din sambo, den du varit otrogen med och det viktigaste barnets oskyldiga själ.

    Men det finns alltid förlåtelse att söka.

  • Anonym (puckoon)

    döm inte andra, förrän ni sett till era egna liv problem o sv.
    otrohet är för er ett väldigt känsligt ämne.. mer är det inte att säga om det.

  • Anonym (puckoon)

    och hur kan jag jämföra så?
    därför att det låter på er som om tjejen bakom tråden ta mig tusan har haft ihjäl sin man.

  • Anonym (puckoon)

    vad säger det om mig förresten?
    att jag gjorde ett misstag som jag aldrig kommer att berätta för någon om?
    Vad säger det dig om MIG?

Svar på tråden Otrogen och gravid